Skip to main content

Full text of "Forn-nordiskt bibliothek, 3. b."

See other formats


FORMVORDISHT BIRIIOTEK 


UTGIFVET 


AF 

J. VTAHliSTRÖM. 


Tredje Häftet. 



UPSALA 1847. 


WAHLSTRÖM Ä 















» 




^ iK 4 




ff; 




t<niU»/fiji|i» yMl.» »1 »i iwl/ilvUM; 


f : • ' 


► -v 




A. 


i- 


%t i*^'Ä»=3. M'f /(oqi;ibl Bitdi/!*.;TU- ?'?p-it... -V.i ■' 

-'■■iv: 1 ' 1 : <fiirn»i nr:!'* n; ;ö m. 

♦ 

''■■ ;- 7 :- : ; ■ n- ■ 

- Ul ^.5 ; 

it -J Js*:i.-t!-i?Tai ^-iil)nf*^*-^t>^n5? :--..- '.tV., 

^’/”;'r )1t: -!■: ■ ..., ^ ...f ii- . ic. 

I »r *^^|itui’t!lfti il7<> 

a »inrjn ’^1 •jjTRYii . 1:1 ;b fiftVji HIb r^.iv n 


r '^'^ i li^ia ■n.iVl )lmvl«T* 
<Uki ^\\l HfiJiJ f 

> iU'li''. : 7 - i n'V?l/ 

j*i ^ * I - . 

■ J:i!b iyj ti 

‘^ni n^h 




U 


ill?1ft/T V 





i .« r , 





9^4 




. ^ 

*»j_ 


r w 





f £ 


..i.,;j!j i;i. in"lii'II■ii^^^'^tH4^.,.^-■ 
^i-, <lf(t ! - 'K ■■ . 


\. 




• I 


Ji. 
*.« 


‘1 ;! 


V 1 


t'. 

• * 


• i.^ 




• ’ V i 


« 








Om nordiska poesien, dess uppkomst 

och dess karakicr 

af 

UiiHS *!. 

1) Uti trakter, ännu mindre inbjudande an Islands ödsliga 
kala lavafjell och Norges ofruktbara klippor, utvecklar till 
en arm tillvarelses försköuing diktens träd sina blommor 
och frukter; fantasiens ovanskliga brunn bringar ät ännu 
vildare menniskor njutning ocli glädje. Fä folk stä på 
en sä läg bildningsgrad som Kamtschadalerne: men alla 
resande prisa de sängers melodier och innerlighet, hvar¬ 
med de förstå att uppbygga sig, att väcka alla lidelser, att 
uttala bvarje känsla af gliidje och sorg; outtömliga äro 
de pä föremål, allt hvad som möter dem, bvarje fenomen 
behandlas i säng; en viss teknik förräder sig i deras 
poesi, som naturligtvis är ganska enkel, utan rim, bun¬ 
den genom vissa ornqväden. Äfven Cirönländarne uppföra 
inbördes poetiska täilingsstrider och begråta sina döda i 
de mest rörande klagosånger. 

2) Vida mer utbildad är ett annat nordiskt folks dikt¬ 
konst, Fiiinarnes: de liafva genom sina bostäders natur 
länge biifvit aflägsnade frän fremmande inflytelse, ocli 
hafva sålunda till en viss grad fnllkomligen sjellständigt 
utbildat sig; deras språk är väsendtligen skiljdt frän Sla- 
vernas och Germanernas, och har väl tiliegnat sig en¬ 
skilda ord från desamma, men utan att upptaga något af 
deras byggnad. Det skall kasta ett rikt ljus i)ä de följande 
undersökningarne, oni vi i ett lefvande cxempej göra den 

*) Ur EUtiy 








akta folkpoesiens skaplynne åskådligt. Finnarne kalla sina 
inhemska sånger rnnot, i singiilaris de bestå af 

enformiga, mest trokeiska verser, hvarje af ätta stafvel- 
scr; för qvantiteten finnas dock inga bestämda reglor, 
utan gehöret är enda rättesnöret. Hufvudlagen för tek¬ 
niken är allitterationen; alla eller åtminstone tvenne ord 
i hvarje vers maste biirja med lika stafvelse eller bokstaf, 
för öfrigt råder den största frihet, det är likgiltigt, om 
de likbÖrjande orden stå bredvid hvarandra eller äro 
skiljda. T. ex. 

liosha hulki Munigatnmc 
Adolf Fredrik artnoUincn 

Då reste vår konung 
Adolf Fredrik den nådige. 

Rimmet känna de icke, men det räknas ej som fel, 
om ett sådant tillfälligtvis inflyter; några sednare lärde, 
som vunnit sin bildning i länder, der man brukade rim, 
på en tid, då ofta rimma ocli dikta gällde som identiska, 
sökte äfven intvinga det i sitt språk, hvarmed det allde- 
deles icke öfverensstämrner: men den stora hopen fattar 
ej smak fÖr denna nyhet. lui annan lag är, att ingen 
tanke uttalas blott enkelt, utan måste upprepas i tvenne 
eller tlera verser med andra ord och, oin möjligt är, 
kraftigare och eftertryckligare^* **) ]. Denna regel iakttages 
med noggrannhet; och underlåtes den i flera verser efter 
hvarandra, anses del fÖr ett stort fel. Men äfven i denna 
lag herrskar stor frihet: det öfverlåtes ät skalden, om 
han vill upprepa ocli genom en ny vändning ännu en 
gäng bringa till åskådning hela satsen eller blott en del. 


*) Det är möjligt, «tt detta ord är läiiadt från Sverige, 
hvarilVåii de äfven tagit vi.vii, en sång, visa; runo betecknade 
ursprungligen den konstfullare sangen, dcriöre betyder rnnonieka 
eii sånjrLuiinig, en skatd, ocb runofaeVo skaldskapet; det egen¬ 
domliga uttrjeket är måhända lauhCi sång, laukcn, sjunga. 

**) Följande, ordagrant öfversatt, må tjena til exempel; 

Då vår koniig reste 


Adolf Fredrik den gode, 

Då> han genomfor landet, 

Pressades allt mitt blod, 

IVurdes allt mitt kött. 

Så att jag upphof min sång, 

Min harpa förde 
Till Fadreiis thron, 

Till den Allsniägtiges hus; o. s. v. 



5 


subjektet eller predikatet. Språkets reglor få icke våld¬ 
föras; goda skalder tillåta sig inga friheter, elisioner. 
Sammandragningar, dock gifves det flera, som det synes, 
föråldrade ord, som ej mera förekomma i det vanliga 
språket, men ännu brukas i diktspråket; jemväl är det 
lofligt att i ett och samma skaldestycke begagna olika dia¬ 
lekter. Den finska poesien har alltså sina bestämda la¬ 
gar, en mekanik, som dock ingalunda är så svår och 
konstlad, att dess utÖfning kräfver ett s rskildt studium, 
att den upphör att vara folkpoesi. All äkta folkpoesi är 
ytterst enkel i det tekniska, ett ofta ganska ofullkomligt 
rim gör tillfyllest, en omvexling emellan manliga och qvin- 
liga rim eger sällan rum; verserna aro sinsemellan olika, 
den känner inga konstmässiga stafvelsemått. Der ett ut- 
bildadt, beräknadt versmått framstår, der ar poesien ej mera 
blott ett naturens barn, der har den redan öfvergätt till 
en högre konst, soin fordrar förberedelse ocli öfning, en 
viss möda och ansträngning. Finska bönderna, afven qvin- 
norna, älska och idka verskonst. Liiligast har denna bö¬ 
jelse bibehållit sig i de provinser, som ligga mest aflägse 
från hafvet: i Savolax, Karelen ocli det inre af Österbot¬ 
ten; deremot finnas hland kusthoerne, på hviika from- 
uiande seder och lirnk haft ett större inflytande, der 
uiängfaldigare sysselsättningar taga verksamheten i anspråk 
ocli nya fröjdeäinnen förtriinga de gamla nöj<'na, få, som 
sjunga fosterländska sånger. Till poesiens förfall har väl 
presterskapets ifver något verkat, som sökte att utrota 


den, emedan den äfven brnkades till hexeri och hesvärj- 
ningar. I dessa ailägsna nejder öfvas diktkonsten ännu 
sä allmänt, att en livar vid tillfälle kan göra en sång; 
ett eget stånd af skalder har aldrig funnits, dessa enskilda 
individer utmärka sig genom synnerlig poetisk talcnt; de 
böra hedersnamnet ^'niKmwkat, sångmästare eller sång- 
konstnärer; deras sånger aro inspirationens och ögonblic¬ 
kets omedelbara utgjutelser; några inblanda verser nästan 
i hvarje yttrande ocli söka i synnerhet gifva en" poetisk 
anstrykning ät det vigtiga och betydelsefulla, som de ha 
att föredraga. Naturligtvis förstå de intet af teorien; 
nien öra och känsla lära dem att skilja goda verser från 
dåliga. Icke alltid förstå de skrifkonsten, men qvarliålla 
uuedlertid äfven längre sänger i minnet och fortplanta 
dem förmedelst delsaiinna: dock beklaga sig de, som före- 


6 


tradesvis sysselsätta sig inc^l diktkonst, Öfver att vara 
Iteröfvade lijelpen af skrift, och nägr.a hafva, fÖr att 
lemna minnet bistSnd, försökt att bilda sig egna skriftec- 
ken efter tryckbokstäfvernas rnÖnster. Ofta äro författarne 
icke nöjda med det första utkastet, utan Öfverarbeta ocli 
förbättra sina verk, och iakttaga iifven andras räd och 
omdömen; i synnerhet bemöda de sig att liira en ganska 
stor mäiigd af dikter, som liafva rykte och värde, och 
tillegiia sig derigenoin ett förrad af talesätt, bilder, figu¬ 
rer m. m.; de begagna hvarje tillfälle, sona erbjuder sig, 
att umgäs med utmärkta skalder och höra deras sänger; 
(le söka iifven att vinna df*m genom gäfvor; sällan aro de 
i ständ att förvärfva ett utmärkt namn, innan de upp¬ 
nätt en rnognare älder; det antal af sänger, som de kunna 
utantill, är beundransvärdt. J.)e nyare skalderna inväfva 
i sina sänger äfven gerna anspelningar ur bibeln. Ainnet 
hemtas frän märkliga tilldragelser, framstäende liandlingar, 
Jycko- och olyckofall, deras vänners dÖd; genom sånger 
npplifva (le sina torftiga satnqväm; de hafva ett vackert 
ordspråk: genom natten f(irliinges dagen, genom säng spar¬ 
sam dryck: ändtligen hämnas do ock genom smädedikter 
pä sina vedersi»kar(‘. Ärligen uppstår pä detta sätt en 
mängd sänger, af hvilka dock fä spridas utom författa¬ 
rens socken; sällan hafva de cn längre fortvaro, de un¬ 
danträngas oupphörligt af nya alster, om de ej tillfälligt¬ 
vis blifva skriftligen uppsatte af någon samlare. Gamla 
historiska dikter hafva alls bibehållit sig; intet enda 
sträcker sig bakom reformationstiderna: ett märkligt exem¬ 
pel pä livilket osäkert bibeliällelseinedei traditionen är, 
till och nifMl (lä den genom diktkonsten })ä sätt och vis 
är bunden, Finnarne sjunga sina sängf*r pä ett eget sätt, 
sorn de arft frän forna tider: det är alltid tvenne perso¬ 
ner, som pä ett hiigtidligt sätt sjunga, omgifna af en 
uppmärksam krets af åhörare: fÖrsängaren, Laulaja eller 
Päämies, bufvudmamxu», som antingen författat sän¬ 
gen eller bäst kannor den, eller ock är äldre och mera 
ansedd, väljer sig en hjelpare, Piioltaja eller Saistäja, 
hvilken "(mast infaller, sä snart den förre har sjun¬ 
git till tredje stafvelsen före slutet; begge sluta ge¬ 
mensamt versen: härpå upprepar Iijelparen den ensam, 
unr'er;>iumiom med en liten förändring, liksom för att 
bekräfta den förc^dragna satsen; försäiigarcn tiger imed- 


7 


lertid, men faller åter in vid sista stafvelsen och sjunger 
derpä den följande versen, hvilken jemväl sålunda uppre¬ 
pas, Det lilla uppehåll, som upprepandet fordrar, begag¬ 
nar skalden, om han extemporerar, till att uttänka fort¬ 
sättningen. De ha fÖr alla sina sånger blott en och samma 
melodi, högst enkel, hvilken synes vara ganska gammal*). 

3) Man bör icke tvifla på att ju icke de äldre Skan¬ 
dinaviska stainmarne sä väl som Karntschadaler, Grönlän¬ 
dare och Finnar hade sin diktkonst; den måste vara en¬ 
kel och okonstlad; det fanns ingen egen dass af sångare, 
utan enhvar, den genien eller känslan hänförde, uttalade 
sina förnimmelser, som sällan i minnet bevarades; väl 
fanns en och annan högre begåfvad, som kunde väcka 
ett tillfälligt bifall; men något bestämdare kan ej sägas 
om den äldsta nordiska poesien. Men i Norge, och syn¬ 
nerligen pä Island, uppstod efter den närmare förbindel¬ 
sen med England en konstfullare diktkonst, som var efter¬ 
bildad don angelsaclisiska, men sednare erhÖII en egen¬ 
domlig modifikation. 

4) Efter medlet af S seklet gingo tyska folk af sach¬ 
siska förbundet öfver till Britannien, först såsom Britter¬ 
nas bundsförvamlter, sedan förjagande dem dels till Ar- 
morica, dels till Wales’ och Corawales’ bergstrakter. De 
tyska gästerna voro råa som deras bröder, för öfrigt 
tappra och krigslystna; ail vetenskaplig bildning, till och 
med skrifkonsten, var dem okänd. Anförarne för de ser- 
skilda sachsiska horderna grundade efter hand sina herr- 
skaper och kungadömen, som ömsesidigt bekrigade hvar- 
andra. Mot 6 seklets slut uppreste sig mägtigt konunga¬ 
riket Kent; ända intill denna tid var i England ungefär 
samma tillstånd som i Norge före Harald Hårfager: men 
Ethelbert underlade sig flera af de små rikena. Alla de 
8 små rikena förenades 827 under Egbert. Kristendo- 

blomstrade redan bos Britterna, men antogs ej af 
de nya eröfrarne, utan utrotades fastmer med vild grym¬ 
het: de stridde icke såsom sina bröder i romerska rikets 
andra provinser blott mot den fremmande regeringen, utan 
mot invänarne sjelfve, dem de betraktade såsom sina när¬ 
maste och enda fiender: derföre yttrade de afven en så 


Portlian: dc poesi Fennica, p. 1—13. Finlaiul ocli dess 
invånare af Riihs, amira afdeln. 



$ 


fiendtiig sinnesstämning mot deras religion*); sS snart 
denna yttre orsak uppkörde, fann kristendomen ej mer 
något motsånd. Kung Ethelbert förmäldes med en fran- 
kisk prinsessa, som Iiade betingat sig fri religionsöfning: 
sä spriddes kristendomens frön afven bland angelsachserne, 
liksom bland sä mänga andra folk, genom qvinlig hand- 
Gregorius d. store sände derpä Augustin, en romersk 
abbot, att förkunna trom Kristendomen gjorde snabba 
framsteg: missionärerna fÖrforo med samma inoderation 
oeh öfverseende, gom sedan iakttogs i de nordiska rikena: 
de tillstadde de nyomvände en fortfarande utöfning af 
mänga gamla vanor. Folket höjde sig snart ur råheten. 
Författningen ordnades,, skriftliga lagar, nya beqvämlig- 
heter infördes och en viss vetenskaplig bildning blef nöd¬ 
vändig. Afven i England blef kristendomen allj högre 
culturs moder. Skolor anlades och Medeltidens förnämsta 
verk öfversattes pä modersmålet, t. ex. under Alfred. 

S) Men äfven de öfverblifna Britterna inverkade be¬ 
tydligt pä de räa angelsaclisernas utbildning: det är en 
helt och hället falsk föreställning, att de i det land, som 
Sfichsame besutto, voro alldeles utrotade; mänga af dem 
mäste underkasta sig, lefde bland Sachsarne ocii försmälte 
med dem**). Närmare blefvo beröringarna då äfven an- 
gelsachserna antagit kristendomen; mänga af de förnäm¬ 
ste lärde vid angelsachsiska hafvet voro välske, och det 
är klart, att äfven i politien och statsförfattningen begge 
folken lånat mycket af hvarandra: jarlarne t. ex. (Eorls 
i angelsachsiskan) utgjorde äfven hos de välske adelns 
tredje klass. De gamle Britterne voro ostridigt ett mång¬ 
faldigt bildadt folk; flere yttre omständigheter, förbindel¬ 
sen med romarne och kristendomen, hade fördelaktigt ver¬ 
kat pä dem; imedlertid ega vi blott ganska bristfälliga 
uppgifter orn deras kultur; det har gått här såsom alle¬ 
städes, att de nyare bistorie- och fornforskarne gått till 
väga ined en friliet, som de sällan kunna rättfärdiga in¬ 
för kritikens domstol; de bafva påtrugat den grå forntiden 
sina systemer, sök att genom dikt ersätta bristen på re¬ 
sultater, eller genom konjekturen förenat spridda och en- 


*) Plank: Gesck. d. cliriäUicb-kirclillcben Gescllscbaflvcr- 
fassung II. 40 tf. 

*■■) Turncr I. 2^0. 




9 


staka spår till ett Iielt. FÖr narvarande undersökning 
kan det vara nog att sammanställa hvad vi veta om de¬ 
ras diktkonst. Välska språket är oaktadt mängden af gut- 
turalljnd och konsonanter mildt, harmoniskt och tillika 
majestätiskt och uttrycksfullt; det består mest af enstaf- 
viga ord utan egentlig qvantitet; skalderna kunde derfÖre 
blott frambringa en harmoni genom att anbringa de sträfva 
konsonanterna i vissa intervaller, blanda dem med voka¬ 
ler och öfverhufvud möjligast beräkna ställningen. Den 
poetiska kompositionens lagar äro mycket stränga och 
lägga utomordentliga fjeltrar pä bardernes genie. Grund¬ 
regeln för deras poetiska teknik ar en mer eller mindre 
konstrik allitteration; i sednare tider har äfven rimmet 
tillkommit, och då språket är ganska rikt på likljudande 
ord, så gifves det hela långa dikter, som blott ha ett 
enda rimord. En stor kärlek till skaldekonsten herrskade 
bland dem; de fröjdades Öfver en hög grad af borgerlig 
frihet, landets sköna sublima natur verkade pä deras in¬ 
billning; krig och kärlek voro de båda poler, omkring 
hvilka alla fria och adla mäns lif rörde sig: vände de till¬ 
baka från kriget, sä fördrefvo de tiden med jagt, med 
allehanda lekar ocli Öfningar, i umgänge med qvinnor och 
i festliga lag, der bland kretsande rnjödbägare heroiska 
dåd prisades. Alla älskade dans, sång och samqväm; 
gästvänskap var en allmän dygd, för ingen fremling var 
huset stängdt. Barderna utgjorde ett eget aktadt stånd; 
äfven män af rang, ja af kungligt blod, läto sig uppta¬ 
gas hland dem: de iiesjöngo slagtningarne, deltogo i de¬ 
samma och inlätos i konungens och härförarnes råd: de 
skulle synnerligen vara verksamma att elda sina landsman 
till strid rnot sachsarne, ännu finnas bevarade en mängd 
dikter, som afse dessa strider, väl förlagda till dessa ti¬ 
der, men uppenbarligen af sednare ursprung. De valske 
kungarne sjelfva egde ett stort, lefvande intresse för skalde¬ 
konst ocli musik, hade högsätet i bardernes sammankom¬ 
ster och sanktionerade lagarne för poesien och tonkonsten. 
Imedlertid Jäter sig ej med bestämdhet afgöras, huru 
mycket af Howells och Gruffuddah Cynans sednare in¬ 
rättningar tillhörde, de äldre tiderna. Den inhemska skalde¬ 
konsten gick med landets eröfring under i 13 seklet; den 
lörföijdes af erÖfrarne som sökte att utrota hela natio¬ 
naliteten och dermed äfven språket och den iniiemska 



10 


skaldekonsten, som gaf så mångfaldig näring för patriotiska 
känslor*). I 6 och 7 seklet fanns ett stort antal barder; 
onekliga spår förekomma, att den välska litteraturen, 
lagstiftningen o. s. v. äfven väckt angelsachsernes t, ex. 
Alfreds uppmärksamhet, och det är derföre ej osannolikt 
att den välska skaldekonsten var det mönster, efter hvil- 
ket de bildade sin, så mycket som språkens olikhet rned- 
gaf. Från sitt fädernesland medförde sachsarne visserli¬ 
gen blott en ganska rå skaldekonst; det finnas inga säkra 
spår, att allitterationen någonsin i Tyskland varit cn all¬ 
män lag för den poetiska tekniken: väl finner man den i 
vissa ordspräksformer, t. ex. Mann och Maus, Stnmpf och 
Stiel, Kopf och Kragen o. s. v.; äfven äro tvenne af de äld¬ 
sta monumenterna af vår skaldekonst, ett fraginen taf Hil- 
debrand och lladuhrand samt Evangelierna, soin det synes, 
allittererande; rnen dessa spår äro för enstaka ocl* förloras 
för snart, fÖr att kunna antaga, att detta varit en all¬ 
män regel, och dessa gamla poetiska arbeten härröra må¬ 
hända frän andlige, som bildade sig i England eller efter 
angelsachsiska mönster. De få profven af gammal frisisk 
skaldekonst, liksom de äldsta holländska dikterna, äro 
rimmade**). 

6) Angelsachsiska språkets första period går till nor- 
manniska eröfringen; af en blott förutsättning tala de 
engelske liirde om ett dansksachsiskt språk, som skulle 
blifvit herrskancle från danskarnes infall; men för denna 
mening fattas alla bevis, det finnes blott ett enda litet 
monument från den första rent sachsiska tiden, som inca- 
lunda rättfärdigar påslåendet, att språket betydligt blif¬ 
vit förändradt af danskarne; det skall jemväl niirmare 


*) Edw. Jones inusicnl and poetical relics of fiie welsb bards, 
a new edition, Lond. 1794, fol., — en högst dyrbar kninpiha- 
tion, oaktadt fullkomlig brist på kritik ocb ordning; äfven är 
det stor skada, att icke ordagranna öfversätlningar, utan rim¬ 
made parafraser, äro bifogade de välska dikterna; vigtigt är 
verket äfven såsom melodisuniling. Öfver välska poetikrn gif- 
ves de bästa uppgifter uti J. D. Uhsesi Cambro-Rriltanic^ C>m- 
rseeseve lingu.ne institt. Loiid. IÖ02, fol., en bok, som jag dock 
ej kunnat begagna. 

**) Förgäfves har j.ag i Viardas skrifter öfver frisiska språ¬ 
ket ocb bistorleii sökt efter uppgifter om poesieni blott i en 
anni.ärkning till Asegabokeiis företal sid. II .införer ban ett 
poetiskt fragment ur Hirelalet till HunTingeilandiällen. 




li 


visa sig, huru onaturlig ocl) osannolik denna förutsättning 
i sig sjelf är. Det m& ingalunda nekas, att ju angelsach- 
siska sprSket i sednare tider mera utbildat sig och tagit 
inverkan af frernniande inllvtelsor: ornisskänbart är Inllv- 
tandet af det frankiskt-tyska, och det är äfven naturligt, 
sedan danskarne blefvo ett herrskande folk i England, att 
i uttalet, bildningen o. s. v. mycket danskt inblanda¬ 
des i det angelsaciisiska; men det är klart, att denna 
blandning alldeles icke varit sä stor, som ofta pästäs, ocli 
att danskarne antagit mycket af angelsacliserne, som hos 
de sednare anses härdutit frän de förra. Norrmännens för¬ 
sta anfall på England skedde inot slutet af 8 seklet, 787, 
793*); snart komrno de i talrika skaror, härjade kusterna, 
och dä de funno tillfället lägligt, började de att Öfver- 
vintra i det bättre landet. Nu u()pstod emellan norrmän¬ 
nen eller danskarne och angelsachserna en oafbruten strid: 
de förre blefvo omkring 878 herrar öfver hela landet, 
men genom Alfreds klokhet och tapperhet fÖrdrifna: en 
del af dem tvingades att antaga dopet och erhull derfÖre 
tillätelse att qvarhiifva i landet, dock under förpligtelse 
att göra de hedniska danskarne motständ. Alfreds fÖr- 
Iräflliga inrättningar förföllo under hans efterföljare; norr¬ 
männen förnyade sina anfall; mot slutet af 10 seklet fat¬ 
tade de fast fot; blott genom penningar och tribut uppe¬ 
hölls den afgörande katastrofen. J)anskarne, som till en 
<lel tjenade i kungliga hären, voro fÖr sitt förtryck ali- 
niänt föraktade; är 1002 öfverföllo angelsachserna pä en 
hestätnd dag sina förtryckare och nedgjorde en stor de! 
af dem. Men blott mägtigare upplagade kung Svens vrede, 
fiera är efter hvarandra hemsökte han fruktansvärdt ön, 
till dess han ändtligen hlef grundläggare af en ny dansk 
dynasti i England. Furhällandet mellan angelsachser och 
danskar var helt och hållet fiendtligt: svårligen upp- 
togo de förre af do sednare mer, än hvartill nöden tvang 
dem; otnvända förhållandet rnätte oftare ha inträllat, helst 
angelsachserne i bildning vida öfverträffade sina vedersa¬ 
kare. Bland angelsachserne bildade sig ganska tidigt en 
skaldekonst, redan i 7 seklet blomstrade Gaedmon, en 
man af ringa hiirkomst, rnen af högt sinne, hos hvilken 
ingifvelsens heliga kiilla qviillde rik och outtömlig; den 


Xurner. U. G2. 



12 


yttre verlden var sluten för lians blick, rnen i hans inre 
skapade fantasien en ny och skönare; sjelf sofvande dik¬ 
tade han sånger öfver andliga föremål, hvilka han vid 
uppvaknandet meddelade de häpna ähörarne: alla lians 
sånger äro förlorade utom ett fragment *). Sednare sys¬ 
selsatte sig de angelsaclisiske andlige mycket med den 
fosterländska skaldekonsten, och vi halva ett betydligt 
antal af skaldestycken Öfriga. Alfred var redan i sin ti¬ 
diga barndom, ännu innan han kunde läsa och skrifva, 
en hänryckt älskare af inhemsk skaldekonst: dag och natt 
åhörde han ifrigt sånger och lärde dem utantill. 

7) Redan i det äldsta monument framstår angelsach- 
siska poesien i samma gestalt, som i följande tiden; samma 
reglor råda för teknik och komposition. De angelsach- 
siska dikterna bestå af strofver utaf 3, 4, 5, 6, 7, 
stundom 9 stafvelser; vanligen innehålla de 5 1. 5 ord; 
understundom inskjutas enligt skaldens godtycke längre 
rader, imedlertid ar det svårt att bestämma längden af 
en vers, dä vi hvarken känna det rictisa uttalet eller 
stafvelsernas qvantitet. Rimmet ar ej brukligt, men er¬ 
sättes dels af ett visst metriskt band, för hvilket, afan- 
gjfna skäl, lagarne ej med bestämdhet kunna uppgifvas: 
att en sådan rvtm esde rum visar sig af den stora 
fjihet, livaraf skalderna begagnade sig i ordens ställ¬ 
ning, i adjektivers och [iropositioners adägsnande från sina 
liufvudord o. s. v., friheter, som uppenbart stå i strid 
med språkets anda och hvarfÖr annars platt ingen grund 
kan uppgifvas; — dels genom allitterationen, som är gan¬ 
ska enkel. Afven visar sig en sträfvan att, sä ofta det 
låter sig gÖra, ställa likljudande ord och stafvelser bred¬ 
vid hvarandra, t. ex. vifle and side^ (jleam and dremtt^ 
or ne fore. Den angelsachsiska poesien utmärker sig vi¬ 
dare genom mångfalden af sina omskrifningar, bilder, me¬ 
taforer, syriekdokeer och andra figurer: hafvet lieter 
hvalfiskarncs väg (hron rade); krig, sköldlek 
(aeskple^a); krigare, s t r i ds var g a r (liildeivtdfas); sjä¬ 
len, benhusets vårdare (ba7ihitses veard); solen, 


Upptaget i k. Alfrcjls angelsachsii^ka ilfversältning af 
DpcIas liyrtihistq^ia IV. 24. Finnes äfveii i Ilicljes*' Tlies. I. 
1Ö7 och cUer en arman hanclskiift i II. VVanleyi lihr. vett. 
septentr. catalogus, sid. 287. 




15 


ff^lkens fridsljus (fnlca frydcandeJ). Til! denna skal¬ 
dekonsts egenheter hörer vidare hopandet af synonymer 
ofta ända till tautologi; skalderna tilläta sig ej blott i 
ordställningen, utan älven i syntaxen och ordbildningen 
många friheter *). 

8) Den isländska skaldekonsten har i hela sin inrätt¬ 
ning en så utomordentlig öfverensstämmelse med den an- 
gelsachsiska, att man nödvändigt måste förmoda en vexel- 
verkan dem emellan. Den egentliga isländska versarten 
är forn y r darlag, bestående af strofer af 5 till 6 staf- 
velser, hvilket tal dock ofta öfverskrides, synnerligen då 
stafvelserna äro mycket korta. Från början fortlöpte de 
liksom i angelsachsiskan, utan afdelning i strofer, men 
sednare uppstodo bestämdare reglor: man alVlelade i 6-1. 
8-radiga strofver, dock binda sig de isländska skalderna 
ej strängt vid denna lag. Konstruktionen är enkel, man 
finner ännu icke de öfverdrifna metaforer, som äro nöd¬ 
vändiga i den förkonstlade poesien: fornyrdalaget egnar 
sig för sin konstlösa beskaflenhet mycket till en allmän 
poetisk form: användningen fordrar ej mycken ansträng¬ 
ning eller Öfning; derfÖre har det ock allmännast blifvit 
brukadt, det har bibehållit sig på Island onh användes 
ännu mest under namnet liuflingslag (elfsäng, ty islän- 
darne förstå med Ijullingr (Liehiing) dessa öns underjor¬ 
diska bebyggarne och tro, att de beständigt vaka öfver 
de gamla ljudens bibehällando). Ur fornyrdalag ha flera 
till en del konstrika versarter utvecklat sig, af en konst¬ 
fullhet, som svårligen kan i andra språk uppvisas. För 
alla dessa konstfullare poemer ligga dock blott en urform 
till grund, drottmält; brodden dertiil är äfvenledes i an¬ 
gelsachsiskan förhanden, men har af isländarne erhållit 
sin fullständiga utbildning: det karakteristiska i densamma 
ä»* stafvelserimet; hvarjo strof måste bestå af 8 rader; 
fivarje rad innehåller 6 långa stafvelser; i hvarje distikon 
iriäste utom allitterationen, som äfven iakttages, 4 ord 
rirnina pä hvarandra, i första versen halft, i andra helt och 
hållet, t. ex. 


*) Di;t bästa ocb fullstäneligitste Öfver angelsuclisiska poe¬ 
sien innehåller llickesii Grammatica nntjlosaxonica et inoesoffo^ 
oiip. 2Ö i Xbes, I. 177 ff; eluiru på långt när 

ej nog djupt ocb uttöiumarnie. 



14 


Tynuni JBiilii&emiini 
Beri 5verrir Iilut verra 
Latom Kan(2iiaeng Kei’nr{iim, 

KiWa Iiart oc tidum; 

Haelumfik ITl irst i ]Vfla/i 
JMctumst helldar at val felldnm 
JLatum skipta Gud dipfti 
G eruni hrid tba er tlicini 

För öfrigt är att märka, att drottmailt alltid måste 
sluta [)å ett tvästafvigt ord. De öfriga versarna äro mer 
I. mindre konstlade modifikationer af drottiriaelt, såsom t. 
ex. toginaelt, som består af 4 1. ä stafvelser, och ej nöd¬ 
vändigt behöfver ha ett tvästafvigt slut * *). Liksom Tysk¬ 
lands Mcistersänger uppfunno egna versbygnader, som till 
en dol blifvit benämnda efter uppfinnarne, sä iipptänkte 
ock isländska skalderna nya och egna versarter: de sätta 
värde pä konstiga rim, hvarfÖre man har versarter deri 
två stafvelser på en rad rima (frama //ofnnm gramsÄof- 
num, eller tvesir (jlcssir^ röchva döckva o, s. v.). Alla 
dessa konstlade dikter äro tör öfrigt af ny upi)rinnelse; 
det förstås af sig sjelft, att de aldrig blifvit antagna af 
folkpoesien, att de blott blifvit uppfunna af lärda skalder, 
af munkar o, s. v.; så t. ex. är den konstlade form, der 
i hvarje rad den tredje stalvelsen rimmas, en uppfinning 
af biskop Klangr, som 1152 vann kräklan i Skalholt; 
den kallades afven till hans ära Rlangshättr. Fornyrda- 
lag bar i alla tider varit den form, livaraf isländarne be¬ 
gagnat sig: och det är en helt och hållet falsk mening, 
dä man fÖr denna forms skull tillskrifver skaldestycken 
en hög ålder. Andtligen brukades äfven slutrim, nm- 
henda, af olika slag: den skall varit använd redan af äldre 
skalder, och Egils berömda dikt Hofudlausn är rimad, 
ehuru det ej är bevisadt, att stycket är af den gamle 
skalden sjelf***): äfven i rimade dikter iakttogs allittera- 
tionen. Många af dessa reglor kunde först efter skrif- 
konstens införande finna användning, dä t. ex. ordet hnefi 
betraktades såsom börjande än med A, an ined n; ehuru 
i och för sig den blotta allitterationen är ganska enkel 


*) Ur SvciTPs saga. 

**) Att det är en uiiacrafrlelniiig .af dioltinaelt och ichpj 
såsom Uasli menar, Iiörer till forriyrdalng, är klart. 

saga, 427. 




kanske fdrorsakar mindre mÖda än rimet; derföre 
finnas äfven på Island, liksom bland finnariie, hdnder, 
som hvarken kunna skrifva eller läsa, men författa full¬ 
komliga allitterorande verser 

9) Men ännu mera charakteristiskt är den nordiska 
diktkonstens språk, Iivilket vida mera afvtker frän det 
vanliga, än något annat folks poesi: äfven här är såsom 
första impulsen härmningen af don angolsachsisa omiss- 
kännbar. Det behöfves endast en flygtig blick för att 
öfvertygas, att ett så underbart sammansatt språk omöj¬ 
ligt kunde förstås af folket; ingenstädes förefinnes ett 
sådant phenomen; de gamla tyska skaldcrne sjöngo i to¬ 
ner, som voro deras åhörare förtrogna, inblandande sällan 
främmande ord, utom sådana som amalgamerats med språ¬ 
ket, Isländarne deremot hafva i sin poesi upptagit en 
otalig mängd ord, som äro belt främmande för det van¬ 
liga språket; det är ej blott poetiska uttryck, som kunde 
synas för mycket uppböjda öfver dagliga talet, utan främ¬ 
mande ord, som äro lånta omedelbart från andra, mest 
från angelsacbserne. Deribland finnas ganska många för¬ 
träffliga bilder, som framgått ur den djupaste åskådning 
af naturen; men att äfven liär Angelsaciisarnes monster 
inverkat, är tydligt, helst mänga af dessa omskrifningar 
bos begge folken äro alldeles desamma. (En mängd exem¬ 
pel anföras). Den isländska poesien bar liksom lösslitit 
sig frän språket: alldeles mot deras natur kastas orden 
sä om hvarandra, att man blott med möda kan samman- 
leta dem o. s. v. Omöjligt kunde dessa konststycken göra 
ett ögonblikligt intryck, ty knappast den mest öfvade 
kunde fatta sammanhanget"* **) ). Det var nödvändigt att 
utarbeta anvisningar, prosodier, rimregister; och att, der 
sådana hjelpmcdel anlitas, all folkpoesi upphör, är sjelf- 
klart. De isländska dikterna delas i större och mindre; 
de förra bestå af flera delar, med en refrain, stefiabalkrj 
stefiamah Smärre dikter, yoesies fugitives^ kallas flohr. 


*) Jfr Olafsen: Om IVorJens gamle Digtekonst. 

**) ]\Icdelti(lcns magi, som äfven pä Island vann mänga 
beundrare (Saga Asmundar, ed. PerJngsköId, sid. 2C), satte cii 
bemllg kraft i främmande toner; Odens Korpsäng är sä dun¬ 
kel, att de lärdaste ej kunna tolku den; Erik llallsen studerade 
«len i tio år förgäfves, Äfvpii aiigelsachserne kade trollsånger. 
Jfr Wanlcy, cod. angb sid. 8o. Vtg:s anm. 



10 


Ett stycke dömes ofta efter längden, och Knut d. store 
hotade skalden Loftung, som besjungit honom i en efter 
hans tycke nog kort sång, med döden, så vida han ej 
följande dagen godtgjorde sitt fel 

10) Ordet skalder harledcs antingen skal^ klokhet, 
vishet, eller af skalla; det fanns dock hos de nordiska 
folken ej ett dylikt institut, som bardernes hos de välske; 
skalderne utgjorde icke någon förening, såsom Meistersån- 
garne, utan enhvar, som inspirationen, hvilken skulle 
vara starkast i nymånaden**), fattade, egnade sig åt kon¬ 
sten. Derföre funnos skalder hland alla stånd; äfven de 
tappraste hjeltar sjöngo skaldestycken. Sednare syssel¬ 
satte sig presterna nästan uteslutande med skaldekonsten; 
men förut rnätte förhållandet varit ungefär enahanda som 
hos finnarne. Norges konungar hade afven sina egna hof- 
skalder, som understundom stodo i högt anseende samt 
voro furstarnes rädgifvare och förtrogne, väl mindre fur 
sina poetiska talenter, an öfverhufvud för sin skicklig¬ 
het och sina insigter. De flesta skalder voro frän Island; 
Sverige och Danmark har nästan icke frarnbragt några 
skalder. Man har en gammal förteckning öfver ett stort 
antal skalder, kallad skaldatal men hvilket blott ' 

innehåller namn och öfvérhufvud är af föga vigt på kri¬ 
tikens väg; om deras lif och tid veta vi litet eller alls 
intet: att de skalder, som besjungit den eller den kungen, 
ej alltid varit desammes samtidige, är klart. Den äldste 
skald är Thiodolfr or Hvini på Harald Härfagers tid; 
några, t. ex. Bragi hinn gamli, Bjirki o. s. v., sättas väl 
tidigare, men tillräckliga grunder fattas derför. Deras i 

verk äro för längesedan förlorade; vi känna dem endast 
af tillfälliga anföranden i sagorna, serdeles i Heimskringla. 

Men vi äro i fullkomlig ovisshet, om dikterna verkligen 
tillkomma de skalder, som de tillegnas: pä sin höjd kan 
man endast medgifva, att Sturleson och andra sagoförfat¬ 
tare tillskrefvo dem dessa. I många sagor är det allde- 


*) Äfren om sknlden Kipur den lutande berättas, alt ban 
frälsat sitt lit’ ined. en sång. Alan kan bäraf sluta tili skalder- \ 
nas frihet i ämnens behandling och i allmänhet. Vtg:s anm. 

ATagnus Olavii i Stephanii iiotcne in Saixonein, p. 12. 

Äfven aftryckt i Peringskiölds upplaga af Sturlesoa 

II. >5*7^). 


h 





17 



rörfattarne och blott, för att vara sä mycket mer indi¬ 
viduella, tillegnats hjeltar eller gamla skalder: så är t. 
ex, förhällandet med Egilssagan, hvars handling faller 
i 10 seklet, men hvilken tj^dligen är skrifven sed- 
nare: bland annat anföres en dikt, som Egill skal! ha 
författat redan såsom ett barn af tre årsålder"). I tider,' 
för hvilka all kritik var främmande, dä sjelfva vilkoret 

för dess ntöfvande saknades, var intet lättare, än att ut- 

• • ' 

gifva ett nytt verk för gammalt. Afven den välska kyr¬ 
kans munkar författade, fÖr att göra sin lära trovärdig, 
religiösa sånger, hviika de tiliskrefvo den gamle barden 
Taliesin*")- Så gif\tis det pä Island en profetia om än¬ 
dring i religionen och andra tillkommande ting, lirucks- 
sj)ä, som en Jonas Kruck skulle i IS seklet ha erhållit 
af elfvorna, men hvilken först 1600 blifvit författad***)* 
Ur inre grunder kan om de isländska sångernas ålder in¬ 
tet bestämmas, emedan språket är sig så likt och al! 
individualitet i stilen går under i de konstlade stafvelse- 
inåtten; redan de förment äldsta skalderna begagnade 
de konstlade versarterna. Underbart är det i sanning, alt 
sånger från Harald Härfagers tid, till en del utan till- 
hjelp af skrift, skulle ha bibehållit sig 400 år, men efter 
Snorres tid åter, oaktadt skrifkonst nu fanns, gått för¬ 
lorade. Af alla sånger, som Snorre åberopar, är blott 
en enda kommen tili oss f), Ge is i i eller strålen, af pre- 
sten Einar Skulason, ett lofqväde öfver Olof den helige, 
som dog 1050; skalden åter föddes 1090 och dog efter 
1160: här ar alltså ett bevis, att skalderna äfven valde 
äldre konungar och tilldragelser till ämne för sina sånger 
och icke alltid besjöngo sin samtids händelser. Väl kunde 
man säga, att isländska skaldekonsten var ingen folkpoesi, 
ätt blott de förstödo dessa konstlade sånger, som uteslu¬ 
tande vändt sig derät, att således fÖr deras bevarande 
intet statsintresse förefanns, helst ej ens af Einar Skula- 
sons Geisli mer än en gammal handskrift anträffats; detta 


^') Egils saga iöO. . 

**) Edw. Jones relics. o9. 

*♦*) Einnus Joli. II. 570. 

t) ThoHacius Lar ordnat ocL hifogal den vid tredje delen 
Snorres danska upplaga. 


2 





18 


förklaringssätt är dock icke tillräckligt; böjelsen för poesi 
aftog väl i sednare tider pä Island, dock funnos fortfa¬ 
rande dyrkare, som utöfvade den, och dessa gamla sän¬ 
gens historiska värde måste genom det bruk, Snorre af 
dem gjort, hafva blifvit ganska problematiskt. Derföre 
är den förmodan alls icke osannolik, att Snorre, så väl 
som Saxo och andra gamla sagoförfattare, till en del sjelf 
författat de af dem anförda ställen från gamla skalder 
och bifogat dem såsom en poetisk prydnad i sin fram¬ 
ställning; det var en gäng vordet sed att grunda berät¬ 
telsen på verser och det var naturligt, att Snorre för¬ 
fattade dem, då han han ej förefann några; lika litet alt 
förtänka, som att han begagnade drag ur andra hjeltars 
och länders häfder till förmon för sin berättelse. Snorre 
var dessutom en ganska skicklig verskonstnär; i hans 
häita lyckill (clavis metrica), ett lofqväde till k. Håkan d. 
gamles och hans jarls, Skules, ära förekommer öfver 
hundrade serskilda versarter: härtill kommer den lika 
karakter, som måste vara egen fÖr de isländska konstrika 
sångerna, helst de endast fordra iakttagandet af bestämda 
yttre lagar och ett konventionell språk. 

11) Isländarnes skaldskap har företrädesvis en lyrisk 
karakter; de slag, hvari de försökte sig, kunna uppställas 
i föjande klasser: 

1) Historiska sånger: äfven i dem är det lyriska 
förherrskande; isländarne ha inga epopeer, ej ens rim¬ 
krönikor, utan deras sånger innehålla en utmärkt mans 
pris, en ärofull handlings förherrligande; i synnerhet var 
det vanligt att i sängen prisa afledna vänners och bekan¬ 
tas förtjenster. Ur den romantiska poesien tillegnade sig 
Islands och Norges invånare grundämnen, förarbetade de¬ 
samma på sitt vis, bringade dem i förbindelse med inhem¬ 
ska sagor och lokaliserade dem på det allra godtyckliga¬ 


ste: det blir tillfälle att visa, att till och med häfdateck- 
narne lokaliserade fremmande händelser och tillegnade in¬ 
hemska hjeltar berömda utländska heroers bragder; huru 
mycket mindre betänkande skulle skalderna finna att på 
ett sådant sätt behandla det poetiska stoff, som utlan¬ 
det dem erbjöd, att det så mycket förtroligare skulle 
ljuda för deras landsmän och desto omedelbarare intres¬ 
sera dem. Det är oväntadt, att män, hvilkas verksam¬ 
het för den forntyska litteraturen är lika mycket i sin 



i{) 


ordning som förtjenstfull, kunna lemna rum förden före¬ 
ställning, att de sagor, som isiändarne ha gemensamma 
med tyskarne, skulle ha uppstått oafhängiga hos båda 
folken. Isiändarne ha med sin vanliga frihet behandlat 
de tyska berättelserna, omarbetat dem till helt egna skald¬ 
verk och bringat dem i ett omedelbart sammanhang med 
sin poetiska mytologi, dels i några dikter, som finnas i 
den samling, som man brukar kalla den äldre eddan, dels 
i flera prosaiska historier. Betänker man den tidiga han¬ 
del, isiändarne hade med tyskarne, den undervisning, de 
äldsta isländske lärde erhölio i tyska skolor, så är lätt 
förklarligt huru dessa tyska historier kunde komma till 
Island; sednare uppstod en ny anledning genom de köp¬ 
män, som öfvervintrade på ön: i dikterna häntyder mån¬ 
gen omständighet på det fremmande ursprunget; historiens 
scene ligger oförmodadt i Frakland eller Saxland (Frank- 
land eller Tyskland) utan att man kan uppspåra samman¬ 
hanget; guldet heter Rynar malmur, Rhenmetall, Sagorna 
motsäga till en del hvarandra o. d. m. Vore uppkom¬ 
sten af en sådan nationaltradition möjlig och hade den 
verkligen egt rum, skulle icke Sturleson, som så gerna 
ville skafla sin nation en gammal historia, ha begärligt 
omfattat och upptagit den? Men han synes ej ens känna 
de tyska sagorna; blott Gjukungarnas och VoJsungarnes, 
de gamla hjelteslagternas, med hvilkas historier Sigfrid 
och Niebelungerna äro sammanväfda, anförer han en gång, 
men pä ett sätt, som bevisar, att han sjelf icke anser 
dessa historier för rätt nordiska; han beskrifver hippo- 
dromen i Constantinopel *). Ännu bestämdare föra de pro¬ 
saiska sagorna tillbaka till dessa historiers ursprung. Gan¬ 
ska tidigt vandrade i de nordiska länderna tyska minne- 
sänger, redan mot medlet af 12 seklet: hertig Knut La- 
vard af Slesvig var serskildt en stor vän af tyskarne och 
kallade mänga tyska kolonister till sitt land för att höja 
dess bildning; den danske prinsen Magnus förenade sig 
med flera missnöjda fÖr att mörda honom. En tysk 
sångare (genere Saxo, arte cantor) hörde till de sam- 
mansvurne, men Önskade, för hertigens förkärlek fÖr de 
tyske, att gifva honom en hemlig vink att vara pä sin 
vakt och sjöng derför för honom en säng om Grimhildas 


*) Saga af Sigunli Joisalafarar j hap. 12. 



bekanta trolöshet mot sina bröderAnnu bestämdare 
iittryckes pä mänga ställen i de prosaiska sagorna det 
omedelbara lånet från tyskan; det är imedlertid en äsigl, 
som leder till många falska föreställningar, om man an¬ 
tager en Öfversättning frän det eller det bestämda origi¬ 
nalet: de äro mest författade ur minnet, efter berättelser 
eller förelästa dikter; häraf förklaras de utomordentliga 
afvikelserna mellan efterbidningarne och originalerna; på 
• detta sätt uppstod Vilkinasagan, såsom det uttryckligen 
säges i företalet. «denna saga är sammansatt efter tyska 
mäns berättelse;... Men sångerna äro sammansatta efter 
skaldekonstens reglor i värt land»**), Nillungasagan be¬ 
ropar sig alltid på tyska sånger och berättelser***) och 
pä ett ställe heter det: «män ha oss äfven härom berät¬ 
tat, som varit fÖdde i Bremen eller Munster, och ingen 
bland dem visste af den andre, och alla berättade på 
samma sätt, och mest såsom de gamla sångerna pä tyskt 
språk berätta, som store män ha gjort om de bragder, 
som skett i detta land». Bland dessa män från Bremen 
och Munster kunna väl ej förstås annat än bremiska och 
miinsterska köpmän, hvilka såsom deltagare i hanseför- 
bundet handlade på Norge och Island-J-). Isländarne er- 
höllo således dessa historier icke ur första källan, ty bre- 
mer- och mönsterfolket hade väl ur högtyska munarten, 
hvari de ursprungligen uppstått, öfverflyttat dem pä sin, 
och måtte dessutom sjelive hemtat dem endast från munt- 
tig berättelse f-J-). Afvcn i andra iiislorier, som beröra 
den tyska- sagokretsen, förekommer ofta den bestämda 
anvisningen till sÖder: Nornngest t. ex. berättar, att han 
rest söder ut mot Frankerlandet för att vinna kunskap' 
om Sigurd Sigmundson, men erfor intet, förr än han 
verkligen ditkom. Sedan dessa historier en gäng voro- 
bekanta, upptodo flera harmare, som begagnade dem, 
lånade de historiska oeh geografiska namnen frän desamma 
och sammansatte de äfventyrligaste dikter, som alls icke 


'.*) Saxo, lib. XIII. Knut dödades d. 7 Jan, H51, 

**) Jfr Geijers Häfder, 117 ff. Utg;s anm. 

Kapp, 524, 555, 567, 582. 

*[*) Jfr andra bäftct, sid, 40. 

i'i*) Finnes det platt-tyska bearbetningar af de ^tora tyska 
nationaldikterna ? 




21 




Ija någon grund i tyska I. andra förebilder; författarne 
äro tiii en del ganska unga; pä Island funnos bönder. 
Som ännu i nyare tider dermed sysselsatte sig; derföre 
herrskade i dessa historier den befängdaste blandning af 
utländskt och inhemskt; de mest förvånande misstag i 
geografi och historia förekomma, t. ex. i Asinund Kappa- 
banes saga, Hulda eller An Bägsvängarns saga, hvilken 
synes vara skrifven är 168f*), och många andra. Det 
finnes ännu andra spär af det sätt, hvarpä riddarhisto- 
rierna kommit till norden: en viss mäster Björn i Ni- 
daros, som till Castilien följde prinsessan Christina, hvil¬ 
ken var förmäld med en kastiliansk prins, skall vid hröl- 
loppet ha hört kung Dietrichs historia och medfört 
den till norden: det kan dock ej yrkas, att han förde 
ett skriftligt verk till sitt fädernesland, utan blott hand¬ 
lingen, ämnet för friare bearbetning **). Sednare, omkring 
år 1500, förvärfvade sig den norska drottningen Euphe- 
mia, född furstinna af Riigen, förtjensten att meddela sitt 
nya fädernesland i Öfversättning den romantiska skalde¬ 
konstens skatter, och mot medeltidens slut lifvades och 
uppehölls minnet af dessa tyska dikter genom unionskun- 
garne och deras många tyska följeslagare; det berättas 
att konung Johan en gäng sade till den tappre OttoRud: 
f<det finne.4 märkliga riddare i denna hok: herr Iwand 
och herr Gaudian; hvar finnes väl nu deras likar?» Rid¬ 
daren svarade: «Herre! de skulle ännu finnas', om blott 
ett sådant hot’ höiles, som konung Artur,höll.»' linedler- 


*) Dt?n försUi bar Periiijisbiältl ulgiiVit t Slocbb. 1722. 
Af (len aiulra har Abrubanison léiuiiat en dansk öfversättning 
i Skaiid. Ijitt. Srlsk, skrliter 180B, II, Den tredje tinnes hos 
Björner. Vid slutet står uti isländska texten: ^’dct finnes ännu 
några personer på Island. 1685, soin räkna sin slägt till Hraf- 
nista-männerna'^; kegge öfversättninganic utelemna årtalet; re¬ 
dan Scblözer, IVestor 11. 292, anmärkte denna omständighet; 
imedlertid kunde årtalet vara en afskrifvares tillsats, men sjelfva 
saken lider intet tvifvel. 

**) Det bekanta stället or Bloinstcrvaliasagan, som Pering- 
skiöld meddelar i företalet till Vilkinasagan. Von d'er Ilagen 
har ej längesedan vidlyftigt koinmentcrat det i Museum fnr alt- 
deutsche Litt. u. Kunst II. i, 5o7 ff., inen dock förbisett den 
enklaste och enda rigtiga förklaringen, i st. f. Fr edl ik måste 
man läsa k. bortfalla alla svårigheter; vid den nv_ 

valde tyske kejs:*reii-i bof måstii natuHiglvis äfven IVÄkar uppe¬ 
hålla sig, som IoiimI*’ 1 ** 1 ’ norm.annen berätta hesyode liistoria, 





tid är denna historia af misstänkt beskairenhet, lielst den 
just med samma ord berättades om kung Johan i Frank¬ 
rike; de nordiska häfdatecknarne mätte, enligt sin vana, 
ha tillämpat den pä sitt fädernesland, emedan den sma¬ 
kade dem *). 

2) Gudarnas äfvenlyr, säsom Skirners färd, Har- 
harts (Graubarts) säng, jEgirs gästabud, Thors hammar- 
hemtning o. a.; dessa glada stycken äro i afseende pä 
deras poetiska värde de förnämsta, som den isländska 
litteraturen bar att uppvisa. 

3) De religiösa och didaktiska sångerna, t. ex. 
Völuspä; Hyndluliöd eller den s. k. mindre Völuspä, som 
egentligen är en genealogisk säng; Alvismäl, som inne¬ 
håller en synonymik, på ett sinnrikt sätt inklädd; Sol¬ 
sången (för det ofta deri förekommande solens namn) hvil- 
ket, liksom Vinsbekesängen, innehåller en faders förma¬ 
ning till sin son; den berömda sängen Lilia till jungfru 
Maria. 

A) G no mer, liknande de tyska priamlarne, säsom l. 
ex. Havamäl, som innehåller en hel rad af sådana sen¬ 
tenser. 

3) Några sånger, mest af erotiskt innehåll, 
Mansaungr 1. Mansaungsvisur, hvilkas antal oj är serdeles 
stort, kanske af samma grunder som hos finnarne. Hit 
höra ock satiriska sånger, smädedikter, hvarigenom 
äfven isländarne sÖkte hamnas pä sina fiender: flera sån¬ 
ger voro för sin bitterhet fruktade och berömda. 

6) Trollsånger, såsom Vegtamsquida 1. Vandrarens 
säng; Grimnismål, hvilket måhända, såsom finnarnes Tuu- 
linsanot, tjenade till edbesvärjning: sä låter sig bäst förklara 
det underbara ändamälsiösa sammanhopandet af många obe¬ 
kanta namn, ty medeltidens magi, som äfven pä Island fann 


*) Denna hUtoria har jag efter Uvilfeld meddelat i Sreriges 
Historia, åttonde boken §. 175; men den förekommer om den 
franska kungen redan hos llector Boethius, Uist. Seot. L. XV, 
hvarur Eichhorn, allg* Geseb. der GuUur n. Litt. des iienen 
£uropa I, Erläut. 47, anfÖrer den. Äfven i den gamla sven¬ 
ska dikten om Alexander d. store från .14 seklet (Visingsb* 
1672) beter det: 

Hvat wan Tiderik van Derna ok PersefaT 
Herra Gawian ok llector äro i thera Tal, 

The fingo stoor Hutig ok gingo at sofr^a. 



mänga dyrkare*), satte i fremtnande toner en hemlig kraft; 
vidare Odens korpsäng, som är så dunkel, att till och 
med de lärdaste isländarne ej kunde förklara den: tie är 
sysselsatte sig Erik Hallsen från Höfde, en värderad is¬ 
ländsk skald i 17 seklet, dermed, men uppgaf slutligen 
arbetet, emedan han oaktadt all ansträngning förstod 
litet eller alls intet deraf. Namnet har sängen sannolikt 
af den allmänna tron, att foglarne, i synnerhet korparne, 
ej blott kunde tala, utan äfven meddela menniskorna 
sina tankar, så snart dessa förstodo deras språk: derföre 
äro flera dikter uppkallade efter fåglar**). Äfven angel- 
sachserne hade trollsånger***). Mycket omtyckt var hos 
isländarne den dialogiska formen, som dock aldrig utbil¬ 
dades till dramatisk: men till och med de historiska och 
didaktiska sängerne bestå till en del af samtal; äfven här 
finnes förebilden hos angelsachserne: det gifves t. ex. ett 
samtal mellan Adrian och Ritheus, som erinrar om Aivis- 
mäl; det börjar: 

Säg mig hur lungc var Ailam i paradiset, 

Jag säger dig, han varvet trclluii ur. 

12) Af de nu utvecklade grunder skall en hvar oin¬ 
tagen redan af sig sjelf komma til! det resultat, att den 
s. k. nordiska poesien ingalunda var något gemensamt för 
hela den germaniskt-skandinaviska norden, utan blott en 
blomma, som frän utlandet var förd till Island, der ackli¬ 
matiserades, fortväxte och skÖt egna skott. Det är sanno¬ 
likt och ganska naturligt, att norrmännen i England äf¬ 
ven funno nöje i musik och säng; i följd deraf kunde 
Alfred väga att i harpospelares drägt, skyddad genom 
sitt strängaspel, insmyga sig i danska lägret för att ut¬ 
speja det; de fiendtliga anförarne inkallade honom i sina 
tält för att fröjdas af hans säng. Imedlertid finnes inga 
spär, att norrmän och danskar sjelfve öfvade denna konst; 
folken stodo i ett fiendtiigt förhållande till hvarandra; först 
ett stilla, fredligt närmande och umgänge gjort det möj¬ 
ligt för den råa norrmannen att tillogna sig de bildade 
angelsacbsernes litteratur, musik och konst; ett sådant 
förhållande uppstod ingenstädes sä tidigt, fortfor ingen- 

PeringshiölJ anförer i Saga AsmunJar s. 26 ett islänsht 
manuscript, svartkonslboheii, som synes ha varit mycket allmunf. 

**) Thorlacä antiqq. boreal. spec. II. XV. 

jfj. Wanlcj) cod. Angl. sUh 85. 



24 


^tädes sä i yttre måtto ostdrdt, som på Island, såsom 
redan förut är visadt; det är sålunda förklarligt, huru 
der en konstmässig skaldekonst kunde bildas och bli all¬ 
män samt på visst sätt öfvergä till folkpoesi hos den föga 
talrika befolkningen, i följd af alla enskildas större poeti¬ 
ska frihet och det känbara behofvet af andlig uppbyggelse 
till ersättning för mänga yttre njutningsmedel. Från Is¬ 
land öfverfördes den till Norge, men utan att hos folket slå 
djupa rötter. Den var mera en rafinerad förströelse för 
hofvet och de store; skalderiie, åtminstone de ileste och 
förnämste, voro isländare; den äldste norske annalist, 
munken Theodorik (från 12 seklet) säger uttryckligen, 
att det icke fanns några norska visor och sånger, att han 
blott kunde begagna isländska dikter, och påstår, att äf- 
ven dessa blott uppstiga till Hårfagers tider. Alla sånger 
och sagor med få undantag, som bevaras i Köpenhamn, 
Stockholm och Upsala, ha kommit från Island; huru 
är det möjligt, alt, om skaldekonsten någonsin lefvat äf- 
ven i de öfriga rikena, inga minnesmärken dcraf skulle 
ha bibehållits? 

Slutligen måste ännu tvennc omständigheter, som full¬ 
komligt afgöra den isländska skaldekonstens härstammande 
från den angelsachsiska, närmare undersökas; 1) I den 
angelsachsiska skaldekonsten var allitterationen en teknisk 
grundlag*), hvilken afven länge blibehöll sig i England, 
til! och med sedan rimmet redan inträdt; man finner 
derföre ända in uti 16 seklet ej blott helt och hållet allit- 
terande engelska skaldestycken, utan äfven sånger, deri 
rim och allitteration pä en gäng ega rum, t. ex. Pierce 
Plowmans vision af Robert I^onglando från 15 seklet: 

Xliug rohet in russt.d 

1 roined aboiil, 

All a .vginer .reason 

For lo ^ck« Dowell, o.s. 


Vill man läsa något storartudt i oförskämdhet, så bör 
man slå upp femte häftet af Iduiia, der Hammarsköld, i verk¬ 
lig käUringspolemtk emot Riilis, nekar detta, och så väl deri- 
genom, som förniedelst sitt grundlösa prut om Fornyrdalag 
samt genom en mängd skefbeter ocb vidskepelser, vigar, med 
hvilken ytlighet den då gragserande gothomaoiqn gick till väga 
mot Terkliga vetenskapsmän. 

En mängd andra exempel finnas i hislory 

of the engiisk poetry, uti första bandet. 



Likaså var det äfven på Island, hvarest den bibchöIJ sig 
ända till nyaste tider, under det intet spär deraf förefin¬ 
nes i Norge, Sverige eller Danmark; de äldsta poetiska 
försöken, t. ex. de verser, som förekomma i de gamla 
svenska landskapslagarna, i en kon. Albrecbts urkund af 
1360*), Alexander den stores historia, de af drottning 
Euphemia föranstaltade öfversältningarne, de danska kämp- 
visorna o. s. v, äro rimmade: författarne och öfversät- 
tarne voro tydligen infödde; huru är det tänkbart, att 
de, om de hade en inhemsk versart, vid hvilken de voro 
vane och som dessutom var vida lättare att idka, skulle 
ha förbytt den mot en obruklig svårare? 

2) Den isländska skaldekonsten har en mängd ord, 
som ej förekomma i det vanliga språket, mycket mindre 
i de Öfriga dialekterna: dessa ord äro mestadels angel- 
sachsiska; väl synas isländarne äfven ha lånat från andra 
liåll, men antalet af sådana ord, som kunna vara af ga- 
lisk, slavisk, finsk härkomst**), är ytterst ringa, under 
det antalet af de angelsachsiska är sä stor, att ett till¬ 
fälligt upptagande icke är tänkbart. Att de icke all¬ 
mänt begagnats i det nordiska språket, blifver klart af 
den omständigheten, att de till en del i sjclfva isländskan 
blott förekomma i poesien och i de öfriga dialekterne alls 
icke. Det vore lätt att Öfver sådana upprätta ett långt 
register; har mä imedlcrtid nägra exempel göra tillfyllest, 
frän hvilka alla mytiska namn, som på ett annat ställe 
ändamälsenligare förekomma, äro uteslutna ***). 


Island, t) 

A ngc 1 sa ch s. 

1 

Aedra (fruktan) 

Adra;dan 

fruhla. 

Riodr 

Beode 

bord. 

Rinr 

Reorr 

i’d. 

Rlota 

Rlotaii 

utlra. 

Rlic» 

Rlicnii 

Ivsa. 


*) Bjseiliöarätten, Slockh. 1G87, sid. 25. 

De flesta ord af det slag, som Olafseii ariförcr sidd. 
87, 88, måste utgå. 

Redan lios Olafscii finnes en mängd af exempel j men 
vid ett stort antal andra ord har han ej uppvisat identiteten. 

■f) Härvid bar man jemfört och fästat afseende vid cii sed- 
iiarc shrift af Riihs: iJchcr den Drspnuig der issJänd. Roesic 
aus der Angclsaclisiöchcn^ f awm. 




2G 


Böl 

Ueal 

förderf. 

Erja 

Erjan 

plöja. 

Fada 

Fadan, fadian 

ordna, pryda. 

Faerth 

Ferlh 

krigståg. 

FetcH 

Fetel 

sebäng:. 

Faxi 

Feax 

här=*=). 

Fla 

Fioii 

bata. 

Fiör 

Feur 

lif. 

Fleinn 

Flan 

spjutspets. 

Freyr 

Freaii 

berre. 

Frega 

Fregniaii 

förnimma. 

Galdr 

Galder 

trolleri. 

Geir 

Gar 

spjut. 

Geta 

Getan 

.'iiiskaflfa. 

Grey 

Grcy 

jagthund. 

Gritbi 

Grltb 

fred. 

Gunn, Gulb 

Gntb 

krig. 

Harr 

liar 

grå. 

Hildr 

llild 

krig. 

Hraef 

Hreof 

lekamen (pliitt-tysk. Ufff.) 

Urodr 

Itoder 

bimnicl, setber. 

Klefva 

Cleof 

kammare. 

KnUrr 

CiieaiT 

akpp. 

Eid 

Litli 

dryck, bägare. 

La 

Lac 

bår. 

Laga 

Lagii 

vatten. 

Lodi 

Lotlia 

öfverbläder. 

mu 

Mcorla 

fru. 

Alen 

Alen 

balsband. 

Mniid 

Af lind 

Land. 

Narr 

Na 

Jlk. 

Nilb^^') 

Nitbc 

inennisba, dödlig. 

Orrost 

Eornest 

strid. 

Begin pL 

Regn 

konung. 

Sigie 

Sigile 

balsband (sigilluiii^ crryAcn?) 

Sitli 

Sitb 

resa. 

Styr (brig) 

Styriiig 

rörelse, skakning. 


^') Norrmännen säga Haarfagn, under det engelsmännen 
liaTva Fairfax, 

**) T>enna betydelse passar t. c.\, pä Solsången, 58G, ocb 
pä ilera andra ställen, 





!27 




Syrpa (strid) 
Sumbl * **) 
Thiodan 


Seai'T, Seare 

Symbel 

Theodan 


förställning, förräderi. 
gästabud (symbolse?) 
bcrre. 


Threc 
Tild ***) 
Vamm 
Vitgas 


Thrsec 

Tild 

Vam (Vom) 
Vilbar 


styrba. 
lugii) ro. 
förbrytelse, 
siare. 


Dessa exempel må vara tillräckliga för alt bevisa på¬ 
ståendet, att de många ord, som isländska språket, ser- 
deles i poesien, eger, och hvilka äro fremmande för de 
öfriga nordiska dialekterna, nästan samtliga lånats frän 
angelsachserne: att angelsachserne lånat dem frän de nor¬ 
diska folken, kan man icke antaga, -helst de hos de förra 
funnos redan före deras närmare förbindelse med norr¬ 
männen, och det ej kan fattas, hvarföre de utdött i de 
öfriga skandinaviska munarterna och blott bibehållit sig 
uti isländskan. Ännu tydligare visar sig detta angelsach- 
siskans inflytande på isländskan i många modifikationer af 
uttalet, grammatiken o. s. v. Slutligen förtjenar ännu 
synnerligen att anmärkas, att till och med i de metony- 
miska uttrycken angelsachsiskan och isländskan öfverens- 
stämma, här hvarest dock så mycket beror pä endast in- 
dividuel åsigt och godtycke, ja till och med i bilder, som 
i följd af beskaflenheten ej kunna ha uppstått pä Island: 
lind t. ex. betecknar en fana, metonymiskt emedan stån¬ 
gen var af lindträd; men detta kunde ej vara händelsen 
i höga norden, der linden ej växer. 


13) Såsom resultat af förestående undersökning står 
alltså fast, att den s. k. nordiska poesien endast pä Is¬ 
land varit inhemsk; der har den uppstått och der utbil¬ 
dat sig utan att ha varit allmän i de öfriga skandinaviska 
länderna; till och med på Island var diktkonsten mer kul¬ 
turens och lärdomens verk, än ett lifvets fria element, 
som djupt och innerligt genomträngde alla sinnen och be¬ 
rodde af eviga outplånliga känslor; derföre är den nor¬ 
diska poesien stelnad och i sig sjelf försjunken. Hos ett 


Olafseii börleder det frin finsba ordet sumhlaj bvilbet 
ej betyder pracluim, ulan raord. 

**) Gudarne kallas derföre Snmhl-Samir. 

.f^gisdr» 107. 




28 


folk, som en gäng eger en poosi, pänyttfödes den oupp¬ 
hörligt, och så mångfaldigt den ock må omgestalta sig, 
bevarar den dock sin egendomliga grundkarakter. Sä 
framstår den tyska skaldekonsten, aflaggande påtvungna 
fremmande manér, alltid åter i sin ursprunglighet, sin 
milda kraft och innerlighet. För att blott antyda några 
glanspunkter, må Hans Sachs, författarne af våra kyrk- 
sänger, bearbelaren af Reinke Voss, Veckrlin, Andr. 
Grypbius, Flemming, Halier, Goethe sammanställas; bvad 
kunna svenskarne och danskarne ställa vid sidan af dessa 
namn, som helt och hållet sjelfständigt bildat sig? Hr 
Mikkel frän Odensee uthärdar ingen jemförelse med Hans 
Sachs. Do äldre svenska skalderna efter Stjernhielm, lik¬ 
som de danska efter Arreboe, väcktes och bildades ge¬ 
nom fremmande mönster, och den nyaste svenska och 
danska skaldekonsten hvilar icke pä en inhemsk grund; 
den förra är ett Frankrikes, det sednare ett Tysklands 
fosterbarn. Till och med de berömdaste nya danska skal¬ 
derna äro genom de stora tyska inästarne iifvade, väckta 
i sina sträfvanden, ja till och med uti sina äsigter be¬ 
stämda, Det sannt nationala blir af de foik, til! hvilka 
det hörer, till en del misskändt eller icke tillbörligen ak- 
tadt, såsom serskildt hos svenskarne är fallet med de 
äkta folkskalderna Hallman och Bellman’). 


Om .Scandinavia och Epigia. 

Abel. 

(Ncdanstuende artikel är beuitad ur Casp. Abels Teulschc und 
Sächsisehe ^Iterthumer^ ell arbete, som ufgafs 1729 och så¬ 
ledes är temiigen gainmatt; men då detsaatina utmärker sig 
lor en i alirnänbet ganska sund kritik och åliiiiiistoiie ej är 
bebäftadt med sådana lyten, som de, bvilka i sednare tider 
bärflutit från en vetenskapen ovärdig, uppsåtlig eller blind- 
född, förfalskning eller uppskrufning, föranledd af gotboniuni, 


Man erinrc sig, alt detta ar skritNcl ur IÖ12. 

f fij:s an 01. 




sliandUmvism, norähhclsifvcr ni. iii., så torde iitdrng 

Ur samma arbete ej utan intresi^c mottagas at* saiiiuiigsöbande 
ocL från ensidighet ailägsiiade läsare). 

Mig förekommer det ganska sannolikt, att Scanzia 
I. Scajidia hos de gamle ej egentligen och allenast ut¬ 
märker det 1. det bestämda landet, utan öfverhufvud alla 

»t 

vid Östersjön liggande, och att namnet bör härledas frän 
Cinte 1. sjÖ-Canto, liksom de gamle kallade Englands 
sjökust Cayitimn och andra länderna rnellan Elbe och 
Weichsel Morieriga [hafs-ängen?] af 7«or (Meer), säsoin 
Leibnitz omrnärker vid geografen från Ravenna. Eante 
betyder i Nedersachsen [liksom i Sverige] rand, och der- 
ifrån kan väl namnet Skantia härledas. Säkert är, att 
de gamle oin länderna pä andra sidan Eibe och vid Öster¬ 
sjön hade en ganska ringa kunskap, säsorn ock Strabo 
erkänner i sjunde boken: hvad som ligger andersids Elbe 
vid Oceanen, är oss alldeles obekant; ty hvarken har 
någon af de före oss lefvande, sä vidt vi veta, seglat till 
de östra länderna ända till Caspiska hafvets utlopp, 
<?j heller ha romarne någonsin framryckt till det bortom 
Elbe liggande landet; ännu mindre ha andra. till lands dit 
färdats. Och straxt derefter tillägger han; hvad som 
ligger bakom Germanien, kan jag ej lätt säga; helst vi 
hvarken veta, om dess längd sträcker sig till Verldshaf- 
vet och om en del deraf för kÖld eller andra orsaker är 
ytan invånare, eller om ännu elt annat slags folk bor 
mellan hafvet och de östra tyskarne, o. s. v. Häraf synes 
tydligen, att Strabo heldre bekänner sin obekantskap, än 
han vill för sanna antaga och utgifva grekernas fabler 
OQi hyperboreerna och deras sälla tillstånd under nord¬ 
polen, hvilket äter i våra tider blifvit omhuldadt. Att 
äfven Tacitus vet lika litet om nordländerne samt att 
Svionerna och Sitonerna ej tillhöra Skandinaviska halfön, 
skall nedanför visas. Att det icke heller varit Taciti me¬ 
ning att skrifva om de stora öarne och hafsvikarne i det 
tyska hafvet, utan endast hålla sig vid fasta landet, synes 
nogsamt deraf, att han hvarken nämner Scandinavia eller 
någon Ö alls (ehuru Plinius, soin lefde vid samma tid, 
3a äfven skrifvit före honom, anförer ilera sädane), utan 

slutet kort och godt derom yttrar; det öfriga är re- 
dan fabelaktigt, hvarlöre jag vill lemna det såsom ovisst 
derhän. Och såsom en klok man hade Tacitus orsaker 


50 


nog att i likhet Strabo med stillatigande förbigå de narrak¬ 
tiga fabler och handgripliga motsägelser, som finnas hos an¬ 
dra författare om dessa Öar och deras invånare; ehuru 
de gamle väl förnummit något om dessa nordliga länder 
och Öar, men icke rätt kunnat bringa det i samman¬ 
hang*). Väl kunde jag medgifva, att Plinius med Scan- 
dinavia menar den stora nordiska halfön; men att den 
andra (som i handskrifter heter Epigia^ ehuru man 
tryckt Eningia) skulle vara Finingia eller Finland, som 
de fleste förmena, dertill säger jag nej, emedan Plinius 
sjelf förlägger den vid Weichsel och på den låter bo 
Sarmater, Veneder, Scyrer, Hirrer, af hvilka inga nå¬ 
gonsin haft bostad i norden. Och ej kan jag begripa 
hvad som föranledt de lärde att ändra Epigia till Eningia 
och Finingia. Ty det synes såsom Plinius tagit — liksom 
Bannomania frän Timaeus, Baltia från Xenophon och Basilia 
från Pytheas — äfven Epigia från någon grekisk förfat¬ 
tare och bibehållit det grekiska ordet såsom måhända 
latinerne ej obekant. Emysios betyder nemligen något 
som befinner sig på fasta landet; och deraf är utan tvif- 
vel namnet Epigia taget, hvilket väl passar på en ö, 
hvilken liksom var vid och pä fasta landet, såsom Lif- 
land, Gurland, Preussen, Pommern, Mecklenburg, Hol- 
sten och Jutland synas vara, och till en del verkligen 
utgifvits för. öar, såsom Estland, Gurland och Samland 
af Adamus Bremensis och Ogghul eller Ängeln af Nennius. 
Och dessa vid Östersjön på båda sidor om Weichsel lig¬ 
gande länder förstås ej blott af Plinius under denna ö, 
som han lägger midt emot Scandinavia, utan räknas af 
Ptolemseus och Jornandes äfven med till Scandia. Ptol. 
räknar nemligen 4 öar under Scandia, hvaraf den största 
ligger vid Weichselmynningen och har till invånare Ghae- 
diner, Phavoner, Firaeser, Gutar, Daucioner eller Dan- 
cioner och Levoner, hvaraf finnes hvad han menar med 
denna ö, då intet af desse folk bott på halfön. Ghaedini 
och Danciones äro efter allt utseende Danskarne, hvilka 
Jornandes kallar Gogeni eller Godeni, Godanonia är Se¬ 
land, Godeni eller Ghaedini är, med den ganska vanliga 


JTe dock Hiillmans shinrika tolkningax* i föregående 
ItKftc af Fornnordiskt Bibliothck, Vtt/is anm. 




51 


starka aspirationen, det samma som Danerna (Danskarne), 
ty Jornandes härleder Danerna från Cogenerne. Phavoni 
synes vara Fyens invånare och Phirsesi Frieserna, hvil- 
kas efterkommande än i dag dväljas pä Jutlands kust. 
Med Gutarne må Ptol. förstå så väl de svenska GÖtarne 
och danska Jutarne, som ock Gothonerna vid Weichsel, 
och Levonerne eller Livonerna äro bekanta, men långt 
nog skilda från den rätta Scandinavia. De äro väl iden¬ 
tiska med Plinii Hillevioner, hvilka nog äro Lifländarne, 
ehuru gemenligen ansedda för Halländarne. Knapt 5 
namn förekomma, som kunna hänföras till den rätta 
Scandinavia: 1) Seretefennae; 2) Ostrogoth och Vagoth; 
3) Bergio; 4) Hallin; S) Svethidi; om hvilka sistnämnda, 
liksom de andra, Jornandes så godt som ej känner mer 
än namnet, hvaraf cj otydligt följer, att deras ställning 
på hans tid mätte ha varit ringa och obetydlig; men 
dervid upplyses till fullo af Jornandes, att han, liksom 
andra, under namnet Scanzia iörstält ej blott det egent¬ 
ligt så kallade, utan äfven det midt emot liggande Epigia, 
med ett ord hela kusten af mare balthicum eller Sinus 
Codani. 


Om Svionerna och Sitoiierna. 

af 

Abel. 

(Ur samma arbelc, livarur föregående artikel är hemtad). 

Med dessa folk menar Tacitus icke Sveriges ocfi 
Norges invånare, utan förlägger dem tydligen på tyska 
Östersjökusten. Ty sedan han från Lygierna begifvit sig 
till Gothonerna och vidare afhandlat Rugierna och Le- 
movierna, hvilka bott i nuvarande Hinter-Pommern, fort¬ 
far han: Hinc d. ä. härefter eller härvid ligga Svioner- 
nas städer eller folkslag i sjelfva hafvet o. s. v.; och se¬ 
dan han beskrifvit dem, går han till jEstyerne, hvflka, 
®åsom han sjelf uppgifver, bodde på sveviska hafvets hö- 
81*5 sida (liksom Svionerna på venstra) och ostridigt äro 
de nuvarande Preussarne. Slutligen, liksom vilie han 



uppsamla förut glömda, tillagger lian, att Sitonorno 
gränsade -till Svionerne, och dermed gör han siul med 
Schwaben (Svevicn), men vändor sig åter till \'enederne 
och andra i Sarmatien boende folk. Nu betänke man, 
hvilka oerhörda språng Tacitus skulle gjort, om Iian ville 
räkna svenskar och norrman med bland de söder om 
Östersjön befintliga Sveverna, frän Hlnter-Pommern öfver 
hafvet till Sverige, och derpä äter till Preussen, vidare 
till Norge, och sä åter till Pohlen. Deremot llyter efter 
min förklaring allt naturligt. I)ä Tacitus hos Gothoner- 
na, sorn^ hade sitt hemvist vid Weichsel, så att säga 
uppnår Östersjön, vänder han sig först till venster och 
betraktar Rugierna, Lemovierna ocli Svionerna; derifrän 
vänder han sig höger ut till -d^styerna, och sedan han 
liksom i parentes omnämnt Sitonerna, fortgår han vidare 
till Venederna, hvilka voro iEstyernas grannar i Sarma¬ 
tien. Ön Scandinavia nämner aidrig Tacitus. Det haf, 
han sätter bakom Svionerna, kan val vara Östersjön, 
om man jemförer hvad Plinius, Mela och Solitius derom 
skrifva. Åtminstone synes af hans ord tydligt, att han 
icke ställer för våra Ögon ett alltid tillfruset och liksom 
med evig natt betäckt nordhaf. Ett och annat synes väl 
syfta pä den eviga isen under nordpolen; men härvid 
anmärkes, att ingen menniska pä den tiden kommit så 
långt upp och att de gamle hade helt andra föreställnin¬ 
gar om Hyperboreerna och deras sällhetstillstånd. Dcr- 
före anser jag, alt Tacitus liksom ock Plinius menar den 
delen af QstersjÖn, hvilken från det s. k. 3Iare Svevi- 
cum sä att säga var afskiljd genom Promontorinm iJw- 
heas. Väl vet jag, att-man i stället liärmed förstått den 
stora norra Oceanen, som omsluter Norge och Lappland 
samt att man förklarat Promont. Rubeas vara nordkap; 
men deri kan jag ej instämma, helst det är emot Plinii 
uttryckliga vitnesbörd, då han förlägger den stora ön 
Basiiia, som ingen annan är än Scandinavia, på andra si¬ 
dan om detta schytiska haf. Och dä floden Rubo af 
alla anses vara den Lifländska floden Duna, sa är väl 
bäst att söka Rubeas i samma trakt, der nemligen den 
i hafvet långt utskjutande spetsen af Kurland än i dag 
genom byarne Gross- och Klein-Irben synes bibehålla ett 
sådant namn och liksom skiljer Östersjön i tvenne delar. 



35 


Mare Crmuatm hiirledtT Piselorius fr3n Curonkr?}a 1. 
Kurläntiarne liksom floden Chronus (hu Mummol), som 
lUfaller i Kurische HaflT, hvaremot hela sjökusten frän 
Holstein till Veichsel af ^lorimartisa erhällit namnet 3fau~ 
rhtgia 1, Moringia [hafsängen?]. Jag anser Tacitus hafva 
afsett vattnen mellan LifTIand och Finland samt botniska 
viken. Med stralarne efter den nedgångna solen menas 
norrskenet. Den saga, Tacitus omtalar men sjelf miss¬ 
tror, liknar hvad hos FJorus II. 17 berättas om den i 
galliciska hafvet nedgående solen, men kan ej lämpas till 
det yttersta hafvet under nordpolen, der solen om som¬ 
maren alls icke nedgår. Detta är tydligt, om man jemför 
Plinii, Jornandis och Procopii uppgifter. Man må ej stöta 
sig vid, att Tacitus nyttjar ordet ocean I. verldsliaf och 
sätter Svionerna vid detsamma, dä han der äfven förlägger 
Riigierna och Lemovierna, och derefter vid iEstyerna kallar 

det Mare Svevicum. Liksom andra Greker och Romare 

«• 

ansåg han ej Östersjön fÖr en hafsvik, utan trodde den 
förenad med Kaspiska och Indiska hafven, hvilket Mcia IIL 
5. vill bevisa, dä lian beriittar, att några indianer, hvilka 
blifvil vuderdrifna från ItKlicn till Tysklands kuster, kommit 
från Svevernas konung med skänker till Q. Metellus Celer. 

Jag är af den fasta öfvertygelse, att Svionerna äro 
inga andra, än de vid utloppet af Oder (fordom enligt 
flere benämnd Svevus) och pä dess öar boende Svever, 
och att Sitonerna varit deras närmaste slägtingar, Side- 
nerna, hvilka bott vid som uppkallats efter dem 

Begge ha ostridigt härstammat frän Svdverna, hvaraf 
namnet Mare Svevicum uppslått. Jag tviflar heller icke 
pä, att ju frän dessa Svioner Svenskarne härstamma, 
ehuru dé pä Taciti lid änna bodde om Östersjön och 
kanske länge efter honom bott der; sannolikt äro deras 
eftörkommande ej der ännu utdöda **). Deras städer I. folkslag# 

Svtnemunde erinrar om Svionerna, liksom Gross-Swyn 
Tid Anelam om Svithiod hinn mihla; ocli iltvcii det ej särdeles 
långt derifrån bel-icrna Sehwerin han stSllas i rapport med nam¬ 
net Sverige. Få Sifoner betyda sjöbyg^are (se inledningen till 
Sigtiinabeskrifningen), så kan namnet nl« identiskt med f^ancr^ 
(vandy vatten j att de voro sjdboer, är kåiult). Sitonerna 
®^yrdcR enligt Tacitus af en qvinna? Vanerna djrkade Freja. 

CTg;s anm. 

Härvid må äfven spräket lagas i betraktande. Platt- 
tyskan ik* nära beslågtad med svenskan, — kanske mera än med 
liög-tyskan. Vig :s anm, 



o 




säger Tacitus, 13go i sjelfva hafvet, neml. pä de Öar, som 
bildats af Oder, rned sina tre utlopp, af hvilka en, Sioyne 
bevarar ganska mäi kligt ännu Svionernas namn. Sådana Öar 
beskrifver bäst Mela III. 6; i följd af hafvets ebb och flod 
voro de än omgifna af vatten, än syntes de sammanhänga 
med fasta landet, och några af dem kallades Oonce, hvilket 
namn han liksom Plinius härleder frän fogel-ägg, hvaraf 
inväoarne lefde; men hvilket fastmer öfverenskommer 
men värt Oye I. Oe och hos de gamle har betecknat en 
Ö, liksom den greifswaldska Oye ännu bär ett sådant 
namn, andra att förtiga. Von Gundling förmenar, att 
fordom, och innan hafvet öfversvämmat landet, detta va¬ 
rit vida större och i sig upptagit aila nuvarande öar, så 
att Rega strömmat ända till ön Riigen. Allmänt kändt 
är, att dessa Öar fordom varit vida större och att haf¬ 
vet uppslukat mycket af dem, liksom ock nya segeileder 
bildats och de gamla förstorats. Hvad nu vid.ire Tacitus 
skrifves om Svionerna, att de äfven till sjös varit mägtiga 
och egt många fördelar sarvit äfven haft en Konung, den 
de hörsammat, passar mycket bättre hit än till Sverige. 
Ty att svenskarne redan vid denna tid stått i sådant flor, 
kan ingen Rudbeck Öfvertyga mig om, helst jag redan 
förut anfört ur Jornandes, att han ej kunnat framlägga 
något om dem annat än blotta namnet. Jornandes prisar 
väl äfven Sveihans, som, ehuru visst fattiga, dock voro 
präktigt klädda, hade sköna hästar såsom Tliuringarne, och 
hade sålt till romarne de sapphiriska svarta pelsarne el¬ 
ler, efter vårt talesätt, siberiska zobiar; men den, som 
ville hänföra sådant till svenskarne, skulle betydligt miss¬ 
taga sig, helst de i sitt land lika litet hade goda hästar 
som rara pelsverk: och derföre betviflar jag icke, att 
äfven Jornandes menat dessa Svioner, i betraktande af att 
Pommern är förträflligt utrustadt med hästar, hvilket 
preussiske kungens stuterier ännu visa, att förtiga de vilda 
hästarne, som fordom der funnits och måhända ännu an¬ 
träffas. T)e vid sjön boende Sveverna ha drifvit skepps¬ 
fart och handel, ocJi troligt ar, att de köpt bernsten af 
sina grannar yEstyerne och tillfört Romarne. Solinus be¬ 
rättar, att en tysk kung skänkt kejsar Nero 13,000 sklp. 
bernsten. Med (Svionum^ civitates menar Tacitus troli¬ 
gen handelsstäder, just sådana som har funnos, det be¬ 
ryktade Julinum, Jomsborg, Vineta, Gross-Swyn, Ste- 



50 


tin, Uspilom. Wolgast. liviika af ganirn ilt drogo nordens 
Jtaudol till denna kust och sSgo hansestäderna uppstå på 
sina ruiner. 


Om Goloinanien ooh Skandinaviens forntid 



And. Fuyxell. 


(Ur det tal, 60 m l*rof. Fryxell upyil/iste vid preslniölet uli 
Carlstnd i Jmii iO-ST ocli livilliPt Itlifvit i sin hellicl inföi-dt 
uti nionde häftet af tidskriften ’’Läsning för Itildning och 

friheten här införa hrad soni afhandlar 

nordens forntid.) 


På historiens fält hade fransyska bildningen ofta 
med hånande förakt behandlat både hedendomens och 
medeltidens samhällsbemödanden och institutioner. Nya 
skolans lösen ble(, att dessa tidehvarf borde bedömas 

I 

efter on annan måttstock, nemligen efter sin egen tid 
och sina egna tidsomständigheter, och att omdömet dä 
skulle utfalla he!t annorlunda. Att nya skolan i början 
uppfattade denna sin tvåfaldiga historiska kallelse, nem¬ 
ligen att göra rättvisa ät den misskända både medeltiden 
och hedendomen; detta visade sig tydligt vid flera till¬ 
fällen. En sådan utförligare, allmännare upprättelse åt 
svenska medeltiden har dock uteblifviL Vi hafva icke 
af denna skola bekommit något större historiskt verk 
med uttaladt och geiioinfördt syftemål* att utplåna de 
orättvisa skuggor, som den äldre häfdateckningen kastat 
öfver katolska tidehvarfvel. Den nya-skolans historiska 
talemän företogo sig i stallet, att försvara, .åtskilliga i 
deras egen samtid qvarstående modeltids-institutioner. De 
opponerade sig mindre ofta och häftigt mot fransyska 
bildningens äsigter i svenska medeltidens historia, än mot 
dess kraf pä åtskilliga reformer och samhällsförbättringar. 
Sä blef svenska, katolska tidehvarfvet snart Öfvergifvet 
också af nya skolan. Men hedendomen, den fornåldriga 
svenska historien, blef med så mycket större värma om- 
l^attad. Ett nytt fenomen visade sig pä allmänna tänke¬ 
sättets liorizont här i Sverige. Det var en hastigt ut¬ 
bredd och häftigt upplågande kärlek till svenska forn- 



Älderii, dess gudaliira, sagor ooh lefnadssätt. Del var 
den göthiska förtjusningens, Gothomnniens, Gothicismens 
vindkast, hvars susning något hvar bland oss äldre ännu 
minnes. Fröet till denna sinnesstämning var en naturlig 
och berömvärd kärlek till förfäder och fosterjord. Det 
var minnets och frändskapens sympati för de toner, som 
fordom klingat i de dalar, der vi nu iefva. Det var 
svenska sönernas kärlek för modren Svea, för denna 

som oss fostrat bar oeb fädreiis aska gömmer.^’ 

De nordiska skaldernas Adam var den, som först på an¬ 
dra sidan Sundet anslog dessa toner, hvilka snart och 
högljudt äterklingade öfver hela Skandinavien. De man, 
som inom värt fosterland skönast oeh mest hänförande 
instämde deri; de två män, hvilkas tjusande och forn¬ 
nordiska sånger förde hela svenska folket in på denna 
bana, desse män hafva båda utgått frän vår hemort och 
från detta landskaps dalar. Härifrån hafva de klingat, 
de aldrig förklingande tonerna från den siste skal¬ 
dens harpa och den döende vikingens skar; och 
Wermländska Hembygden blef med tacksamhet och 
kärlek besjungen, innan hela fosterjordens, innan Sveas 
lof uppstämdes af Sveas störste skald, hvilketi slutligen 
uti Frithiof reste den skönaste minnesvärd öfver sig, öf¬ 
ver Skandinavien och öfver den nordiska sången. Denna 
skaldeskola, och de åsigter, som alstrade den, äro dyr¬ 
bara för oss, icke blott som Svenskar utan afven såsom 
Wermländningar. Det är vårt, det är Wermlands bi¬ 
drag tiiJ den svenska, den europeiska bildningens tempel, 
ett herrligt, ett för oss ärofullt bidrag. Såsom en del 
af civilisationens stora verldsbyggnad slå dessa skalde¬ 
verk, denna nordiska sångverld, såsom ett herrligt gö- 
Ihiskt torn, uppfördt af Wermlands snille och kraft, ett 
torn, som, aere perennius, trotsar förgängelsen med uppåt 
slräfvande spetsbägar, hvilkas färgrika infattning kastar 
all diktens glans öfver dess inre, och från detla inre 
ljuda Brages harpa och Ingeborgs klagan; den siste skal¬ 
dens afskedsqväde och den störste skaldens Frithiofs 
sånger; sä sköna och herrliga, att äfven 

”Södern lyssnat till de böga toner.” 

Och när den lyssnande SÖdern frågar, bvarifrän dessa 
toner komma, och kastar undrande blickar åt höjden af 
det herrliga tornet; dä 


57 


’’Syns en p2 epcU ock ilen ?iffar It Nord 

’^()ck i norr jir den filskade jord.^^ 

Ja, hå'r i vära dalar är don fosterjord, hvilken de ft& 
varmt hafva älskat, dessa skalder, hvilkas sånger skola 
blifva älskade, sä länge svensk tunga talar och svenskt 
hjerta klappar. 

Men poetisk skönhet och historisk sanning äro tvä 
skärskilda ting. Poetisk skön var den bild, som dä 
framsväfvade om 

^’Srea9 fordna dar ock fadrens stora minnen.^’ 

Men historisk sann var don icke. Den var ett försök, 
att med poesiens blommor, snillets lager och patriotis¬ 
mens eklöfskransar utstyra och pryda den gråa heden- 
domens tallbeväxta klippor. Det lyckades till en tid, ty 
hvad lyckas ej för det öfverlägsna snillet? Det uppstod 
en slags afgudadyrkan för hedniska forntiden. Den blef 
nära nog ett ideal af tro, ära och af hvarje manlig sam- 
hällsdygd. Alla dess skuggor sjönko sjelfva i skuggan; 
de förtegos eller gömdes. Alla dess ljuspunkter deremot 
blefvo af snillets prisma uppfattade, förstorade, brutna i 
de herrligaste färgor. Det är naturligt att, vid en sä¬ 
dan behandling, en sådan försköning af det hedniska tide- 
hvarfvet, skulle det katolska vid dess sida nedsjunka i 
allt djupare mörker. Ju mer hednatiden upphöjdes ge¬ 
nom poesiens färgglans, desto skarpare, desto ofÖrdel-^ 
aktigare blef afbrottet till den jemförelsevis stjufmoder- 
ligt behandlade katolska perioden. De göthiska vännerna 
arbetade således till samma rnål som den fransyskU 
historiska skola, hvilken de i öfrigt bekämpade. Det 
skedde visserligen medvetslöst, men det skedde dock,, 
och har ända till vår tid mycket bidragit till den oför¬ 
delaktiga dager, som hvilar öfver katolska tldehvarfvet; 
bidragit till den oförtjenta glans, som ännu i mängas 
Ögön hvilar öfver den gamla hednaäldern. 

Vi tala med flit om denna oförtjenta glans. Sån¬ 
garen behandlar sitt amrie, huru han vill: men häfda- 
tecknaren och vetlenskapsmannen måste först och främst 
söka sartningen; och när man i afseende på vår hedniska 
fornälder söker denna sanning; hurudan är den verklig- 
bet, som framstår för blickarna? En folkstam, som 
léfde i det råaste afguderi och åt sina oformliga trä- el¬ 
ler i:tenbrlätPn offrade menni^kohM, i nödons sliind till 



58 


och med egna barn och egna konungar, och soin vid de, 
stora högtiderna prydde offerlunden kring sitt förnämsta 
afgudatempel med en stor skara bleka och blodiga men- 
niskooffer; — en folkstam hvars förnämsta äring och 
ära bestod i ett vikingalif, som i sig sjelft var ett sy¬ 
stematiskt plundrande och mördande bland ofta fredliga 
och oskyldiga grannar; — en folkstam, bland hvilken 
mordbrand och försåtliga anfall voro vanliga och af all¬ 
männa tänkesättet nästan gillade; — en folkstam som 
lagligen utsatte sina barn, dödade sina slafvar och plun¬ 
drade sina grannar; — korteligen taladt, en folkstam, 
lik alla andra vilda och liedniska folkstammar. Se der 
den verkliga bilden, sedd vid sanningens dagar! Huru 
mörk, huru ohygglig visar han sig icke i jemnförelse 
mot det kommande katolska tidehvarfvet! Afven det 
har sina skuggor, mänga och inörka, men också af efter¬ 
kommande motståndare nitiskt uppsökta, mycket för¬ 
storade och bjert framdragna. Dock äfven med dessa 
skuggor, huru skÖn, huru välsignelserik visar sig icke 
katolicismen i jemnförelse rnot hedendomen I Lik hög¬ 
tidliga klocktoner ljuder den inträdande chrislendomens 
kallelse till rättvisa, försonlighet, ömsesidig fördragsam- 
het, cliristelig frid. Barnens utsättande förbjudes, slaf- 
ven får först skydd och slutligen frihet. Vägar anläg¬ 
gas, handeln fridlyses, sjelfhämden förbjudes och den 
fattige, den lidande, den skeppsbrutne tages i lagens och 
kyrkans beskydd. Vikingatågen omdöpas med sitt rätta 
namn af plundringsfärder och blifva sedermera afskydda 
af hvarje ädlare sinne. Havamal är högsta exponenten 
af hedendomens moral och lefnadsvishet. Huru ofta fin¬ 
ner man icke i densamma sjelfhämd, falskhet och orätt¬ 
visa fÖreskrifna! Jemnfiir detta Havamal med sina mot¬ 
stycken, med Syrachs hok eller med Frälsarens bergs¬ 
predikan. Denna enda blick i hjertat, först af Asaläran 
sedan af Christendomen, skall för alltid vara nog att 
bota dig från hvarje känning af ensidig beundran fÖr den 
förra. En lefnadsvishet så full af hårdhet och egennytta, 
som (len i Havamal, skulle nödvändigt alstra ett slagte, 
lefvande och handlande i samma anda. En lära sä vis 


och rättvis, så mild och ren, som ehristendomons, skulle 
nödvändigt utöfva ett helsosamt inllytandc, åstadkomma 
en välgörande förändring. Mitte bröder! Vi hafva hÖrt 



59 


vära snillrika landsmän med sina sänger försköna Sveriges 
hednaålder. Den tid torde komma, dä andra skalder 
upptaga och i lika odödliga sånger förherrliga det myckna 
stora och vördnadsvärda, som ännu ligger gÖmdt eller 
obearbetadt i Sveriges historia under katolska tiden. Ans¬ 
garius och S:t Brita hafva ju redan funnit sina sångare. 


Om nmslenarnes ålder 

af 

N. R. Brocman. 

(Afed Fribetsticleii, bvilken epok furst uti Qrrde delen utuf 
Sveriges skona Utteratur af Wicsclgren vunnit fullstfindig 
rättvisa, uppgick öfver Sverige ett n;^lt lidelivarf af veten¬ 
skapligt ljus, som ufvergläiiscr nlki både föregående och 
efterföljande, otn man jemfurcr tidernas förhållanden och 
fäderneslandet med fremmande länder. 1 liera afseenden kan 
till och med en återgång sedan dess s.ägas ha inträffat, som 
i ett och annat fall ännu icke blifvit tillhabavisad. Rland 
andra utmärkta vetciiskapernns befordrare intager llrocinan, 
Langebeks förtrogne, ett bugt rum. År 1702 utgaf bnn 
Ingvar Vldtfarncs * **) ) sagn med företal och blhang af fort¬ 
farande historiskt värde. För att fästa yngre forskares 
uppiiiärks.ambet på detta gamla, numera föga studerade, ar¬ 
bete, som tillika är s.nllsynt att påträffa, meddelas derur 
några utdr.')g. Kn mängd runstenar, som Göranson och an¬ 
dra svärmare tilldömt en vida mer än tusenårig ålder, be¬ 
visas bär tillhöra kristna tiden. Rroeman anser ingen enda 
runsten kunna hänföras till bedenåldern. De få andra run¬ 
stenar, som sedan Geijer och några nyare ansett vura hed¬ 
niska, hålla heller icke stånd, såsom synes af Fornnordiska 
Bibliothekets andra häfte, sid. 42. Oin den äfven i sednare 
tider mycket omskrifiia runristningen öfver Gorm och Tyra 
Daiinbot, införa vi bär llrocmans omdöme äfvcnsotn liera 
hans aiiniärkniitgar. Till bvad vi förut erinrat om runorna, 
’uå bifogas, att äfven den lärde isländarcn Arnas IVIagnaens 
ansåg latinska bokstäfvcr i norden vara äldre än runorna^ 
som efter de fOrra sedan blifvit formade.) 


*) Lefdc omkr. 1040. Sagans författtare anses vara munken 
Oddr, som lefde omkr. år 1200. 

**) Otto Sperling ansåg runorna med kristendomen inkomna 
• Norden. Salmasius, de lingu. Ilell, II. 582, härleder ru¬ 
nornas ursprung f''ån dc i Coiistanfinopcl. efter romerska väl¬ 
dets ditHvttning. ]^l•ukliga boksläfver. 




40 


När Saxo orptalar Drottiiing Tyra Danabols Döds¬ 
fall, säger han, at Harald iätit begrafva hännc icke långt 
ifrån sin Faders Hög; hvaräst uti hans Tid et Giids- 
Hus var imellan både desse IMakars Griftvärdar: Thyra 
Danicae Majestatis caput absumta est. Cujus corpu» 
Haraldus amplissimo funere elatum magno cum omaiuo) 
plangore non longo a patris tumtilo sepulturse inandavit. 
Ubi nunc quoque Sacrarium i^crspicere est, duorum con- 
jugum socialibus bustis intersitum. Sedan omtalar han 
en ovanligen stor Sten, som K. Harald uppbådat hele 
sin Skepshär, at med Oxars Tilhjälp bringa frän Stran¬ 
den, där han i Jutland blifvit funnen, np på sin Moders 
Hög; hvilket Upsät han likväl måst låta fara. Post haec 
Haraldus, äro hans Ord, totam regni classem exerens, 
ne parvo apparatu magn® molis pondus aggrederetur, 
junctis hominum boumque copiis inusitatae raagnitudinis 
saxum Jutico littore repertum, quo matris tumulum in- 
signiret, abstrahi jussit... Inter hsec Haraldus circa tra- 
clum lapidis occupatns . . . Pocnituit tunc Regem pecu- 
dalibus jugis humanas alligasse cervices. Nam cum omisso 
vehendae molis proposito, tracium Saxi in belli appara- 
tum convertere voluisset, gravissimurn militis Supercilium 
expertus est. Man kan säleds af Saxo på intet Sätt 
styrka det Påstående, som gemenligen göres om Jiillinge 
Runstenar, at de ifrän K. Harald Rlätaiids Tid skola 
vitna om Runstenars Ålder i Norden. Vulcan. de literis 
et lingua Getar. et alii sequ. temp. Snarare niä man af 
denna Saxos Förtälgning sluta, att inge Stenar uti Haralds 
Tid komtnit uppå dess Föräldrars Högar. Torffseus in 
praef. ad Trif. hist. vidgår ock, at själfva Skriften är 
yngre, än K. Harald Blåtands Tid; och äro flera Ord 
däruti inisstänckta. Störste Stenen läses sålunda; Uaraltr 
liumigr bath c^aurva kiibl tbaitsi ajt Gnrm fathnr sin 
auk af t Thitirui mtilhur sinala. Hirallr (tha er Ottr) 
Kassor van Tanmmtrk j och på andra Sidan, under en 
Drake, om hvars Kropp en Orm sig slingrat: nia auk 
Nttrving, samt pä den tredje, under en Man med Helig- 
hetsfekn kring Hufvudet: ank tinisa folk (thiotk) kristna, 
Hvilket alt, om de förmenta Rättelser äro tåleliga* i 
Anledning af hvad Olof Tryggvarsons Saga förmäler om 
Käjsar Ottos Förrättningar i Danmark och Norje vid 
denne Tid, lörniodeligen sålunda k n förklaras: Harald 


41 


Konung Löd göm denne Hög efter Gorm sin Fader oeh 
efter Tyra sin Moder, då Käjser Otto vann Danmark, 
och alt Norje, och detta Folk kristnade. Dock såsom i 
denna Öfversättning åtskilligt är vågadt, hvartil Ritningen 
väl någon, fast icke fullkomlig, Anledning gifver; sä mä 
hon komma ibland de Gissningar, som, dä man om ratta 
Sammanlianget är villrådig, endast framsättas fÖr at skärpa 
någons Kftertanka, som måtte hafva Tillfälle at taga desse 
Stenar uti et nogare Ognasigte. Pä andre Stenen, som 
är mindre och utan Krus, läses nog rent: Gurmr I\uvygr 
gnrthi linhl thusi af t Tlninti hunu siitn* Tavmarkar- 
liut d. är: Konung Gorm gjorde denne Hög efter sin 
Qvinna Tyra Danabot. At förlika den Motsäjelse, som 
tyckes vara imellan denne Sten och hvad Saxo om Drot- 
oing Tyras Död och Regrafning berättar, skulle blifva 
för vidlyftigt, och til närvarande Ämnes Uplysning föga 
tjänligt. Nog, at desse Stenar intet kunna sägas vara 
frän Konung Haralds Tid, och at de pä den ene befint¬ 
liga Ritningar, utan Afseende pä Språket, flytta deras 
Tilredande til de Tider, då Folks Sinnen i Norden varit 
upflyldta med Vördnad fÖr Helige och Fasa för Drakar 
och Ormar. 

Jag måste då bekänna, at jag ibland alla ännu be¬ 
kanta Runskrifter, aldrig vet en enda, som med något 
Skäl kan hållas hednisk. 

Det man menar, at de Runstenar, som finnas i 
Kyrkmurnr, skola vara antingen i elfte eller tolfte År¬ 
hundradet ditlagde, är mycket ovisst. De förste Christne 
hade har i Norden, såsom annorstäds, inga Kyrkor; utan 
höllo sin Gudstjänst under öpen Himmel: hvarefter ännu 
pä några Ställen i Riket et eller annat Minnesmärke ur 
at syna, som jag, efter min Tanka, et sådant vid Norr¬ 
köping igenfunnit, ocli tillkänna gifvit i Berättelsen orn 
Norrk. Åld. och Öd 54. Halfs. De Kyrkor, som sedan, 
jämväl i förnämnda Tidhvarf, bygdes, voro, sä mycket 
man af Historien kan samla, mest af Trä, som i något 
senare Tider, aä dessa voro gamla, och Christenhetcn 
öktes, ändteligen til stÖrre Delen med andra af Sten 
blifvit förbytta. Och så lång Tid tyckes icke hehöfts at 
göra en Runstens Skrift mindre agtad, om hon ock on 
8od Tid efter Ghristendomons Hitkomst på honom blif- 

uthuggen. De flcsle Runstenar hafva oförnekligen 


4 ^ 


biifvit upreste efter Bönder, som ganska månge Stenar 
där om vitna, bland hvilkes Efterkommander, sä snart 
Fattigdom och Vårdslösa kommit i Ställe för Valmagt 
och Ärelystnad, det vdl kan händt, at hela Slägters och 
tillika deras Minnesstenars Anseende förfallit. Sålunda 
hafver jag med Förundran set, huru sådanc Grafstenar, 
som vi nu bruke, och bvilke värkligen varit lagde at 
hölja och betäcka döde Kroppar, innom 50 Ar eller 
ringare Tid, biifvit llyttade frän sina rätta Ställen at 
tjäna til Fotträn, Trösklar och Trappstenar i enskildt 
Folks Hus och Gärdar. När sä händer i våre Dagar, 
som långt ifrån icke lemna de dödes Grifter sä ovärdade. 
som de förste Nordens Chrislne med sine Minnesstenar, 
efter äldre Bruk gjort; sä kan det icke synas sä under¬ 
ligt, om dylika deras Stenskrifter inom en lika Tid, nå¬ 
got förr eller senare, biifvit ifrän sina första Ställen fljt- 
tade: hälst en sådan Runstenarnes Flyttning för at läg¬ 
gas i en Kyrkas Grundval eller Vägg, hvilket gemen- 
ligen så skedt, at de likafullt kunnat läsas, intet är nå¬ 
got Tekn, at de vårdslöst biifvit handterade, utan sna¬ 
rare, at de, tit de DÖdes större Heder, därigenom biif¬ 
vit til sä mycket förnämligare Hvilor befordrade. Man 
hafver Exempel, at Helgons Lik och (irafskrifter sålunda 
i Kyrkomurar biifvit insatta, såsom den liel. Knuts i 
Odense, M'orm. fast. Dan. L. 1. c. 9. den helige Mein- 
ards, som var Lifländarnes förste Apostel, i Riga Dom¬ 
kyrka, ocli, som det säges, Ingrid Vlfvas i Bjälbo Sa¬ 
kristias Mur. Jag är ock osäker om icke et sådant Bruk 
gifvit Anledning til våra Epitaphiers Upsättande pä Kyrko- 
väggar, emedan åtskilliga af dem föreställa bela Likkistor, 
såsom voro de i Muren mest inpassade, icke mycket o- 
lika det förnämnda Biskop Meinards Monument. Men at 
mera hålla sig vid Runstenar; så finnas ocksådane, som 
de dödes Anhörige själfve låtit i Kyrkrnurar insätta, 
Hvaraf j 'g allenast vil anföra en i Högby Kyrkomur, i 
Småland, emedan, i Anseende til både själfva Orden på 
honom och dess äljäst ovanlige Figur, intet tvifvel lärcr 
vara, det han ju endast til sådant Bruk biifvit huggen 
aflångt fyrkantig och icke större, än att just denna Me¬ 
ning i tvä Rader på honom kunnat rymmas: Si(jirugr 
loit, sitia Stain thenn ceftir Haltan fathnr sin. Cutfi 
hifiL d. ä, Sigtrug liit sätta denne Sten efter sin Fader 



45 


Haldan. GUD hjälpe. Raut. 1040. En annan icke feå 
mycket jämn Runsten, som utan at tilförne hafva varit 
ijprest, blifvit lagd i Quibille Kyrkomur, ses N. 1080 ib. 
ined denna Påskrift: attk Thttrgutr, threr lagdn Stin 

ifr Jariah. Gud hialjfe Sol lians^ d. ä. Ifve och Thor- 
göt, de lade Stenen efter Jerek (eller Erik.) Gud hjälpe 
hans Själ. Fiere äro de Stenar, som i Form af andre 
Likstenar, dock något smalare vid ene an andra Anden, 
såsom dylike af trettonde och fjortonde Århundradet här 
med Latinsk Skrift stundom förekomma, och ännu i Ryss¬ 
land brukas, blifvit med Runor i Kanterne ristade och 
pä Kyrkogälfven lagde öfver förmögne Bönders Grafvar. 
I Funbo och Långtorna Kyrkor i Upland äro tvänne sä- 
dane, Baut. 545, 621, i Skepsäs Kyrka och pä Roxlösa 
Kyrkogård i Östergöthland, 912, 920, någre, fiera Stäl¬ 
len intet att nämna. Dock såsom desse Runstenar äro 
mycket jämne och af en finare Stenart, än de, sorn fin¬ 
nas vara i frie Luften upreste; sä vil jag lil ct Slut 
allenast i Korthet anmärka, at, när Christna Kyrkor här 
i Landet först började byggas, det intet strax blef hvar 
och en tillätet, uti dem at begrafva sine döde. Det var 
dä en Näd, som borde vä! betalas, at allenast pä en 
Kyrkogård få sin Mvilostad, soin af nägre Likstenars 
mödosamma Utbuggning, pä bvilke finnas både Runor 
och Latinska Bokstäfver, samt deras Lägen på Kyrko- 
gärdarne, kan synas. Baut. 957—948 J. F. Peringsk. 
praef. ad fragm. Bun. pag. etc. En pä Öland vid Bjärby 
Bro, efter gamla Sättet, uprest Runsten innehåller tvänne 
Folks Minnen, af bvilke den ene blifvit annorstäds och 
en i Soknek^rkan begrafven. Skriften är denna: Airikr 
. . Biurii litu raisa Stain thinn at Fastulf fathuv shi. 
Sigtaug lit raisa iftir hunnta sin: han jar grafin i Utr- 
kiu. d. ä. Erik . . Björn läto resa denne Sten åt sin Fa¬ 
der Fastulf, och Siglög lät resa honom efter sin Bonde 
(eller Man), som är begrafven i Kyrkan. 

Slutet blifver detta; at här finnas en oändelig Hop 
Runstenar, som blifvit tilredde, sedan Cbristendomen all¬ 
mänt blifvit vedertagen och Kyrkor börjat at byggas; 
men at ingen däremot ännu kunnat framdragas, som uppå 
sig hafver något Tekn, hvilket man kan bålla för Hedniskt.... 

En liten Skrift under Titel af «Conjectura pro con- 
ciiiando Veleris Danorum Historias rum Gennanorum re- 


44 


bus gestis consensu, facta a I. E. Schiegel, Prof. J. Publ, 
€t Po!it. in Äcad. R. Sor.», som för någon Tid sedan 
är tryckd i Köpenhamn, beviser, igenom Jämförelse imel- 
]an de Gamle Franske och Tyske Skribenter, samt det, 
som Torfeeus in Ser. Reg. Dan. pag. 405—407 utur Olof 
Tryggvasons handskrefna Saga anförer, at dess Författare 
af dem låntagit alt, hvad sålunda om de äldre Danske 
Konungars både Namn och Bedrifter i hanne berättas. 
Han hänförer det ena med det andra til sina vissa Ar, 
och gillar på samme Grund de Isländska och Danska 
Antekningar, som på År 809 eller 812 utsätta Ragnar 
Lodbroks Regementes Början efter sin Fader Sigurd Ring; 
som med Käjsar Karl den Store då kan hafva uppå en 
Tid regerat: äfven förr än Franska Magten Alperne öf- 
verskridit, eller, som Torfseus I. c. pag. 385 tydligare 
säger, förr än för:de K. Karl blef Käjsare. Hvilken Om¬ 
ständighet han tagit ur Nornagästers Berättelse, och hål¬ 
ler för mycket betydlig. Sigurd blifver säleds, efter 
dessa Anmärkningar, den samme Sigfrid, som Saxiske 
Konungen, eller Hertigen, Witekind år 777, och sedan 
oftare, tagit sin Tilflygt til. Gjukungarne, som Sigurd 
Rings Svågrar, G.pdalfs Söner emotstodo, medan iian 
själf, uti en hÖg Ålder, dragit mot Kyrer och Qväner, 
eller Kurländare och Finnar, förklaras genom Franske 
Konungarne, dem Sigurd Fofnesbane (hvarmed föride Her¬ 
tig Witekind i Westphalen beteknas) vid samma Tilfålle 
biståt, sä at desse Gandals Söner för honom, sedan han 
tilförne drifvit Starkotter til rygga, ändteiigen måst gifva 
sig på Flygten. Brynhilda, som Sigurd Fofnesbane äl¬ 
skade, menar Auctoren, icke betekna något Fruntimmer, 
utan snarare Saxiska Landet, sä länge det varit sin gamle 
Hedendom tillgifvet; til Fölge hvaraf, under Gudrunas 
Namn Ghristna Läran skal ligga förborgad. Vil man 
medgifva en sådan Förklaring öfver Wolsunga-Sagan, 
som jämte det värkliga, och ofärgade i hänne, just icke 
är orimlig, och antaga samma Tidräkning; så kunde däraf 
det blifva nog sannolikt at Runorna, läst än under nå¬ 
gon annan Skapnad, med Frankerens Infall kommit til 
Saxen och därifrån längre til Norden. Vil man tillika 
försöka en Jämkning imellan tvänne olika Meningar om 
Tiden, niir Bråvalla Slag ståt, som ieke väl synes kun- 
oat tiina, sedan Frankenic med Alfvar anlailit Saxarne, 


emedan desse Redermera förmodligen irke haft Lligenhel 
til detta Slag at skicka K. Harald Hildetand Hjäiptrop- 
par', som omtalas uti dess Beskrifning under Namn af 
Saxahär; sä ar det icke haller olikt, at den Brunn, som 
var K. Haralds förnämste Krigsöfverste, varit samme 
Bruno, K. Witekinds Broder, som 10 Ar fÖr honom, 
eller vid pass Ar 775 låtit sig döpa. Joh. Pideritii Chron. 
Comit. Lipp. pag. 114 sq. Witekinds senare Flykt til 
K. Sigurd Ring strider icke emot en sådan Bekantskap 
lilförne, utan tyckes snarare Brunes svikfulla Upförande 
emot K. Harald då redan utmärka något större Saxarnes 
Ftlrtroende för Sigurd, än för dess Farbroder, som de 
borde följa. Men man lemnar detta til andres Ompröf- 
vande, och stadnar endast vid den Anmärkning, huru 
Bokstäfver vid denna Tid kunnat komma ti] Norden, och 
om icke förr, åtminstone då dit kommit, emedan Star- 
kotter, som bivistade Brävaila Slag, det samma beskrif- 
vit: hvilket icke kunnat ske, om icke vid samma Tid de 
förnämnde Nordens Bokstäfver eller Runor varit i Bruk. 
Saxo säger väl, att denna Starkotters Beskrifning mera 
blifvit i Folks Minne, an någon Skrift förvarad; Histo¬ 
riam belli Svetici Starcatherus, qui et ejusdein prielii 
praecipuiim columen erat, primus Danico digessit eloquio, 
memorise magis quam literis traditam; Men den långa 
Förtekning, som han sjnlf, efter Starkotters nämnda Be¬ 
rättelse, anförer pä bägge Härarnes Kämpar och An¬ 
förare, tyckes icke allenast bevisa, at lion til honom 
skriftligen blifvit lemnad, utan ock, at hon nog länge, 
eller snarare ifrån själfva FÖrfattnings-Tiden, skriftligen 
varit författad. Annars synes det varit nästan omÖge- 
ligt, at så många Namn, ocb åtskilliga Händelser, som 
sig vid detta Tilfälle tildragit, ined den Ordning, som 
Saxo dem anförer, kunnat inemot 400 År riktigt och 
med Sammanhang behållas. Ty af en hel annan Beskaf¬ 
fenhet är det Exempel, som af första Christna Försam¬ 
lingens oförändrade Symbola anföres ex Ep. Hieronymi 
61. 9 et Augustino de Syinholo in Diss. Ab- E. Renström 
de Hist. Sviog. defle. et restaur. p. 11- Men at äter 
komn^a till Wolsunga-Sagan; sä innehåller hon väl . at 
Sigurd råkat Rrynlnlda i Frankernas Land, nar hon om 
Bunors förträflliga Egenskaper lemnat honom sin Under¬ 
visning. Men Frankerna hafva, sä mycket man med 



40 


vet, aldrig liaft n:lgrp Bokstafver fiirr, än de i 
6:te Arimiulradet började bruka Latinsk Skrift, som rnan 
finner af dc Qvarlefvor, hvilka i K. Childeriks Tiraf aro 
igenfiinna. Jo, fickliart de Beb. Franciie T- 1. pag. 3f). 
sq. Och kan det dcrföre intet vara trol gt, at Runor 
kommit ifian Frankerno; sä framt nägon icke ville in¬ 
billa sig, at detta Folkslags Latinske Bokstiifver, sedan 
de hitkommit, pä en ganska kort Tid sä blifvit förvand¬ 
lade, at de vid Ansgarii Hitkomst icke mera fur de sam¬ 
me, utan fur andre och Landets egna Skriftekn varit at 
anse. Man kan likväl intet neka, det ju en stor Likliet 
är imellan nägra Runor och deras motsvarande Bokstäf- 
ver i Latinska Alphabetet; hvartill då det kommer i 
Atanka, att Runorna pä väre Runstenar nästan alltid stä 
imellan tvä långa Linier, hvaraf, om de Latinska Bok- 
stäfver på sådant Sätt innom 2 jämt åtskilda Strek blif¬ 
vit ristade, någre af dem nödvändigt till eu sådan Skap- 
nad, som en del Runor hafva måst ändras, sä framt de 
til sina Iliifvuddrag skulle blifva känbara; den Misstanka 
än mera ökes, som en del Lärde haft, at Rnnor intet 

äro annat, än illa skrefne Romerska Bokstäfver. 

I Odens Tid voro Runstenar icke bruklige: och se¬ 
dermera nämnas de af ingen gammal Skribent, förr än 
af Saxo, sorn inemot ISO Ar efter Ingvars Död, behagat 
af en läng Mansålder, den de uti hans Tid visserligen 
ägde, såsom Poet och Sagoskrifvaren, göra dem utur 
Viset gamle; fastän han tillika tydligen säger, at rnan så 
väl vid deras första Upkomst, som i Skaldedikters För¬ 
färdigande, tagit Romerska Stenskrifter til EfterdÖme: i 
hvilket sit Omdöme, hvad Skaldernes Qväden betri^ffar, 
han likväl ganska mycket felar. Om dä Åstundan at 
efterapa de Romares Stenskrifter, efter detta Saxos 
Vitne, och förr än Ghristendomen hitfördes, gifvit Run- 
stenarne Uprinnelse; sä frågas, när äljest, vare Förfäder 
bryt sig så mycket om de Romares Seder at de dem 
efterfölgt eller sä högagtat, at de dem velat emottaga? 
Skulle jag svara efter min Tanka; sä blefve mit Svar, 
jit hvarken de gamle Romares, eller det senare Roms 
Prcsterliga Regemente har uti Landet varit, eller kunnat 
vara, oss sä angenämt, fÖrr än Gatholske Prester, tillika 
med Ghristendomen, om bägge Delar bibragt Förfäderne, 
ämte en partisk Kundskap därom, en smickrande Lyst- 






47 


nid och en vidskeplig Vördnad för alt, som kommit 
ifrån Rom: hvilken med 'riden så småningom rotats i 
Landet, och bliivit uti gemene Man inplantad. ... 

Runstens Tiden utgÖr sålunda et helt annat Tid- 
hvarf, än det någre- tiltagsne Skribenter förr vågat at 
utsätta, då de det samma begynt icke allenast ifrån Odens 
Hitkomst, utan ock långt däröfver. Huru länge det va* 
rat, skulle väl tämligen kunna slutas af de här ofvanför 
anförde Runstenar, emedan ingen däribland kan visas 
vara yngre än 200 Ar efter detta Tidhvarfs bevislige 
RÖrjan; men mera stadfästes denne Runstens-Tidens Gräns 
af själfva Stenslagen; och någre Runstenars Slättning, 
som på Gråstenar icke, utan med mycken MÖda och 
Konst, kunnat värkställas. Således finner man väl stun¬ 
dom en eller annan mera slät Runsten, an de vanlige; 
såsom vid Bro Kyrkodör, Baut. 262: vid Wekholms 
Kyrka i Vapnhuset, Baut. 609; i Sacristidören til Sig¬ 
tuna Stadskyrka, och inom Eskilstuna Kyrkodör, brede- 
vid den, som omtalar Ingvars Färd; Och mätte man i 
anledning däraf undra, hvarfÖre Folk velat spilla Tid och 
Arbete på de mera hårde och ojämnc Gråstenar, om de, 
då Runstenar börjit at nthnggas och under det dylike 
gröfre Stenar länge därefter blifvit til Runristning bru¬ 
kade, haft Tilgång på et sådant blötare Stenslag, hvar- 
uppä Skrift och Ritning ined mindre Besvär, än uppå 
desse, efter skedd Pohtnr kunnat blifva både nättare och 
fullkomligare? Nu emedan alle Ingvars Stenar, och de 
öfrige Runstenar, som efter dem blifvit tilredde, meren¬ 
dels äro grofve Gråstenar; så sluter jag först deraf, at 
de blötare och til Uthuggning tjänligare^ Stenslag, som 
fås frän Oland och Gotland, öfver 100 Ar efter Ingvars 
Död ännu icke varit til sit Rruk bekante. En gamma! 

Runskrift, soin Peringskjöld beskrifvit in not. ad vit. 
Theod. R. p. 458 , bcviser nästan at väre Runslenshug- 
gare varit okiinnise om denne Skilnad imeilan Stensla- 
gen, til dess Gotland äter kommit under Svenskt Herr¬ 
skap, och man där pä Landet fät Stenbrotten i gäng; 
hvilket jag intet ser stort förr, men väl senare, än nyss¬ 
nämnda Årtal kan halva timat. När de, som bestyrt 
denna Runskrift, på hänne ärhållit detta til Beröm 
®ch Loford: t/iir favthi Stin thini af Gutlat. d. ä. de 
furde denne Sten af Gotland; sä är drt nog Bevis där- 


L 


48 


uppä, al slike Runstenar då iinnu varit rare hiir i Lan¬ 
det: och intet val troligt, at en efter Folks dåvarande 
Regrep lika god Sten kunnat fås niirmare, eller uti Up- 
land: hvariist denne i Norsunda Ryrkodur blifvit funnen. 
Men at nogare utmärka, nar Gotländska Stenbrotten 
hlifvit upptagna, lärer knappt vara säkrare Anledning, 
än den rnan af själfve de Gotländske nthuggne Stenars 
Ålder kan finna. Jag vet då intet, om vi hafve någon 
äldre sådan tilliuggen Sten, hvaruppå et eller annat slags 
Skrift nu läses, än den som i 3 Fl. p. är anförd 
öfver Slaget vid Witau: hvilket efter År 1130 måste 
fÖrolnpit, men i anseende dertil, at detta ställe ar på 
Ön Rygen beläget, och pä andre Stenar under Namn af 
Witavad säges höra til Danmark, hvarunder denna O 
icke förr än 30 eller 40 Är sednare bevisligen begripits; 
så kunde kanske denne Runsten icke vara äldre, än År 
4170: då man, såsom af andre Runstenar jämväl synes, 
på fasta Landet i Sverje ännu icke brukat, utan pä Grå¬ 
stenar, at uthugga sina Runor. Med Latinsk Styl fants 
ieke häller År 1735, då jag tillika med min värde Gyn¬ 
nare Hr. Langebek besökte en Tredjedel af de Gotländ¬ 
ska Kyrkor, uti dem någon äldre Sten, än den, som 
beskrifves in Act. Lit. Ups. 1730, p, 122. oeh tydligen 
utvisar Artalet M. CC. eller 1200. Hvaraf jag dä strax 
förestälte mig, at man inga äldre Stenskrifter uppå lika 
väl tilhugna och polerade Stenar skulle fiuna uti det öf- 
riga Svea och Götha Rike: som från Gotland och Öland 
ännu i dag ernottager^ alle Likstenar, som med Skrift 
och Figurer uthuggas. Sedermera äro ock inge äldre 
Gotlandsstener fundne, hvarken där, eller annorstädes i 
Riket. Men af Sandsten har jag först nptäckt et Biskop 
Henrichs Monument från Slessvik, af År 1130 eller så 
vid pass, s Lunds Domkyrka, med Latinsk Påskrift, som 
i min Morbroders D. Gorylander Berättelse om denna 
Kyrka blifvit aftagen och med flera de älsta samma Kyr¬ 
kas Monumenter tit H:es Maj:t Drottningen öfverleiunad 
(Gf. Supr. p. 38), några dylika i Småland, Söderman¬ 
land- och WestergÖthland, med antingen Runor allena, 
eller Runor och Latinska Bokstäfver tillika: 1. c. p, 230. 
Biskop Meinards Griftvärd i Riga Domkyrka är af samma 
Slag; fast än denne Stads äldste Bebyggare på Gotland 
haft sin störste Handel, och snarare därifrån tyckas hafva 



40 


bort taga et bättre Stenslag at förvara sin Biskops Åmin¬ 
nelse uti, om de det därifrån vetat bekomma. På själfva 
Gotland hafver en förnäm Prest icke fåt annat Monu¬ 
ment, än af Sandsten, som, darföre af Väta mycket 
skadadt, ännu ses inom en Pelare i Dalems Kyrkodör. 
Hade Folk när detta gjordes, känt den sedermera til sin 
Nytta bättre kände Gottlandssten; sä hade de förmod¬ 
ligen i dess Ställe intet utvaldt et til detta Bruk sämre 
Stenslag? Man har säleds, efter min lanka, näst Grå¬ 
stenar först börjat til de Förnämares Ihugkomst at bruka 
Sandstenar, och sä ändteligen Gotländske Kalkstenar. 
Men sedan desse nog blifvit bekante, och de vanlige 
Stenhuggare, som voro Klerker och i sin tid lärde Män, 
intet vidare velat spilla sin Möda på härdare Stenslags 
Tilredning, hafver det blifvit nödigt fÖr hvar och en, 
som velat hafva någon Grafsten huggen, at antingen 
själf hämta honom, eller förskrifvan frän Gotland. Både 
Tilhuggningen och Ofverförslen har dä varit kostsam, 
och for de fleste odräglig, dä Bondeståndet, som efter 
Konungen och dess Häfibik i de äldste Tider var det 
enda som hade något vid Riksmöten at säga, miste sin 
gamla Högagtning igenom et nytt lefnads- och Tänke¬ 
sätts Upkomst, utländskt Adelskaps Indragande, andeliga 
Frelsets Tilväxt, och gamla Odalrättehs Förvandling i en 
mindre betydande Skattemanna Rätt. Alla dessa Tilfäl- 
ligheter halva hvar för sig hos våre Förfäder mycket 
kunnat bidraga til Runstenars Afläggande och Latinska 
Stenskrifters Uprinnelse i Stället. Hvarifrän, dä man 
allenast häller sig vid det bevisliga, och räknar liOO År 
tilbaka, man stadnar något ofvanför Ingvar Vidförlas Ti¬ 
der. Men såsom denna Ändring icke tildragit sig igenom 
något Tvång eller allmänt Påbud, utan af fÖr:da Tilfäl- 
ligheter likasåsom gjort sig själf: och därföre någon Tid 
behöfts til dess Stadga; sä vet jag intet nogare at ut¬ 
staka rätte Runstenstiden, den jag inskränker innom Grä^ 
stenars Ristning allena, ^än då jag låter honom stadna 
uti et Tidhvarf af 200 År: som på detta Vis igenfinnes, 
antingen man går ned ifrän Ingvars Död til de efter¬ 
följande Tider, eller ifrån dem up till honom tillbaka.... 

I Are Frodes Uptekningar läses, huru livarken de 
Norske, eller Svenske, som först nedsatte sig på Is- 
land, förståt at räkna Tiden, förr ä,n en, som het Thor- 


no 

sten Svarte, påfann at hvart 7:de Är tiilligga en hM 
Veka och dessutom en Dag hvart -4:de År, Om de öf- 
rige Nordens Invånare tilförne intet bättre förståt Tid- 
räkningen; sä kan man utan Fara säga, at Runstafvar 
icke häller förr varit bekante, mindre sädane, som de 
nu finnas.^ Kan ock hända, at Thorsten allrig blifvit så 
slug pä Årsräkningen, om han icke af Omgänge mod 
Christne fät denna Eftertänka, som han velat inbilla sine 
Landsmän, at han själf i Sömnen påfunnit. Detta torde 
han hafva gjort, för at så mycket snarare vinna deras 
Bifall och HÖgagtning; såsom Runornas Upfinare pa lika 
Sätt föreställes lutande, sömnagtig och mycket grundan¬ 
de, förr än han lärt sä förunderliga Hemligheter, som 
de i Ffavamal beskrifvas: och sä väl de Romare, som 
andra Folkslag, de slugaste ofta betjänt sig af slika vid¬ 
skepliga Dikter, for at sä mycket lättare fånga en rå 
Allmoges Förundran och Bifall til sina Afsigters Upfyl- 
lande. När Christendomen har blifvit vidtagen: Kyrkor 
upbygda: och Allmogen öfvertald at hälla Christna Sed¬ 
vänjor, samt däribland visse Helgdagars firande; bafver 
först en noga Tidräkning blifvit nÖdig. Dock larer det 
ändå länge drÖgt, förr an man påfunnit at tekna hänno 
mod Runor uppå Stafvar eller Käppar. Boluisländska 
Kyrkolagen, som troligen är skrefven imellan Åren 1043 
eller 1033 och 113.S för Konghällas Förstöring, emedan 
dess Kyrka ännu såsom obränd uti honom nämnes, men 
Halvardsmässan likväl ibland de vanlige Fester omtalas, 
cx od. Jo. Finnaei Isl. Hafn. 1460. förmäler i 15:de Gap. 
huru det då jämväl var Prostens Sysla, at pålysa Hel¬ 
ger och Messodagar, samt vid deras Annalkande, såsom 
Budkafle i Bygden kringskicka et Korss, sorn han borde 
skära i Sängluis- eller Chor-Dörcn. Hade Runstafvar dä 
redan varit i Bruk; sä hade denna möda varit förgaf- 
ves, emedan deras förnämsta Nytta är, med hela eller 
halfva Korss at utmärka de större och mindre Helgdagar. 
Tiden, när de härefter först upkommit, vet man intet; 
Men i Saxos Tid tyckas de ännu icke varit bekante, 
emedan han, som pä alt Sätt söker uphöja våre För¬ 
fäders Snillebragder, intet omrörer något sådant deras 
Påfund. Snarare är det troligt, at Korssen pä Runstaf- 
varne leda sit Ursprung ifrån dessa, som Presterne til- 
förnc för hvar Helgdag bort lilskära och kring Bygden 



^itskickn, n'ar nllniligon f‘t slikt Besvär fallit dem fdr 
tungt, och de i Stället Jiirt BÖndcrtie Almanachan. Den 
»ildsle Uun-Calendcr, man nu kan framvisa, eller vet at 
nämna, ar den, snm Worrniiis in Fast. Dan. 1643 ut- 
gifvit, och sorn Ar 1528 är antingen samniansatt eller 
afskrifvcn. Et mera fullständigt Calendarium Romannm, 
är det, som jämte Sunnodaglia och Teknastafva med La¬ 
tinska Bokstäfver, utmärker Primdaga eller Gyllenfalet, 
Nytendilse och Thimane med enkla Stalver, som igenom 
hela eller halfva Tvärstrek samt Bägar därvid efter Ro¬ 
merska Räkningssättet älskiljas, och, för enkle Stafven 
skull, äga nägon Slags Likhet med Runorna. Denna på 
gamal Svenska sålunda ^uttydda hvart Ars Ahnanacha har 
jag funnit framför en Ar 1469 pä Pergament afskrefven 
Svensk Lagbok, som nu förvaras i Linköpings Gym- 
nasii Blbliothek: och liknar hon dessutom Runstafven 
uppå de för hvnr Helgdag utsatte Figurer; fastän de 
uppå de flesta Ställen grmska mycket äro skiljagtige från 
dem vi nu här och dar på kringströdde Runstafvar förc- 
finna: til Tekn at de aJIc äro yngre, än förenämnda Ar¬ 


tal, och Jämväl af senare Päfund eller Förbättringar, 
Hade man nägon Runstaf med et sä gammalt eller äldre 
Artal uppå; sä skulle man af Jämförelse med dessa Perm- 
blad kanske snart nog kunna döma, hvilka Tekn, som 
voro de äldsta. Men af dem ^jag set med Årtal uppå, 
hafver ingen varit Öfver 100 Ar gamal. Sjiilf äger jag 
en med Årtalet 1677 på Handtaget: Men nekar därföre 
icke, at ju fiere finnas, som se längt äldre ut, än denne. 
Dock gör det här intet mycket til Saken, huru gamle 
Runstafvar man ock skulle kunna upvisa; emedan deras 
Tekn och Märken ända merendels, antincon utur Riblen, 
eller ifrän Catholska Legender leda sin Uprinnelse. Hvar- 
före dä dessa Korssfekn, Primtalet och Söndagsbokstäf- 
verne borttagas, ingen Ting utom nägra Horn utan Be¬ 
märkelse pä en slät Staf eller Sticka blilva tilbaka. 
är dä intet rimligt, som 01. Magni fÖregifver, at våre 
Hedniske Förfäder haft Käpar med 7 GÖlhisko Rokstaf- 
ver för hvar Veka hela Året igenom, men at Gyllentalet 
och Söndagshokstäfverne, först efter Gliristendomen uppå 
blifvit tillagda. 



De skandinaviska Golherna 


af 

Medinger, 

Den vanliga meningen var en tid, att de skandinaviska 
folken från svarta hafvel, till lands^ genom nu varande 
Ryssland och Polen, dragit tili norden. Jornandes påstår 
tili och med, att gotherna först från Sverige vandrat till 
svarta hafvet och, sedan de der grundat ett stort rike, 
tili en del, under Odens anförande, ätervandt till Sverige. 
Utan tvifvel förvexlar här Jorn. herulernas sednare tåg 
med Odens vandring till norden. Också är dermed ej 
förklaradt, huru gotherna jörst kommit till Sverige; ty 
Tacitus talar redan om mägtiga sveviska (gothiskt-tev- 
toniska) folk, som bebodde detta land och nordsjöns 
kuster. I hufvudsaken är man nu ense derom, att de 
nordiska gotherna, liksom de sednare ost- och vest-go- 
therna, kommo från svarta hafvets folkrika stränder, der 
vi ock först med historisk visshet (hos Herodotus) finna 
dem. Frågan ar nu: på hvilken väg kommo de gothiska 
folken till europeiska norden? 

De stora landsträckorna mellan baltiska och svarta 
hafven ansägos af de gamla för vida mindre, än de äro. 
Denna nejd bestod och består ännu af vidsträckta sand- 
och sumptrakter, genomskurna af breda floder samt be¬ 
täckta af stora skogar och sjöar. (Blott pä Volgas, Do¬ 
naus och Veichsels m. fl. stränder är landet fruktbart.) 

Utmed baltiska hafvet ända till Karpatherna bodde de 
gamle sarmaterna och venderna, och blott utloj)pen 
af Veichsel, Duna etc., samt mellan Elbe och Östersjön, 
sveviska (gothiska) stammar, såsom sednare invandrare och 
eröfrare. Utan en stor här kan detta ej ha skett; och 
för att öfverkomma till Sverige behöfde de skepp, i fall 
de ej gått norr om Finland. Men alla nordiska sagor öf- 
verensstämma deri, att de landstigit i Kattegat. Procopii 
berättelse ora herulernas tåg kan, såsom sednare, här ej 
komma i beti:,aktande. Sannolikast är att antaga invand- 


Ur ”Die dculscben Volksståmme.^’ Frankf. am Main 

1855. 




ringar sjöledes utmed kusterna och derifrän uppfor de 
stora floderna, såsom man känner om sachsare och dan¬ 
skar och om engelsmännen än i dag i Amerika och Au¬ 
stralien. Sagorna om en gammal handelsväg mellan svarta 
och baltiska hafven öfver Novgorod kunde endast, om man 
ej afser sednare tider, häntyda på enskilda köpmän och 
handelskaravaner, men ej på samband mellan folken. 

Af inhemska (nordiska) underrättelser äro de äldsta 
källorna isländska, frän i2:e och 15;e seklen, men grun¬ 
dade endast pä mundtUga berättelser och sånger, på det 
hela föga tillfredsställande för upplysning i gamla skandi¬ 
naviska historien. 1 kronologiskt afseendc herrskar osä¬ 
kerhet och förvirring såsom i all mundtlig tradition. Först 
genom den angelsachsiska skrifna historien uppklarnar del¬ 
vis den fornnordiska historien. 


Om Skandinaviens forntid 

af 

Dahlmann 

Pytheas’ Thule var måhända ett af Scotlands fram¬ 
skjutande kustländer, eller ön Man, såsom ock J. H. Voss 
förmodar. Dock vilje vi ej beröfva Pytheas den äran att 
ha upptäckt Skandinavien och att af alla greker ha varit 
den förste, som satt fot i land på skandinavisk jord. Om 
han, som det synes, sjelf kom till den kust, han kallar 
bernstenskusten, är det rimligare, att hans skepp förde 
honom till de jutska kusterna, som än i dag ej sakna 
denna hafsprodukt, än att han skulle gjort den långa och 
vådliga resan till Östersjön. 

Det är för öfrigt icke nödvändigt, att man uttyder 
allt, hvad Pytheas förefann, efter ländernas nuvarande 
läge, enär efter den tiden föregått stora strider mellan 
land och haf, och hvarvid det sednare blef herskare. Vi 
vilje ej gä sä långt i värt påstående, att nordboernas me- 


*) Ur ^^Gcscbiclite von Dännemark”, inlagen i Uceren- 
Dliertsha samlingen. I företalet yttrar han ”Schen vor <lc« 
Klippen des allgcineincn Skandinavcnlhums.” 




delhaf, Östersjön, då äniui var en blott insjÖ, hvarvid 
Jutland, Fyen, Seland och hela kransen af sinåöar annu 
sammanhängde med den nordiska kontinenten, helst man 
också utan denna förutsättning lätt skulle kunna finna den 
vik af oceanen, som P. kallar Mentonomon, och omkring 
hvilken Gnttonerne bodde i en sträcka af 150 mil. Här 
låg säkert också bernstensön, Abalus, hvars invånare sålde 
bernstenen till deras granruir Tenlonernn. 

Icke alldeles säkert svnes det vara, att P. här också 
nämnt Cimbrer (Kimbrer'; men det är nog, att de finnas 
bär sednare och alltså voro gamla grannar till Teuto- 
nernJi; — och sålunda kunde lätt det Danmark, som P. 
såg, ha biifvit förvandladt genom just densamma öfver- 
svärnning, som efter Posidonii [född 108, död 50 f. Chr.] 
vigtiga intyg fördref Teutonerna derifrän och boröfvade 
största delen af Girnbrerna deras hem. Den var det, som 
2 sekler efter P. förde begiie folkena till de romerska 
sydländerna, der de ej framträdde som eröfrare, utan som 
utvandrare med hustrur och b;rn samt begärande jord 
för krigstjeust. Det mätte varit en utomordentlig hän¬ 
delse, som kunnat bringa dem till att vandra så många 
år omkring utan hem, tills de otnsider blefvo en skräck 
för Rom. Marius frälsade dä; men snart bchöfde.Roin 
en frälsare från Marius. 

I Augusti tid blef bättre kändt, från hvilken kust 
dessa Ciinbrer egentligen hade kommit. Det ankyranska 
monumentet, hvarpå Augustus kungör sina bedrifter, talar 
om en Romarllottas färd mot öster, långt fÖrbi Rhen- 
mynningariia, hvilken, förmodligen under Driisi befäl, här¬ 
jade Ciinbrer, Charuder, Semnoner, och föranledde, att de 
sände bud till Rom för alt begära vänskap. Otvifvelak- 
ligt är det också, att Tiboiius seglade uppför Eihe och 
slog läger pä dess sÖdra strand, niidt emot holsteinska 
landet. Då hando, att på holsteinska sidan, der landets 
ungdom just stod under vapen, en gubbe helt allena steg 
) sin båt, som bestod af en enda urhåikad trästam, så¬ 
dana som kiclerboerna ännu se hos deras grannar i l^ller- 
beck [samt hos fiskrarne i Slien och Flensborgfjord], blott 
drifvande den med sin arms kraft — och, då man tillät 
honom komma i land, länge tyst betraktade Tiberius i 
hans praktfulla vapcndrägt och slutligen hclsade honom 
£åsnm cn gud, den Motl en dåre kunde lorsöRa motstå 


5S 

(Vellej. Palerc. IT. 106. 7). Framträngde man sedan så 
långt som helst, kunde dock detta besök ej bli utan följ¬ 
der för kunskapen om jordens bebyggare; och allt detta 
har varit vidlyftigt beskrifvet i Plinii förlorade verk om 
krigen i Tyskland; ty också i sin naturhistoria nämner 
han ofta Cirnbrerna och deras udde, en långt ut i hafvet 
framskjutande halfö, kallad C-irtris, och försummar ej alt 
anföra det den blifvit besökt i Augusti tid. Afven Ta- 
citus, följande Plinii fotspår, sätter vid oceanens kust det 
då väl blott ringa, rnen i sin följande tillvarelse berömda 
Cimbrerfolket, och Ptolemseus nlimner på den nordliga 
halfön Singuloner, Sabalingier, Kohander, något hÖgre upp 
Ghaler, ännu hÖgre Phundusier och Charuder^ och nord¬ 
ligast Cimbrer, DerfÖre har Jutland ej blott en på saga 
hvilande, utan äfven en i historien grundad rätt till att 
bära namn af den cimbrisku halfön *). 


*) KiiappAst behofver jag liSr anmärka, all jag vidblifver 
alt med Csesar, Strabo, Ploleniseiis, Tacitus anse Cimbrerne 
för Germaner, ehuru skarpsinnigt un efler Joh. Miiller nyligen 
Herm. Miiller bestrider denna mening. Äfven IViebiilir förkla¬ 
rade sig för Jult. lUiillers usigt (Kleiite bist. n. pbil. Scltriflen 
I. 586); men jag minns ganska val, dS jag vid ett muntligt 
samtal erinrade bonoin om det ankyranska inoiiiimentet ocb vi 
tillsammans läste i WollTs Svetonius dessa inskriftens ord: JVa- 
vigavit quo neqiie terra iieque mnri qiiisquam lloniaiioruin anfe 
id teinpus udit, Cimbriquc ct Cbariides et Seinnones et ejusdem 
tractus alii Germanoriim populi per legatus aniicitiam meani et 
populi Komani petierunt — oeli jag då frågade Niebulir, om 
lian aiisnge för möjligt) utt i Augusti tid cinibriske sändebud 
kunde komma till Uom, utan att man der fick kunskap om de¬ 
ras folkstams bärkomst; baii niedgaf då, att suken turfvadc när¬ 
mare undersökning. Ställen bosGicero, tal, bållne iniiaii CpRsnr 
visat sbilnaden mellan Germaner ocb Celler, bevisa logu. Ock 
beväpiiingen ? Tucitus bar lör ögonen Tysklands Germaner, med 
kvilka Romarne förde krig ocb för bviiku skattskyldige galliska 
Gothiner från Ltinabergeu [på gränsen mellan Röhmen ock Mäli- 
ren] till deras vanära måste gräfva efter jerii (Geri». e. 45, 
Ptoleiii. II. 11) , men kos Svionerna i det jernhärande landet 
prisar baii just vapnen (c. 44). »Ifr Gerlack till Taciti Gcrm. 
Afd. 2. II. i. sidd. 56, 204, Men leinnom nu frågor, som 
gå vida utom Danmark; mera skäl blir det all i tredje bnken, 
när vi komina att stå på Sk.indinavieiis samlade gebit, närmare 
granska många ställen i den angelsacbsiska litteraturen (som 
skall fortfaranile öppna för oss nya skatter), i Reowulfsdrapan, 
®ck i syiinerket uti Vandrarens sång (travellers song), på kvare 
stora vigt fÖr den äldre etknogralirn först V. Grimm har vackt 
“Ppmärksamheten; jfr ”die dcutsche Hel.lnuuge”, s. 18, 




oG 


Men att Romarne utsträckte sitt herravälde öfver liela 
Britannien, det kan ej ha skett, utan att de dervid tillika 
utvidgade sin kännedom om norden. Ej osannolikt, att 
under tidens lopp de äfven hÖrde Islands namn, helst man 
tidigare seglade dit från Irland än från Skandinavien*) och 
att man nu förläde Pytheas’ Thule till denna allägsna Ö. 
För öfrigt talade man om en mängd öar eller kustland, 
som man ansåg för öar. Skandia (Skåne?) hette en af 
dem, en annan Bergos (Birca?) o. s. v. I öster funnos 
Daucioner, hvilken benämning man förklarade med dan¬ 
skar. Många andra hos Plin. och Ptol. förekommande 
namn tnä framför ailt ordkritiken först ha närmare be¬ 
stämt, förr än maii kan försöka på att uttyda dem. Men 
ingalunda fick man i de följande seklerna bättre kunskap 
om alla dessa länder ocii trakter, änskönt de trädde när¬ 
mare för fantasien. Under folkstormar, genom anfall af 
nationer, hvilkas namn man förut knappt hört nämnas, 
gick Vest-Roin under. Som dessa vildt frambrusande folk¬ 
slags hem tänkte sig den betryckte sydlänningen den hÖga 
ödsliga norden, öfver hvilket ingen förmådde tränga fram 
genom det orörliga, af säf och rör styfva hafvet, hvar- 
fÖre tåg till södern måtte vara desto mera lockande fÖr 
dem. Man utsträckte nu namnet Skanzia 1. Skandinavia 
till hela norden och lät det till och med omfatta Scythien 
(Ryssland); man uppfyllde denna stora sträcka med en 
massa af råa folknamn, och sålunda syntes, genom en 
ganska naturlig illusion, de länder, hvilka man tänkte sig 
som de mest ofruktbara på jorden, vid samma tid vara 
de folkrikaste. Skandinavien bicf moder till otaliga folk¬ 
stammar: den var liksom verkstaden för nationer. Der- 
ifrän kommo i synnerhet gotherna, derifrån de af dan¬ 
skarna fördrifna heruicrna, som utvandrade frän Skandi¬ 
navien och sökte äter finna vägen tillbaka dit. Så före¬ 
ställer gotlien Jornandes sig saken; och när Prokop med 
en något lärdare anstrykning i st. f. Skandia häidre åter 


'^) Dicullus, de mensura orbig terrse, c. 7. De aliqnibns 
noiniriatim insulis, p. 29. v. Valbenaers ed. princeps. Paris 
1807. JtV Letronnes anmärkningar till detta märkTärdiga ställe 
(Letroniie, Recliercbes géograpliiques et critiqttes sur le livre 
de inensura orbis terrae, Paris 1814, p. 158 ff.) * irländ¬ 
ska niutikeiis för öfrigt icke vigtiga verk. — (Jfr Reuterdahls 
afhandling i ämnet uli Theol. Qvartalsskrift. Ulj:s anm. 


I 


I 




57 


sätter Tliule, gör detta tio gånger större än Britannien, 
och talar om 15 folkstammar, som, hvar under sin ko¬ 
nung, der bo, sä invecklar sig äfven han i besynnerlig¬ 
heter, och ser blott deri klarare, att han låter danskar¬ 
nas folk bo utom det stora Ölandet Thule. I sjelfva ver¬ 
ket hade dä nyligen danskarna intagit Jutland. 

Alla dessa serskilda uppgifter tillsammans gifva pä sin 
höjd det historiska resultat, att i Skandinavien funnos en 
mängd stater. Men i öfrigt må vi resignerande afvakta, 
att i allmänhet det redan kristligt bildade, mot norden 
trängande Frankerriket upplyser Danmarks urmörker. El¬ 
ler skulle vi hellre våga försöket att på en annan väg 
komma till en uråldrig Danmarks historia? Ty det synes 
ju nästan dåraktigt att mödosamt samla spån och geogra¬ 
fiskt affall hos främmande folk, under det hemlandet er¬ 
bjuder det rikaste öfverflöd af historier, som prisas för 
den högsta ålder. 

Härmed förhåller det sig sålunda: 

Just i Danmarks mest lysande period, i Valdemarer- 
nes tid, framträdde pä en af de danska öarna det danska 
fäderneslandets prisade häfdatecknare i dagen. Saxo, som 
efterverlden för hans vackra latin, den han förmodligen 
använde till klosterundervisning, kallat Grammaticus, 
d. V. s. spräkmästaren, uppväxte i sin faders Magni hus 
under de svära tider, dä Danmark från långvarigt betryck 
fann en räddare i den förste Valdemar och hans hugfulle 
biskop; han säg den kunglige fadrens grundbyggnad under 
de käcka sönerna stiga till en svindelhöjd, och en lycklig 
död skonade historikern frän att upplefva dess hastiga fall. 
Sä fortrann hans dag utan moln vid historiens brusande 
vägor: fosterlandets vimplar flögo framåt och allt längre 
framåt; och om han än sjelf slÖts inom klostermuren, så 
deltogo dock hans fränder derute i segrarna, skördande 
magt och ära, och honom sjelf var ej den sämsta delen 
af äran förbehållen, dä han och ingen annan af biskop 
Absalon var utsedd till att sammanfatta en bild af forn- 
verldens gamla vidunderliga strider samt statens och kyr¬ 
kans nya underverk, för att sålunda pä en gång förvärfva 
fäderneslandet den dittills detsamma undanhållna äran af 
lärdom. Ty i denna rigtning hade hittills sä godt som 
Intet skett. Vi ega ett par blad, som en roskildsk munk 
sammankluddat, och i en ecll af samma (förmodligen skån- 


ska) kloster, hvari Saxo lefde, försökte en annan miink, 
Sven, Åkes son, sä godt kan kunde, att gifva ett ut¬ 
kast af den danska historien, men alltsammans frän en 
så ny tid och i sä tarflig latin, så fattigt på tilldragelser 
och med sä krass beskedlighet, och hans arbete omöjligt 
kunde efterlemna något stort intryck. Han säger ock 
sjelf, att hans kamrat Saxo skall lemna bättre besked! 
Absalon hade vetat välja rätta mannen; det var ett rent 
underverk, huru denne af de få klassiker, som fÖr det 
mesta hörde till den lilla soröska boksamlingen, hade kun¬ 
nat lära sä vacker latin; man kunde söka så långt om¬ 
kring, man ville: ingen förmådde att skrifva en sädan stil; 
dessutom var han begåfvad med anda och liflighet, och 
under hans munkkåpa framlyste en dugtig portion hed¬ 
nisk djerfhet. Liksom Saxo helst framställer sin patron 
i verldslig vapenskrud och i krigets storm, sä fann han 
ock stort behag i de gamla kämpesägnerna, hvarmed fol¬ 
ket underhöll sig och hvaraf alltid nya hördes från skal¬ 
dernas mun i kungssalen och de stores gemak, de eldi¬ 
gaste från det kallaste landet, de isländska. Här hade 
den vältalige berättaren Öfverfiud på ämnen och afven an¬ 
ledning till att förädla de råa skaldetonerna genom att 
öfverflytta dem än i hexameter, än i lyriskt versmått: ty 
skulle det blifva något godt af hans verk, så måste det 
utströmma frän denna kämpevisornas källa, och endast 
från denna. Att skrifva på landets språk var ännu icke 
sed i Danmark, ehuru Island hade gifvit anledning dertill. 
Saxo sjelf vidgår, att latinet var det enda skriftspråket *), 
men man hade icke ännu anvandt det för verldsliga ända¬ 
mål. Uppgiften var derföré nu att af de fosterländska 
sångerna skapa ett vältaligt historieverk pä elegant latinsk 
prosa. Väl framstår äfven Saxo för utlandet med en gan¬ 
ska egen, den romerska forntiden värdig källa, idet han 
talar om gamla sten- och klippskrifter med inhemska bok- 
stäfver pä fosterlandets språk; rnen man borde aldrig ha 
lagt vigt pä detta pråleri. Den som känner något till 
run-inskriptioner, vet också, att man af dem ej kaq lära 
nordisk historia, och Saxo talar endast tvenne gånger i 
hela sitt verk om runor: den ena gången för att beskrifva 


Ett unddnlijg giir ganUc ]«UMg Kirils Witli» ri-'‘gsrpt. »om 
Ah}<i>lun !iit ncdshrifvu pa »agra blad i landets; 




39 


clt ställe i Bleking, der pä cn klippväg syntes cn skrift¬ 
rad, som man dock för tidens ä verkan ej mer kunde iäsa, 
nch den andra gången talar han om runor vid hvita Iiaf- 
vet, som han aldrig liade sett. Men för detta enda klin¬ 
gande präls skull bör man ej misskänna mannens hela 
sträfvan, som stöder sig pä fosterländska sånger och fria 
berättelser. Ty knappt har han i forntidens dunkel med 
Jijelp af Dan och An gul stiftat ett Danmark, förr än 
han också börjar berätta en kungaliistoria, och låter den 
ena hjeltestriden följa pä den andra, utan att just be¬ 
kymra sig mycket om, att den eller den af hans hjeltar 
dör i ena boken, och åter är frisk och rask i den föl¬ 
jande. Blott en omständighet störer honom dervid och 
bringar den gode kristne i strid med poesiens vän: att 
neinligen de liedniska gudasagorna blifva sä ymniga, och 
att Odin, ehuru han efter dåtidens sed endast låter ho¬ 
nom gälla såsom en bedragare och mägtig trollkarl, lik¬ 
väl, såsom gud betraktad, icke väl låter sig alldeles bort¬ 
tagas, utan att de gamla dikterna med honom skulle för¬ 
lora deras bästa glans. Med den 24:de kungen i Dan¬ 
mark får Saxo plötsligt på en gång fotfäste pä Iiistorisk 
grund. Hela hans femte bok pä 50 foliosidor i Stepbanii 
upplaga handlar om denna konung, som sannerligen också 
är sä många ord värd. Ty Fr ode Hl tillkämpar sig i 
långvariga krig öfverherskapet öfver 220 främmande kun¬ 
gar; han befaller från Ryssland till Rhen, och räknar man 
alltsammans, sä herskade dä Danmark och Rom — d. ä. 
kung Fr ode och kejsar Augustus — Öfver hela den 
dä kända verlden. Ett verkligt underverk är det dervid, 
att de tvenne grannarne regera bredvid hvarandra, utan 
någon ömsesidig kännedom; ty på Frodes långa krig 
följde en lika läng fred, och i dessa Fred-Frodes dagar 
föddes t'rälsaven. Men i st, f. att nu, säsom man skulle 
förmoda, framgå efter de kristna seklernas afmätta tide¬ 
räkning, lefva vi framgent i samma gränslösa ocean af 


sagor hela fyra böcker igenom, till dess slutligen berät¬ 
telsen blir magrare samt mer och mer antager hvardags- 
karakteren, ju närmare den kommer oss, lör att först 
mycket sent åter lyfta sig i samtidens klara ljus och att 
iJtveckla den valdeinarska perioden i Iitda sin mångläld. 
Hv;i(i (Jen för\änade Sa\n sjell' ii[)i)lel(le, målar han nied 
Jänia från dcii gamla kämpctiflcii: men lians erke- 



60 


biskops, förmodligen ej blott mundtliga, meddelanden binda 
honom nu också vid tid och ordning och mätta. Men 
hvad skulle vi göra med mer än den första hälften af 
hans 16 böcker, eller rättare, hvad kan en samvetsgrann 
häfdatecknare af dem upptaga i landets äldsta historia? 
Det allmänna svaret på denna allmänna fråga är: icke ett 
ord. Saxo lemnar oss här mycken skön poesi, och i den 
tillika förträffliga bidrag till folkets karakteristik och till 
en åskådlig förklaring Öfver tillståndet och sederna i gamla 
dagar, men på intet sätt någon historia. Han har ingen 
tidräkning, inga stamtaflor; han öfverskrider i dessa be¬ 
rättelser naturens och möjlighetens gränser; han kommer 
i motsägelse med de bästa historiska källor der, hvarest 
vi kunna rådfråga dem, och slutligen är det alldeles icke 
en gäng rent urgamla sånger, hvilka de efterlefvandes 
vördnad skulle ha ätergifvit oförändrade, som han bjuder 
oss, utan det är, såsom bevisligt och bevist är, ofta dels 
efter hand förändrade, dels ganska nya visor och dikter, 
hvarefter han skrifver historia. En sådan förändring af 
de gamla sångerna visar sig genom inblandning af sednare 
facta, såsom t, ex. när isländarne omtalas vid en tid, dä 
Island ännu alldeles icke var upptäckt, likasom dä Saxo 
Öfverhufvud felaktigt anser Island för en ö med urgam¬ 
mal befolkning*), förmodligen derföre att der af gammalt 
mest sjungits. Men den länga berättelsen om Fred-Frode 
är, såsom tydligen synes, först uppfunnen i Valdemar I:s 
tid och lämpad efter denne furstes tidsålder; den är sanno¬ 
likt ett verk af isländaren Arnold, som lefde vid denna 
konungs hof. Då nu isländarne visste och upptecknade 
sä mycket, att Saxo sjelf prisar dem derför, är det dä ej 
rätt och godt att gä öfver till dem, sedan Saxo ej kan 
skaffa råd till efterrättelser ©m den äldsta tiden, och hellre 
af dem taga begynnelsen till den danska historien? 

Detta försök bar verkligen blifvit gjordt. Ty sedan 
man i århundraden hade dyrkat Saxo såsom en symbolisk 
bok och öfverallt hyllat hans fornhistoria, om ock blott 
i utdrag; sedan man i följande tider hade nogare gran¬ 
skat honom, i enskildheter dragit hans uppgifter i tvif- 
vel, men dock slutligen erkänt honom: så framstod mot 
slutet af 17:de seklet den lärde isländaren Thormod 


Obsoletse adinodum babitAtionii tcllus, p. 5 Stepbaii. 









Cl 


TorfiEus, förklarade Saxo krig, och lärde, att all lycka 
hörde sökas på Island, som nyligen öppnat sina omätliga 
sagoskatter. Med Torfaius började dä många att hoppas, 
att man hädanefter väl kunde med hjelp af de talrika is¬ 
ländska stamtaflorna och konungaraderna taga skelettet till 
den danska historien af isländarne, kött och muskler till 
de serskilda grupperna, såsom hittills, af Saxo, och efter 
denna äsigt framgingo alla sedan den tiden, men ingen 
med ifrigare sanningskärlek än Suhm. Imedlertid anser 
jag mig i förut offentliggjorda undersökningar ha tillräck¬ 
ligt bevisat, att Torfaeus, i st. f. sanning, blott framsatte 
nya villfarelser*), och att isländarnes genealogier lika litet 
duga till grundval för en dansk historia, som Saxos blom¬ 
sterrika berättelse. Väl är jag mycket böjd fÖr att också 
vid detta tillfälle upprepa en i lifvet sä ofta gjord erfa¬ 
renhet: att det nemligen, hvad trossaker och älsklings¬ 
idéer beträffar, ej är möjligt att alldeles öfverbevisa det 
menskliga förståndet, och ingen skall heller genom min 
handling hindras i att undvika allt det, som störer hans 
böjelse, hans fosterländska förkärlek eller hans poetiska 
svärmerier, och med ny fÖrspänning för den gamla rust- 
vagnen äter försöka den gamla sandvägen. Blott den rätt 
vill man förbehålla sig: att göra pröfvade erfarenheter 
gällande och, för sin del, också skrifva hvad man tror. 
Just för att sluta ett vapenstillestånd emellan saga och 
historia, hvaraf med tiden kan blifva en pä båda sidor 
erkänd fred, berättar jag den äldre historien efter grund¬ 
laget i de frankiska och engelska uppgifterna, hvilka under¬ 
kasta sig ärsräkningens moraliska tvång. Det må väl vara, 
att derigenom månget historiskt element, som kan ligga 
i den gamla sagan, går förloradt; men det torde också 
ha sin nytta, att det nägongäng skrifves en alltför fattig 


I ’’For8cliungen auf dem Gcbiete der Gescbicltte^^ ett 
värderikt arbete, sum vi framdeles skola gÖra oss till godo, 
belst bvad Bahlmann, så väl der som i det ofvanstående, yttrar, 
ebuiu ursprungligen afsedt för Danmark, likväl eger samma vigt 
för Sverige, der ej blott isländarne, utan äfveii länge Saxo, 
öfvat eii stor inflytelse. Vid anmärkningen bärofvan sid, 35 
rörande Svionernas ursprungliga bera på södra östersjökusten 
luä tilläggas ur Dahlmann 1.20 namnen Sventana, Zventiveld, 
^uentme-fältet, Sventine-fioden; vid den mecklenburgska floden 
Varnow låg ett Schwan, Utg;s anm. 





62 


historia i stlillet fÖr de fnSnga liittills förofunna (ifver- 
iJiAitan rika. 

I sagopoesiens bild visa sig de danska länderna frAn 
början såsom ett sarnladt och mägtigt rike, och allt lår 
sålunda ett präktigare utseende, under det tydliga spår 
lära historikern, att i den äldsta tiden ölverallt i Skan¬ 
dinavien länns elt stort antal småriken. Detsamma var 
förhållandet i Tijskland, hvars folkstammar alldeles icke 
skilde sig märkligare fvan skandinaverna^ än frän hxmr- 
andra inbördes^ sålunda nemligen, att stainsiägtskapen 
Öfverallt var synlig, hvarfÖr man också rätteligen bibe¬ 
håller det gemensamma namnet Germaner^ som redan Ta- 
citus utsträcker tili den höga norden och den store kun¬ 
gen .1^Ifred tillika erkänner. Men hvad bland de skan¬ 
dinaviska germanerna danskarna angår, så synes det vis¬ 
serligen, sorn deras namn upplyllt hela Skandinavien; ty 
hos isländarne kallas nordens S|)råk ofta det danska. Men 
danskarna bodde dock ursprungligen blott i Skåne och 
Halland, samt pä Seland och närmaste Öar, ocli lierskado 
hvarken öfver Fyon eller Jutland, så att Balten var dana- 
gränsen *). På öarna vidt och bredt samt i det fordna 
kimbriska Jutland bodde ^Éngltrna^ som kommit från El- 
bes sydliga stränder**). Mot vester sträckte sig landet 
dä, med fastland och föreliggande Öar, vida längre ut i 
hafvet än i våra dagar, isynnerhet mot söder, der Fri¬ 
serna hade nedsatt sig***).... 


Jfr inina Forscliungrn I. 451. 

Ptolemasiis fann Angicrna der /innu, under det Tacituf 
(Germ. c. 40) aiifiircr dem utan närmare bestämmelse. 

])]ott några strödda aiim/irkiiingar må nu upplagas; 
Ivar Vidfadmes eröfring i England förnekas, då derom intet 
finnes i engelska källor. — liråvaJla-slagets historik är osäker, 
helst deri isländare sägas deltaga, ehuru det då ännu icke alls 
fanns isländare. —■ Kagnar Lodbrok lefde, enligt engelska och 
norinanniska uppgifter, långt iii uti nionde seklet, och hans 
söner Ingvar och Ubba slogo 870 kung Edmund .af Ost-angeln. 
— Itagiiar och hans stam herskade öfver Seland och andra öar, 
tnåhaiida Öfvcr Skåne och livad dit hörer, men ingalunda öfver 
Jutland, der den förtraflliga frankiske annalislen Eginhard kän¬ 
ner en hcl rad sjelfständiga konungar från denna tid. Eginhard 
Jr fullt pålitlig och är till eii del begagnad af Adauuis. *’IIvrm 
•om tÖI bringa allt i förvirring, brhöfver blott här följa Sa*» 




Anmärkningar rörande hushållningen och 
och Sveriges natural-historia utur Olai 
Magni svenska historia 


af 
• * 

Sam. Odman. 

Följande korta anmärkningar utur en af vårt fädernes¬ 
lands häfder förtjent författare, torde ej misshaga de lä¬ 
sare, som finna nöje i forntidens jämförande med det när¬ 
varande. Utan att binda mig vid någon viss ordning, har 
jag derfÖre endast utvait de ämnen, hvilka gifva något 
Jjus åt våra förfäders hushållning och Sveriges natural- 
historia. Ett och annat mörkt ställe har jag sökt upp¬ 
lysa till deras tjenst, som läsa denna bok i sin vidd. För 
öfrigt gör tillämpningen sig Öfverallt sjeif. 

§. 1. Då bondgummorna bergade hö, nödgades de hänga 
sina små lindebarn på trädens grenar, fÖr att freda dem 
från ormar. De valde helst askar. Och numera har man 
funnit askens löf ocii bark tjena mot ormbett. De gamle 
torde således haft någon kunskap och misstanke om anti- 
patliien emellan detta träd och orm. Den tiden voro ock 
espingar (Serpentes bipalmares rubei) allmännare än nu. 

§. 2. IIvete såddes då mer i svea rike än nu; dock 
mindre än råg. Hushållerskor tillredde då rågen, att han 
till smak, färg och sundliet öfverträlTade hvetet. Korn 
och hafra var då, som nu, götha rikes huFvudsäde. Se¬ 
dan säden var torkad i solen pä segeldukar, förvarades 
den flera år i ek-lårar; dä man blandade den med färsk 


ocli isländarne, om han vill nå gOfltycbots höjd, efter 

Suhms och Langehehs exempel, blanda deras med de frankisha 
uppgifterna.” — Ansgarius bom till Sverige 831, ej 829. — 
Harald Blåtands omtvistade död sättes till d. J IVov. 986 K 
987 (sid. 7.'5); 986 föredrages sid. 83. — Itunorna på Gorms 
hög vid Jellinge anser D. inhuggna först under Itnut d. Store. 
— Kiiytlingasagans Trovärdighet förnekas sid. 09. — I dan- 
iika örversättiiingen af D.ahlinanns Uist. klng.as sid. 464 öfver 
”hine zclotisk-afnupgtige Gdfald 'nod Daiiiiiaiks lydske Med- 
boigere, soin alic Veltsenkeixle misbillige, men hvornied yngere 
Forfallcre tidt söge at vise deres rette Dnnskhed.” 



64 


säd, skedde ny torkning. Mjöl stöttes eller packades i 
ek-tunnor och höll sig ännu bättre för mal. 

§. 3. Man drack vin, öl, mjöd. Ölsinnet beskrifves 
sålunda: fransosen blir af ruset näsvis, tysken grälig, 
göthen bångstyrig, finnen gråter. 

§. 4. Man köpte heldre salt af tyskar och holländare, 
än man kokte del sjelf: man kände både polskt och Lissa¬ 
bons salt. Johannes Magni, auctors bror, lät i Upsala 
stift anlägga, på egen kostnad, saltkokerier; på det ej i 
krigstider noden måtte blifva för kännbar. 

§. S. Man utskeppade mänga tusende tunnor smör. 
Norrlänningens var ofta mindre smakligt, emedan man 
nyttjade groft salt. Ölands smör ansågs för det bästa och 
sundaste. 

§. 6. Vestergöthland gaf bästa osten. Man gjorde dem 
sä stora, att de buros af två karlar; fyrkantige. Dels 
sammanburo flera byar sin mjölk dertill; dels samman- 
sattes de af flera sönderplockade små ostar. (Såsom Små¬ 
lands nu så kallade plock-ost.) Bondgummorna tålde intet 
biträde af manfolken härvid. Östgötha-osten var äfven 
god. Men helsingen och norrlänningen lät sin ost ruttna, 
fyllas af mask och mögel, och sedan de utgräfvit den inre 
delen, nyttjade de skorpan till sköldar i krig. (Obs. Norr¬ 
länningen brukar ännu sin gammal osf, odräglig för ovana 
gomar.) Finska get-osten var god, röktes med enris, för 
att fredas frän mask (Fumo myrtino). 

§. 7. Gottlands gumsar voro ödkända för sin styrka 
och storlek. Man nödgades afsäga hornen i springtiden, 
i synnerhet pä de månghornade. Den kullota boskapen 
är högsta nordens afvel. Man stillade med ek-löf i nöd¬ 
fall. Man slagtade merendels de oxar, som hade många 
brömskulor. 

§. 8. Vestergöthland gaf i synnerhet ryttare-hästar. 

§. 9. Huskattor voro mest hvite. Vilda kattor, som 
nu ej Gnnas, gåfvo då många pälsar. 

§. 10. Konsten att förvisa råttor, var ärftlig inom vissa 
slägter. 

§. 11. Bock- och getskinn utfördes flera skeppsläster, 
och såldes tiotals; men köttet torkades till spiken som- 
cnarföda. 


§. 12, Åt en nygift bondflicka gafs i hemgift en sugga, 
ett får och cn ko. Mannen bekom ett par fålar, en hund, 
en katt och en gås. 

§. 15. Då renen beskrifves med tre horn, bör man 
märka, att auctor anser de vid roten af renhornet fram¬ 
stående grenar för ett särskildt horn. Lappen hade då 
högst 500 renar; men nu stundom till 1000 stycken. 
Renens ben och horn köptes dä af handtverkare, som 
förfärdigade bågar. 

§. 14. Att fälla älg, hjort, dofhjort och rådjur, var 
dä redan, genom en gammal lag, förbehållet ät adeln och 
dess embetsrnän, vissa privilegierade personer, såsom gäst- 
gifvare (Hospitum receptores), hviika emottogo publik 
gästning, samt kyrkoherdar. Hornen fick, hvem som be¬ 
hagade, hemta och bruka, der de funnos fällde; men så¬ 
dana fynd voro sällsynta. 

§. 15. Bäfrar uppfyllde då Norrlands strömmar med 
sina byggnader. Deras svans ansågs för en läckerhet, 
samt nyttig för särade innanmaten. Kottet tillagades också 
för bordet af förfarna kockar. 

§. 16. Järfvar eller filfrasar voro då allmänna i nor¬ 
den; fast icke sä omättelige, som auctor dem beskrifver, 
hvilket torde härrört utaf någon bortblandning med de 
gamlas Hysena. Deras skinn voro högt värderade; sä att 
de blott nyttjades af fursteliga personer, eller ock utskep¬ 
pades till Tyskland, fast sällan; ty man brukade dem till 
fäliar, dä man ville högtidligen emottaga gäster. Den som 
sof under en sådan fäll, drömde att han åt och drack 
som en järf. (Crantz omtalar afven, att grönländaren har 
någon dröm, som syftar på Ämarok eller järfven). Rin¬ 
gar af järfvens klor troddes gagna mot svindel och öro¬ 
nens susning. Jägaren drack hans blod med varmt vat¬ 
ten; och denna dryck med tillagd fin honung frambars vid 
gästabud* Istret helade rötsår. Tänderna brukades till 
häxeri, såsom Hyajnans hufvud hos Araberna. Han ja¬ 
gades ej med hundar, utan fångades med snaror, giller, 
gropar, eller ock sköts pä luder, 

§. 17. Att haren hvitnar om vintern, tillskrifves dels 
kölden, dels födan. Auctor har sett råttor hvitna deraf, 
att de en tid ätit socker, och mörkna, dä de ombytt 
föda. Man stekte haren med svart sauce. Podager lin- 


5 


(Irade man dermed, att foten sattes uti ljumt kuttspad af 
en kokt hare; eller ock band man harnjurar vid foten. 
Brända harhår pulveriserte lades pä förkylda lemmar. 
Hvita harskinn utfördes dä till Ryssland. (Nu tvärt om). 

§. 18. Vargar voro sä allmänna och glupska, isynner¬ 
het under vintermånaderna, att de resande nödgades fär¬ 
das väpnade såsom i krigstider. Ingen hafvande hustru 
vågade sig utom knutarne utan eskorte. Boskapen var 
ej säker inom läs och dörrar. Man lade sjelfskott och 
inrättade gropar fÖr dessa odjur. 

§. 19. Det hvita vargslägtet på Dofre fjäll, ar förmod¬ 
ligen fjällrackan (Canis Lagopus). 

§, 20. Utterskinn utfördes i otrolig myckenhet till rys¬ 
sar, som 'vidare bragte dem till tarlarerna. Uttrar, tame 
i herskapshusen, kunde, pä kockens anordning, hemta fisk 
ur dammar. Skinnen, som bruktes till brän» pä kläder, 
såldes tiotals; man gaf dem en falsk glänsande raörkhet 
med rök af beck, kastadt pä glöd; derföre pröfvades de 
med anstrykning af hvitt linne. Vargskinn förfalskades 
äfven med en tillblandning af kol och krita, och gräverk- 
skinn med bara krita. Desse pröfvades med anstrykning 
af ett svart kläde. 

§. 21. Ekornar högst i norden, kunde för sin mängd 
anses, såsom fiskar i hafvct. Man sköt så mänga man 
orkade bära. Köttet äts stekt af jägaren. Tänderna tjente 
till häxeri eller spådom. Skinnen utsändes tusentals. Man 
förvarade dein för mal med malört. Om sobelskinn an- 
märkes, att de mera lida af en dags vädring i solen, än 
af ett helt års bruk. 

§. 22. Hermelinen rodnade vid slutet af Majo. De 
lukta illa i deras parningstid. Auetor erlor deraf uti Hel- 
singlands skogar den odrägligaste stank. 

§. 25. Anetor ])åstår ej, att lemössen nedregna frän 
skyarne; Itan säger blott, att de komma med stormar, 
ovisst (incompertum) hvarifrän. Deras skinn såldes 40 
stycken i knippan. (Kallas ännu ett timmer i llelsingland.) 
Man tog dem uti fällor, gropar, dern man täckt med snö 
pä sprötar, samt med inöfvade hundar. De förnäme bru¬ 
kade breda hermelinsbräm, hvilket ansågs fÖr ärbart och 
allvarsamt. 

§. 24. Taxus Porcinus är svinkreaturet; men Taxus 
Caninus, gräfsvinet. Dess skinn brukades till koger och 



67 


kläder. Dess bett troddes giftigt; emedan djuret åt or¬ 
mar och torndyflar. 

§. 23. Hvita björnskinn offrades af skyttar till kyr¬ 
korna, pä det presten ej skulle kyla fotterna under mes- 
sorna. Sådant bör förstås om Norge och i synnerhet 
Trondhem. Man offrade äfven vargskinn, hvilka bortbyt¬ 
tes mot vnxljus, att brännas till helgonens ära. 

§. 26. De svarte björnar rådde sällan pä vildsvinen. 
Hin gstar försvarade ston och föl för deras anfall. Köttet 
saltades ocb nyttjades, såsom svinkött. Istret läkte sår. 
Björndansare skojade äfven omkring den tiden. De tamde 
björnar lärde trampa hjul till vattenhemtning ur djupa 
brunnar, att draga slädar och bära säckar. BjÖrnungarne 
lekte med barnen, utan att skada dem. 

§. 27. Räfskinn värderades i följande ordning: l:o 
svarta räfskinn. 2:o korssräfvar. 3:o hvite. 4:o blå. 
S:o röde. Auctor säger sig i Norge sett räfvar meta 
kräftor med svansen. Raf-ister brukades emot värk och 
döfliet. 

§. 28. Julafton blefvo en myckenhet menniskor för¬ 
vandlade till vargar och gjorde större skada än verkliga 
odjur. De lupo kring rasande, nedbröto dörrar, plundrade 
isynnerhet kallrar och de deri befintliga dricksvaror, och 
uppstaplade sedan de toma tunnorna utanför källarsvalen: 
Auctor synes här finna något trplleri; dä likväl dessa för¬ 
menta vargars förvandling blott härrörde deraf, att de för 
mycket flitigt smakat på julölet, och i fylleriet begingo 
åtskilliga oordningar. Kn annan varg-förvandling, den 
auctor anförer, nemligen att någre resande hvilat pä en 
skog, dä en af dem förvandlat sig i en varg och gripit 
ett får af en annalkande hjord, och således försett sitt 
sällskap med en god frukost, är så fjerran frän trolleri, 
att man må undra, det en så upplyst författare, som dä 
ärkebiskop Olaus Magnus, kunnat berätta den såsom något 
bokstailigt och verkligt. 

§. 29. Man fÖdde jagtfalkar med kräftor och lärde dem 
att iemna frän sig rofvet, för att bekomma denna läcker¬ 
het. Dessutom hörde fogelns Iijerta och inälfvor till fal¬ 
ken. Af oxkött blefvo do fete; men magrade af kyckling. 

§. 50. Ibland örnar uppräknps: l:o gyrfalk. 2:o hafs- 
örn (Atbicilla LinnA Ö;o oviss. 4:o fisktjusen (Haliselus 



Linn.). 5:o Ossifragus. 6:o en hvit, som torde vara en 
varietet af ratta falken, eller ock harfänget (Strix Nyctea). 

§. 31. Viligäss kommo i aprilis början i ymnighet, 
somliga stora och grå (Anas Anfer ferus); somliga grå 
och svarta (Ån. Bernicia); somliga hvita med svarta ving¬ 
spetsar (An. moliss. mas); somliga växta af träd; (förmod¬ 
ligen der kläckta, såsom en del Mergi). Gåsfettet nyttja¬ 
des för smör, och päsmordes emot värk. Blandadt med 
smör stillade det blodllöder och fördref alla slags utslags- 
sjukdomar i huden (Ignis Sacer); botade läppar, som spruc¬ 
kit af frost; förvarade ansigtet mot köldens verkan. Med 
tillagd honung helade gäs-istret rasande hundars bett. 
Spikna gåshalfvor spardes till efter midsommar; och man 
spådde af gåsens bröstben till den förestående vinterns be¬ 
skaffenhet. (Liksom skulle llyttfoglarnas thermometer der 
fått sin plats.) 

§. 32. Med sjökorpar förstås Pelec. Gractdus^ som 
förmodligen orätt af mänga anses för honan till Cftrho. 
Auctor synes bortblanda dem med skriickornaj då han 
gifver dem ett med tänder väpnadt näf. Det namnet «/- 
kråka ^ har jag ännu funnit bibehållet i Vermdö skärgård; 
men fågeln icke. Denna fågelart har flyttat ifrån sven¬ 
ska skären, sedan strändernas skogar blifvit uthuggna, 

§. 55. Morfex är Pelec. Carho. Huru han torkar 
sina vingar läses afven hos nyare norska naturforskare. 

§. 34. ITvad auctor berättar om Platcn, synes angå 
Labhen (Larus Parafiticus Linn.) eller dess slägtingar. 

§. 5ä. Auctor försvarar svalornas drankning om vin¬ 
tern; den Prof. Pallas i vår tid, kanske orätt, bestri¬ 
der. Ostridiga rÖn segra alltid pä theoretiska grundsatser. 
Bönderna, säger OI. Magnus, dörndo af svaluboens bÖgre 
eller lägre belägenhet, huruvida de borde sä på höjder 
eller dalar. Detta prognosticon lärer vara taget af strand- 
svalan, eller någon vid vattnet byggande fågel, som torde 
hafva någon förekänning af vattnets mer eller mindre flö¬ 
dande. 

§. 36. Orrarnes innesnögande om vintem anmärkes 
riktigt; men orren tros orätt dela liggningsmödan med 
orrhönan. 

57. Bonosa synes mig ej utmärka bjerpen, utan 
tjädern. 



CO 


§. 38, Avicula nivalis, vet jag ej visst» om den skali 
vara snösparfven (Emberiza nivalis); dess beskrifning pas¬ 
sar illa på snöripan. Men huru skulle vår auctor kunna 
glömma hjerpen och snöripan ibland nordens fåglar? 

§. 59. Sjöfågels agg samlades tusentals i tunnor och 
såldes på torgen. Man skalade dem och insaltade till hus- 
behof. (Sä sker an på Island). 

§. 40. Fulica atra spädde storm med sitt morgonskri, 

§. 41. Påfåglar uppföddes i Öster- och Vestergöthland, 
Deras ungar föddes först med kornmjöl, sedan färsk ost, 
och efter 3S dygn med korn. 

§. 42. Den okända fågelarten från hvita hafvet synes 
vara eiderfågeln. Dunet har länge varit bekant i Europa; 
men sjelfva fågeln var ännu okänd för Martens i förra 
seculo, som beskrifver honan vid spitsbergen under namn 
af Berg-ente^ och ger en elak ritning på henne. 

§. 43. >///e är ej Norges ^Ica y/We, utan vår alfågel. 
Fågelnät brukades dä vid hvita hafvet, men namnes ej 
såsom brukligt hos oss. Man upphängde ihåliga käril, 
hvari fåglar lockades att värpa, samt togos med aggen. 
(Sådana kallas nu i vår skärgård kälkar^ brukas äfven i 
Finland.) 

§. 44. Upnpa synes vara vår Vanellus^ den fångades, 
tamdes och tog möss: sannolikare är, att den rensade hu¬ 
sen från flugor. Men råttjagten är ej endast kattens göro- 
mäl. Ostindiens hundar hafva den på sitt departement, 
såsom många resande berätta. Ovington m. fl. 

§. 43. JSepce^ som med skrik bebådade regn, äro våra 
spofvar (Scol. Pha^opus). 

§. 46. Pliivialis torde vara Charndrius morinellus. 

§. 47. Gökens historia anfÖres riktig. Alla Pici upp¬ 
räknas, utom den tretäige, 

§. 48. Man spådde väderlek af fåglarna. Dä sjöfåglar 
flyga öfver land, väntas regn. (Bör förstås om måsar.) 
Dä landfäglar flyga öfver vatten, väntas klart. (Bör för¬ 
stås om svalan.) Lärkans sång bebådar morgonrodnan, 
(Bör förstås om Turdus iliacus.) Dä sjöfåglar skrika, vän¬ 
tas storm. (Kanske lommen.) Då de bada sig, väntas 
regn. (Ankor och änder.) Hägern väntar storm, dä han 
flyger iiögst; men oväder, dä han sitter sorgse på stran- 


70 


den. Korpen har ett läte för hvart väderskifte. Svanens 
flyttning bådar snar vinter. (Men dess ankomst bådar 
snar sommar, hvilket jag märkte i fjol.) Otis, som med 
sitt ljud vid husen bebådar köld, är en miss-skrifning fÖr 
Otus, hornugglan. För öfrigt voro vissa fåglar ansedda 
för olyckliga; såsom ugglan etc. 

§. 49. Torneä var dä förnämsta nederlagsplatsen fÖr 
högsta nordens handel, isynnerliet af flsk, sä torkad som * 
saltad och rökt. Stockholms och Oregrunds skeppare 
seglade dit för att handla, eller rättare tillbyta sig dessa 
varor. öO pund (librse graves) utgjorde en bundt fisk. 
Man let ej på myntet, soin ofta, isynnerhet ryssens, var 
förfalskadt. 

§. SO. Lax utfördes långt in i Tyskland, först sjö- och 
sedan iandväg. Dess mängd var obegriplig. Nät och brag¬ 
der brusto för myckenheten. 

§. SI. Skälar harpunerades af skytter, klädde i svarta 
skinn, som härmade deras läte; äfven passade man pä 
deras sömnstunder. De som seglade till Österbotten smorde 
däcken (tabulas navium) med skältran; på det ej is mätte 
svalla der af sjögången och kölden. Tranen fördes ända 
till Italien för läderberedning. Råttor gnaga ej skor, som 
äro smorda med tran; och man trodde att allt, som var 
sä smordt, var äfven fritt för åska. Vid den frågan, om 
skälkött kunde lofligt ätas under fastan, svarades, att om 
skälen var fångad i vatten, sä var han fisk och kunde 
ätas; men om han sköts pä land, var han djur och borde 
lemnas. Tranen nyttjades pä mat af do ringare för olja. 
Den rätta utländska matoljan var väl ej obekant; men den 
blef aflagd af den grund, att några bedragare inbillade 
folket, det man i Italien badade de spetälska med olja, 
livilken sedan såldes hit. De som sådant utspridde, kal¬ 
lades af vår författare kättare, 

§, 52, Ibland de fiskningssätt man nyttjade för gäd^ 
dar, voro flata messingskrokar, matade med hvit fisk 
(mört, sarf), ljuster, katsor. Dammar anlades för att 
hälla dem till hands, äfven sumpar, uti hvilka de föddes 
och blefvo så tamde, att de hemtade maten utur men- 
niskoliänder. Saltade gäddor utgjorde den tidens fältpro¬ 
vision. De torkade voro hälsosammare och bultades med 
klubbor. Ciäddtänder, brända till pulver, nyttjades på sa- 
delbrutna hästars skador. 




71 


(Obs. Emot denna olägenhet nyttjas pä samma sätt pre¬ 
parerade metmaskar med snar verkan. Man kan nyttja 
hvad jern som lielst till bränningen.) 

§. 55. Al fångades pä krok, uti ryssjor och trädhälkar. 
Åskdunder befordrar denna fångst. Man lockade dem med 
ärthalm in uti dessa med häl genomborrade trädhälkar 
(förmodligen lika med Elfkariebys nejonögekassar). Auctor 
anmärker, att detta var en ny och isynnerhet föririänlig 
bragd. Man hade anmärkt, att älen i nordanväder kunde 
lefva sex dygn utom vattnet. Isynnerhet begagnade sig 
ålen af qvarnrännornas vatten; auctor tillskrifver sådant 
mjöldoltet, som föli i vattnet. De rökte ålar åtos helst 
spikne. Man trodde fisk fägna sig åt klockors ljud och 
hängde bjällror vid näten. (Af detta upptåg är ännu lem- 
ning i denna skärgård; men nb. blott vid förment häxeri.) 

§. 54. Ikongsådvan (Venia Regia) borde vid fiskerier 
hållas öppen. 

§. 55. Laken (Borbocha) döfvades med yxhammaren, 
dä isen ännu var tunn. (Detta brukas mycket i Små¬ 
land , der ingen snö före jul täcker isen.) 

§. 56. På isen hade man för sed att brodda sig med 
samma slags skor, som i Roslagen ännu nyttjas. (Calci 
tabulati tricuspidati.) I nödfall gick man heldre pä strum¬ 
pan än lädersälan. Vinternoten drogs pä samma sätt som 
nu, men nb. med hästar. (Denna inrättning skulle spara 
hundradetals dagsverken för skärgården, hvilka bättre 
kunde användas till redskapens tillagande.) 

§. 57. Man underlät icke att väcka isen uti insjöar 
och gifva fisken luft. 

§. 58. En besynnerlig anmärkning, fast kanhända o- 
grundad, att långa fiskar blifva feta i nordan, men breda 
deremot i sunnanväder. 

§. 59. Vetterns hastiga uppbrott och det dervid före¬ 
fallande tjutande, anmärkes med en grundad erfarenhet. 
En bonde, soin körde ett halmlass pä Vettern, fann af 
dessa tecken, det isen i hast skulle uppbryta. Spände 
derföro ifrän sin häst och sökte rädda sig i fullt språng. 
Fyra ryttare ansägo den flyende för tjuf, förföljde honom 
i spärrstreck, och denna villfarelse blef ett medel till 
deras lifsbergning. Kavalleri vågade sig ej gerna pä Vettern. 

§. 60. All den myckna fisk som, torkad, rökt och upp- 
trafvad såsom vedfamnar, såldes efter alnmått, eller ock, 



t 

72 

då den vägdes, föryttrades skeppundtals, kunde ej för¬ 
täras blott rå eller kokt. Man beredde den, för ombytes 
skull, på flera sätt. Lutfisk tillagades så, att han lades 
två dygn i stark lut, sedan ett dygn i rent vatten. Han 
koktes derpå och bars på de förnämsta bord, såsom en 
läckerhet, och äts med salt smör. Men menigheten var 
mera mån att äta stark än läcker mat. Jag finner ock, 
att trädklubban var ett nödigt instrument i den tidens 
kök för fiskens bultning, antingen den åts rå eller kokt. 
Man rökte lax, braxen, sik, sill, flundror. RÖkt lax var 
dock bäst, och ansågs så god och verksam som en appe- 
titssup. Vid bÖckling kan man aldrig ledsna, säger auctor. 
Man rökte ock Boetes och Orches. (Dessa namn känner 
jag icke förvisso.) Torsk saltades. Om någon hökare för¬ 
sålde blandad fisk, det är förskämd, hvarftals omlaggd 
med duglig, eller ock nyttjade orena käril, undgick han 
icke stor penningplikt, jemte skadans återställande; fiska- 
ler eller uppsyningsmän ombestyrde, att sådan förskämd 
fisk antingen kastades i sjÖn, eller ock, såsom vanligast 
hände, uppbrändes pä torgen, hvarvid förmodligen sälja¬ 
rens namn icke blef förtegadt. De fiskar, som utskeppa¬ 
des, inpackades i krönta käril, och till underslefs före¬ 
kommande voro edsvurne vräkare icke mindre för fisk än 
skinnvaror tillsatte. 

§. 61 . Sillen, som i sä otrolig mängd skockades, att 
en nedsatt pik kunde stå uti sillstimmet, hemtades af ut¬ 
länningen och utfördes på fremmande kölar. Engelska och 
skottska sillen ansågs dä vara sämre och magrare. Den 
bästa fångades från Augusto till Octobris slut, under hvil- 
ken tid man anmärkte de så kallade sillblixtar. (Ännu väl 
kända i rikets södra landsorter.) Sillen framlockades af 
de eldar, som vid stränderna upptändes framför köpmän¬ 
nens tält, hvilka utgjorde ett helt lager. Östersjösillen 
ficks alla årstider, störst vid Torneä. Råmsill hölls i högre 
värde. Vår auctor liknar fiskrämmens mängd vid vall¬ 
mogens frörika knopp; och berättar, det man vid sillens 
rensning samlade råmmen, förvarade den öfver vintern i 
ett fuktigt rum och utplanterade efter vårdagjemningen. 
(Detta experiment kan ej lyckas.) 

§. 62 . Hafsvidundren blefvo alltid ofullkomligt kända, 
emedan fiskeristadgan ålade hvarje fiskare att straxt lös- 
släppa de ovanliga sjödjur, han öfverkom. (Dervid förlo- 




75 


rade vetenskapen sä mycket som oeconomien.) Berättel¬ 
ser om hafstroll öfversändes frän Clereciet ända till Rom, 
isynnerhet frän Norge. Segelfarten i nordsjön och på Is¬ 
land beskrifves såsom hiskelig. (Förmodligen ville de vid 
dessa vatten vane .seglare afskräcka andra frän lystnad, 
att dela deras vinst.) 

§. 65. Hvalfisket, jemte hajars och delfinslägtens fångst 
förbigås i detta utdrag, såsom egentligen rörande norrska 
stränder, 

§. 64. Ormar troddes hvila under björkens rötter i 
samfund och tillbringa vintren med sömn. 

§. 63. Aspides, grä, 3 ä 4 alnar långa, hvilkas bett 
dödade inom 4 timmar, gjorde ofta skada. Man brukade 
deremot Theriak från Venedig, intagen i garnmalt öJ, samt 
askesaft, och lade kli pä såret för plåster. På boskapen 
lades Theriak med salt omkring svulnaden. Dessa ormar 
löpa med hufvudet en half aln högt från marken, hvilket 
auctor sett, då han var djekne i Vesterås, och hade gått 
ut att plocka enbär. Ettret, som ormen sprutar, syntes 
mängfärgadt, om det föll på kläderna. (Härmed menas 
säkert Goluber Berus, fast berättelsen är nog tillskuren.) 
Andre ormar föddes med mjölk, ansägos för boni ominis, 
lågo hos barnen i vaggan, ra. m, (Goluber Natrix, Sno- 
ken.) Men Fides catholica fördömde sådant skrock. (Spår 
dertill träffas allmännare ju mera söder ut. Jag har ofta 
sett dem uti Smålands bondstugor, och än oftare i ladu¬ 
gården hos kalfvar. De skada dock i hönshus. Ett sjelf- 
synt vittne försäkrade sig sett en höna liggande på ägg, 
omkring hvilken en sådan snok lagt sig, och förmodligen 
hade han begär till äggen, dem modren med våda för¬ 
svarade.) I bedröfliga händelser, då pesten förödt hela 
hushåll, innästlade sig snokar i de toma husen, att de 
tned möda utrotades. 

§. 66. Emot pest uppgifves ett recept, såsom bepröf- 
vadt. Det består af lika dosis, eller ^ unts Aloe hepa- 
tica, kanel, Mastix, brändt hjorthorn, Gentauriura minus 
eller Gentiana, Dictamnus Greticus, bränd Lupin. Detta 
pulver stött lades i ä qvarter genom kokning och skum- 
ning renad honung. Af detta mos tages en nöts storlek 
pä fastande mage i vin. Genom detta medels dagliga bruk 
bragte ärkebiskop Jacob, Divce memoria?, såsom auctor 
honom kallar, till 100 år. 



74 


§. 67. Emot mygg förvarade man sig med malörts- 
dekokt, samt röken af bränd malört, som blifvit doppad 
i ättika. Myggtjäll kunde väl hjelpa för stynget, men ej 
för musiken. Till att freda boskapen, röktes med enris 
och torra stubbar, I husen sökte man ut-drifva mygg och 
vägglöss med rök af den spän, som faller vid granbrä- 
ders sägning, svafvel, mastix, dynga etc. Ryssläder och 
osläckt kalk med svafvel troddes fördrifva vägglöss. (Slär 
cj alltid in). Man skållade äfven bort ohyran. Myggens 
mängd tillskrifves de klara nätterna, som hindra fläder¬ 
lapparna (Vespertiliones) att hämma deras öfvermagt och 
begrafva dem i sina magar. 

§. 68, Biskötseln var drifven med omtanke, och man 
hade inrättade hundar, som utviste de träd, der vilda bi 
bodde. Vid sena vårar födde man dem med stötta bö¬ 
nor, ärter eller vallmogfrö och hvetmjöl i vaUen till deg 
knådadt. Biens fiender uppräknas, getingar, (Mulio- 
nes), svalor, grodor, färull, lukt af kokta kräftor; Echo, 
spindlar, en fjäril, ödlor, flugor, regn, Phal. Melonella, 
hvilken bäst fördrifves med rök af kodynga. Man visste, 
att olja påstruken hindrade andedrägten och dödade; ät¬ 
tika deremot uppfriskar. Mjöd och honung gjorde, att 
Sverige kunde umbära läkare. Man ansåg för elakt märke, 
att myror innästlade sig i kyrktornen. Sä spädde myror 
Christian II:s grymhet och ofärd. 

§. 69. Perlorna voro hleka i norden för köldens skull. 


Om bröderna Johannes och Olans Magnus 

af 

Utgifvaren. 

Förestående artikel, införd i Hushållnings Journal för 
1784, der det torde lalla få forskare in att uppsöka nå¬ 
got rörande svenska historien, föranleder utg. att här yttra 
några ord om bröderna Magnus, hvilkas förtjenster, af 
ensidighet och fördom, sä ofta blifvit förbisedda, under 
det man obetingadt lofsjungit dem på det hela ingalunda 
öfverträirande personer eller med deras knappt jemförliga 
verk. 






7o 


Bland de många rörande svenska historien gängse och 
djupt inrotade skefva föreställningar är äfven den, att brö- 
derne Magnus varit ett par historiska grillfängare, pä 
hvilka hvarje tertian, med sin lärobok i handen, kan ned- 
.skåda med ömkan och löje. Hvad nu Olai Magni Historia 
de gentibus septentrionalibus, hvarur några uppgifter före¬ 
komma och af Odman *) förklaras i nästföregående arti¬ 
kel, angår, så gjorde denna skrift pä sin tid det upp¬ 
seende, att den flera gånger omtrycktes och öfversattes 
pä nästan alla europeiska språk, — en utmärkelse, som 
träflät fä historiska arbeten, utom den klassiska forn¬ 
tidens. Men om svensken gäller det så ofta: «Iynx foris, 
talpa domi»; — på svenska har detta verk aldrig blifvit 
utgifvét, ehuru det i redbart värde sä vida öfverträffar 
alla isländska genealogier, konungasagor och slagsmål. Man 
har en gäng lärt sig utantill, att Joh. och 01. Magnus 
endast diktat och skrifvit «kärringfabler»; och emot utan- 
lexor gäller sällan något vad. Imedlertid hade redan den 
lärde och skarpsinnige Messenius i sin Scondia V. 109, 
110 yttrat: Quod ad Olai Magni opus adtinet, Scondia- 
norum ritus graphice pieturis atque scripturis commemo- 
rans, externis fuit illud nationibus propter materiae varie- 
tatem et rarietatem jucunditatemque adeo gratum, ut quae- 
dam illud gentes erebro exeuderint, ali® in varias rede- 
gerint epitomas, reliqu® in vernaeulum transtulerint ser- 
monem. Nec n/u mortalium istud wje»u/rtcä arguunt, quam 
qui Scondianorum ignorant antiquitates et admirandam 
priscorum ®tatem ex moderna imyvudenter (estimanU 
Men snart gick det med Messenius, som med bröderna 
Magnus, att han förkättrades ocli lades under bänken. 
Hundrade är sednare yttrar mag. Noberg**): Si quid res 
est dicamus, dubitari vix poterit, quin in tradenda natu- 
rali septentrionalium regnorum historia anilihns fabtdis^ 
ut erat Papi::>a7itinm ejus ®vi sacrificulorum coeca super- 


*) Troliffpn missledd af Gezelii, med felalUiglicter öfver- 
fyllda, I^iogl'afisl^a lexicon, kallar ödmann Olaus («r IVlagni 
i st. f. Magnus, Lviikcti rättelse är den enda, utg, gjort i 
Ödmanns text. Dereniot kallar O. Järta, i 16:e delen af Vitt. 
Akad. Handl., biskopen i A^esterås för Pctnis Magnus i st, 
f» Magni. Desse voro ej af samma slägt. 

Uti dissert. de meritis et fatis Jo. & 01, Mtagnorum, 
Ups. 1745, p. 30. 




70 


nimis credulus noster Olaus, prodigiis rebusque 
portentosis utramque paginatn impleverit. 

Äfven den grundlige och varsame Warmholtz yttrar: 

«SäIlsamt vore, om i vår tid, och med de framsteg man 

gjort i filosofien, fysiken och geografien, samt Sveriges 

sä väl natural- som civil-historia, någon med Messenius 

skulle vara af enahanda tanka.» Detta skrefs är 1785. 

• • 

Warmholtz kände dä ej Odmanns uppsats, som trycktes 
först 1784; hade han läst den, så hade troligen hans om¬ 
döme utfallit annorlunda. Ty mycket, som förefallit fabel¬ 
aktigt, framstår genom Odmanns ätgerd i ett bättre ljus; 
och derigenom har samma fordel fallit på 01. Magni lott, 
som träffat Herodotus, att nemligen åtskilligt, som få- 
kunnigheten ansett uppdiktadt, haren djupare lärdom fun¬ 
nit med verkligheten öfverensstäramande. 

Hvad brödren Johannes Magnus" angår, sä har han 
fallit j ett ännu svårare vanrykte. Förhållandet är dock, 
att han, relativt till sin samtid och till den långt sednare 
rudbeckska perioden, visat mycken lärdom och kritik och 
försvarar ganska väl sin plats. Hvad han yttrar om de 
«utländska götherne», grundar sig på en den tiden inga¬ 
lunda vanlig beläsenhet och lärdom*); i hvilket afseende 
vi äfven hänvisa till flera anmärkningar och paralleler, 
som vi i häft, 1 af detta bibliotek anställt vid åtskilliga 
uppgifter af Aschbach, i dennes förtjenstfulla afhand- 
ling om herulernas historia. 

Flera förut hos oss okända konunganamn upptog Joh, 
Magnus frän Saxo; men några andra, för hvilka inga käl¬ 
lor kunna fÖrefinnas, hafva isynnerhet mot honom påkal¬ 
lat anmärkningar för svek och bedrägeri. 

Visserligen ser det betänkligt ut, dä han härleder gÖ- 
tberne från Gethår 1. Gog, svearne" fränSvenno, Sigtuna 
frän Siggo, Upsala från Ubbo o. s. v.; sådant tillhörde 
imedlertid en allmän vurm på den tiden och förut**), 
och man härledde tyskarne frän Tuiscon, ställde Dan, 


Såsom källor uppgifver han Ablabius, Jornaiides, Dio, 
Historia IJispanica, S?rocopii]S, Aretinus, lilondus, Agatius, 
Sabellicus, Bernhardus, Justinianus, Alb. Crantz. 

I detta afseende äro ju isländarne icke alt föredraga, 
hvilka härledde Danmarks namn från Dan Mikillati, Gautland 
från Odens namn Gaut o. s. t. spetsen fÖr den götiska 

kungaslägten sätter Jornandes cn Gapt: troligen hlott ett annat 
skriftfätt eller uttal af namnet Gaut; i hvilket fall vi här skulle 








77 


Nore och Angul i spetsen för daner, norskar och angler, 
Amal i spetsen fÖr amaliska * *) konungaätten o. s. v. Detta 
kan säledes icke med någon rimlighet anses för ett på¬ 
fund af Joh. Magnus och galla såsom bevis fÖr hans dik¬ 
ter och sanningslöshet; en sådan derivations-metod var 
antagen hos alla folk långt före honom och han följde i 
detta afseende ingalunda några för honojii individuella nyc¬ 
ker, utan förefann sannolikt dessa härledningar i de käl¬ 
lor, som han säger sig ha begagnat. Såsom sådana upp- 
gifver han runristningar samt «en stor mängd gamla hand¬ 
lingar, utaf trovärdige Upsala-C/erAer skrifne på iltnisko **) 
och på åtskilliga orter förströdda, som jag till detta mitt 
verk lämpat. Jag har ock följt Ericus Oiai ocli Saxo, på 
det att af många gamla och trovärdiga skribenters vittnes¬ 
börd en sådan historia författas måtte, som består mera 
med sanning än med vältalighet.» Att Joh.'Magnus icke 
utan kritik gått tillväga, synes af hans yttranden i före¬ 
talet, t. ex. detta: «Mig ar icke oveterligt, att det esom¬ 
oftast händer häfdatecknarne, att de vid gamla händelsers 
beskrifvande uti mångahanda fela. Ty gamla saker draga 
undertiden skriftställarne för deras mörkhet skull uti 
tvifvelsmål, hvarfÖrutan ock tidräkningen ej så lätt kao 


se ett upprcpadt exempel af den sed, Lvarigenoin nästan alla 
follislaff främst bland sina minnen ställa en stamfader med fol¬ 
kets eget naiiin^^, yttrar Geijer i Sv, R. Iläfdcr sid. 106. 

*) lluUman, i sin förtjenstfulla inledning til! nordens liist. 
(jfr häft. 2 af detta bibliotek), tager alldeles fol, då han bär- 
ilrån härleder staden Amåls namn. A-mål betyder å-mynning, 
å-mnn (af mule = mun, en ännu lefvande provinoialisni, t. ex. 
”slafsa niule” == kyssas) och är alldeles likbetydande med Aros 
(år-os = åns mynning), bvaraf flera orters namn uppkommit, 
t. ex. östra Aros =: Upsala; Vestra Aros = (Vest-aros) Ve- 
sterås (som derförc äfven länge skrefs Vesterårs); Arå^s vid 
Oullspångselfvens utlopps Arsås vid IVorselfvcns utlopp^ Arhus 
o* s. V. 

Så (ifversätter Schroderus originalets litleris Gothicis, 
Häraf kan man se, huruvida det är jireslerna, som utrotat ru¬ 
norna. fjfp detta bibliothek II. -51.) Som bekant är, utförde 
så väl G. Trolle, som Joh. Magnus sjelf och Brask ur landet 
en mängd gamla hnndlino‘ar; nr sådana, fÖr oss förgångna och 
nu okända, heintade Joh. Magnus sannolikt sina uppgifter. Alt 
dessa källor kunde vara af blandadt innehåll och ofta af mindre 
värde, må erkännas^ men icke bör man derföre ohetiiigadt beskylla 
Joh. M. att sjelf ha diktat hvad han anfÖrer. Att i Vysala, 
vid universitetet och vid crkebiskopsstolen, den tidens förnämsta 
svenska handlingar varit att tillgå, säger sig sjelft. 



78 


begripas; bänder ock ofta, att de, som henne läsa, hälla 
henne misstänkt. Härförutan kan man icke sä till pricka 
förklara konungars och andra namnkunniga mäns lefverne 
och vandel, för dess vidlyftighet skull. Och hvad som 
är svårast: om gamla bedrifter sträfva skribenterna som 
oftast emot hvarandra. För hvilka orsaker skull beröm- 
lige skribenter, som efterkomne äro, gått gamla handlin¬ 
gar förbi och (såsom Diodorus i början af fernte boken 
skrifver) gripit till de saker, som nyligare sig tilldragit. 
Ty dä Ephorus Cymjeus, Sokrates’ lärjunge, företog sin 
historia, utelemnade han alla gamla saker och började 
henne frän Heraklidernas tid, Kallisthenes och Theopom- 
pus, som lefde på samma tid, omrörde oj heller gamla 
handlingar. Men mig har efter Diodori exempel synts 
godt vara att beskrifva icke allenast nya handlingar, utan 
ock det som frän början tilldragit sig.» 

Joli. Magnus har utan tvifvel såsom svensk konung 
anfört en och annan furste, som aldrig varit inom Skan¬ 
dinaviens landamären eller hvars namn i hans historia 
kanske endast härrört af missförstånd; men detta förhål¬ 
lande medgifver dock icke rättigheten att lättsinnigt stäm¬ 
pla Joli. Magnus såsorn uppsåtlig bedragare. Hos v. Strah- 
1 enberg, «Nord- und Ostlicher Theil von Europa» &c., 
förekommer i bihanget till inledningen sid. 115 ff. en jäm¬ 
förelse mellan Joh. Magnus och den tatariske häfdatecknaren 
Abulgasi, och ådagalägges huru dessa, så till nation som 
tid vidt skilda författare, hvad de äldsta af dem anförda 
regenter vidkommer, noga med hvaranclra öfverensstämma. 
Samma anmärkning gör Schönström i sin c<AnIedn'ing 
till Sv, Histis förbättrande.» Begge, hvar för sig, upp- 
gifva, att de under fångenskapen i Siberien kommit ölver 
denna historia. SchÖnströms äsigt är i korthet följande. 
Som svenskarne fordom räknats till scytherne så väl som 
flera folkslag, särdeles partber (nuvarande tartarer) och 
finnar, af hvilka hunnerne, avarerne, bulgarerne, turkarne 
och ungrarne leda sitt ursprung, och dit äfven sarma- 
ternc räknats, sä hafva alla dessa folk några gemensamma 
eller rättare förblandade urminnen. Härifrån härleda sig 
flera uppgifter hos Joh. Magnus, Jornandes, Eddan m. fl., 
som ej äro uppdiktade, utan härflyta från missförstånd af 
äldre sägner. Om man icke vetat hvar Ilom legat, sä 
skulle Gallien, Germaniens, Britannicn, Hispanien, ja till 
och med mindre Asien, som än af perser och asiatiska 



79 


turkar kallas Rom, tillegna sig det namnet och hvardera 
folket skulle hafva påstått sig vara det första, som gifvit 
de andra det gemensamma namnet. Just så göra tarta- 
rerne i sina gamla historier och tillegna sig scyternes be¬ 
drifter, hvarigenom de i mycket öfverensstämma med of- 
vannämnda gothiska och skandinaviska skrifter. Under 
sin fångenskap i Siberien lät S. för sig Öfversätta en tar- 
tarisk historia, skrifven af den mongoliska chanen Abul- 
gasi, och fann deri flera slående Öfverensstärnmelser med 
Joh. Magnus och Eddan, som öfvertygat honom, att «alla 
tre haft en historia, den de i begynnelsen efterföljt.» Så 
snart deremot den tartariska historien kommer in på de 
kända tiderna, skiljer den sig helt och hållet frän den 
skandinaviska. Ofvanstående bestyrkes med många exem¬ 
pel. Pä detta sätt kan man lätt förstå, huru medeltids- 
lärdomen skulle sammanleta åtskilliga gamla skytiska be¬ 
rättelser för att tjena som inslag i nordens urhäfder. 
«Schythiska historien, hvilken Joh. Magnus följt, och par- 
thiska historien, af hvilken Abulgasi utdragit hvad han i 
begynnelsen skrifver, äro, som man finner, lika. Men som 
schythiska historien lärer begynna med schyther och par- 
ther, så lärer Joh. Magnus af dem gjort svear och göther, 
ocli Abulgasi parther eller tartarer och i stället för schy- 
ter satt sina mongoler.» Här har man förklaringen på 
Joh. Magni förmenta fria fantasier. Är ett sådant miss¬ 
tag sä oerhördt, sä ovanligt. Redan Jornandes hade sam¬ 
manblandat göther, geter och skyther och dro^ Joh.s 
Magnus med sig, hvilken sedan ansåg skythernas ftnun- 
gar för svenskarnes och deras äldsta historia äfven för 
vår. Och i detta afseende äro isländarne icke bättre. 
ccDet är utan allt tvifvel», säger Geijer (Hafder sid, 101), 
«att isländarne tagit sitt Svithiod hin mickla från denna 
under medeltiden gängse föreställning (om Skythiens och 
Skandiens identitet); för hvars upphofsman man således 
får helsa Jornandes.» |Joh. Magnus är således temli- 
gen ursäktad; helst äfven den gamla prosaiska svenska 
krönikan ■ kallar det egentliga Svearike ofvan Tiveden 
och Kolmorden för Schythia. Jfr Scriptt. rer. Svec. 1. 
241. Genom den efter Jornandes uppkomna föreställnin¬ 
gen, att allt, hvad de gamle förmäla om skyther och 
geter, anginge de frän Skandien utgångna götarne, för¬ 
anleddes Joh. Magnus att antaga dessa skyther såsom sven¬ 
ska innebyggare och utvandringen måste förläggas upp i 


80 


sjelfva uråldern ■*). För denna hade man ingen annan 
iijelpreda än bibeln, hvilken kristliga latinske författare 
börjat använda pä verldsliga historien. Att götarne här¬ 
stammade från Magog, Japbets son, hemtade man frän 
Isidori Chronicon Gothorum i Grotii Ilist. Goth. p. 708. 
Satsen, som genom Joh. Magnus inkom i sv. hist., leder 
dock ingalunda frän honom sitt tipphof, utan förekommer 
redan i Chronicon Erici Regis (hos Langebek), der Papius, 
en lexicograf i il:e seklet, åberopas. Äfven den mindre 
rimkrönikan säger, att den förste götakungen Erik var 
samtidig med Saruch, Abrahams fars farfar, hviiket lika¬ 
ledes grundas pä Chronicon Erici Regis. Joh. Magnus bör 
således ej debiteras härför. 

Redaa Laur. Petri, som mer an en gang Läcklar Job. Hl., 
wtan bvars fall ban sjelf torde varit temligen obetydlig, gör 
anmärbningar emot de bonungar, Joli. M. infört mellan Inge¬ 
mar ocb Biattcmundus (Yngvar ocb Braut-Anund). Att Job. 
M. likväl icke diktat dessa konungar, synes af de paralleler 
med Ascbbach, som vi i bäft. i anställt. 

Den enda uppsullifja dikt vi kunnat upptäcka bos Job..Hl., 
är, då ban låter en fubeltidcns konung, Osten, ”eljest kallas 
Gostagus” (goilstagare), bänsyftande på GustafWasa, bosbvil- 
kcn han trodde sig finna flera drag, som erinrade oin den till- 
tagsne ocb om medlen föga nogräknade Östen. Imedlertid för¬ 
biser mail härvid vanligen, att Job. HI. sjelf tydligen angifver 
sitt afseende på sednare tider, i det ban anmärker, att mellan 
Östens tid och hans egen tid, ”på bvilken det lutherska kätte- 
riet storligen förfäktas”, vore ”föga åtskilnad.” Han bar såle¬ 
des sjelf påpekat sin hänsyftning pu ett sednare förhållande, 
bvilken ej kan vilseleda någon. 

Det är således klart, .att Job. HI. ej förtjenar de vanliga 
tillvitelserna. Ilans flesta fel synas ock härröra mindre af för¬ 
sumlighet i forskning, än af alltför stor ifver att begagna alla 
källor ocb underrättelser. Att ban fastnat i nätet af medeltids- 
lärdomeiis allmänna vurm, är mindre att förebrå; ocb mången 
synes bredvid boriom såsom en nyktrare forskare endast i hrist 
af baiis rikare materialsamlingar. Isläiidarne hade få sådana 
att tillgodogöra; annars hade de troligen ej gifvit honom efter. 
Äfven de flyga gerna åstad tillTroja, Skytbien (stora Svitbiod), 
Turkland ocb till syndaflodens tider, t. ex. då det i prosaiska 
eddan heter att IViord (=: IVoacb) lärde folket att plantera vin- 
gå«’dar. Jfr Reuterdabis Kyrkobist. I. 65. 

Så snart Job. HI. kommer till den bistorivska tiden i 9:de 
seklet, blir det möjligt att ingå i kritik af hans verk; ocb ban 
visar sig då i mycket ega företräde framför isläiidarne*’^'), för 
bvilkas ura ban nu så länge ocb orättvist varit förbisedd. . . « 


*) Jfr Geijers Häfder, s. 129. 

Jfr. Wieselgrcns Smålaiidsbeskrifning. I. 254. 




4 , 







% 





r 




9 










Om nordiska poesien, dess uppkomst och ka 
rakter, af lliilis.. . • . « 

Om Scandinnvia och JEpigia, af Ah el. • . 

Om Svionerna och Sitonerna, «/* Abel. . , 

Om Gotomanien och Skandinaviens forntid, a 
Fryxcll. .. 

Om riinstenarncs ålder, B ro cm an. 

De skandinaviska Cotherna, af Alcidingcr 

Om Skandinaviens forntid, af Dablmann. 

Anmärkningar rörande hushållningen och Sve 
riges natural-historia ur Olai Magni sven¬ 
ska historia, .. 

Om hrödernc Johannes och Olaus Magnus, >